LÄS OCKSÅ: Johnny Rödlund: "Jag förlorade allt"

LÄS OCKSÅ: Hans Eskilsson: "Jag går alltid all in"

LÄS OCKSÅ: Martin Åslund: "En bra affär för IFK"

Artikelbild

| "Hella" var enkel att spela med. Vi visste var vi hade varandra. Han var väldigt kvick första meterna och jag la bollen i luckan. Vi hörs i bland".

En märkbart plågad Patrik Andersson, 51, välkomnar i entrén till hemmet i Kneippen.

– Höften, säger han och vänder in mot vardagsrummet.

– Jag har haft problem länge men sista året har det eskalerat. Har jag jobbat en heldag får jag knappt av mig skorna. När jag är som mest stel får jag knappt på mig strumporna. Jag har aldrig gjort några ingrepp och är nog lite rädd att göra det men måste ta tag i det under våren.

Är det en fotbollskada?

Artikelbild

– Det är en blandning. I hockey och fotboll har du de där vridningarna som läkarna säger. Man brukar få det när man är 60 eller 65. Jag är bara 51.

Patrik Andersson placerar sig med viss möda i en väl insutten skinnfåtölj. Erbjudandet om kaffe uteblir men det gör inte samtalet.

Artikelbild

| "Cupmatcherna sticker ut. När vi mötte Sampdoria och Torino. Det är matcher jag minns".

"Patte".

Liraren. Bohemen.

Artikelbild

Ett namn som inte går obemärkt förbi på Östgötaporten eller på Söder i Stockholm.

SM-guld och cupmästare med IFK Norrköping.

LÄS OCKSÅ: Niclas Kindvall: Skyttekungen som blev journalist

När Andersson packade ihop karriären 2001 kände han sig klar.

– Höftproblemen fanns redan då och påverkade även ryggen. Jag försökte i Enköping och Motala men insåg att det inte gick att göra mig själv rättvisa.

Vad har du för relation till fotbollen idag?

– Jag ser de flesta matcherna på Parken. Hammarby en eller två gånger per år när jag åker upp.

Du är inte sugen att vara inblandad mer på något sätt?

– Det skulle vara roligt att titta på spelare, scouta men det är aldrig något jag sagt.

Det finns mycket myter och historier runt din person, är den bilden överdriven?

– Jag vet inte...så lätt kanske det inte har varit att ha med mig att göra. Inte hela tiden.

Varför inte?

– Det är en bra fråga. Jag är jävligt snäll. Det började väl med Kent (Karlsson) när han ville ha mig som vänsterytter. Det ville jag inte.

Vem fick vika sig?

– Jag fick gå in i omklädningsrummet, jag glömmer det aldrig, och begrunda. "Så kommer du ut när du vill spela igen", sa Kent. Jag klev aldrig ut igen.

LÄS MER: Lasse Eriksson: "Vad ska vi ha den där Lasse till?"

Det här var under en träning?

– Ja, jag klev inte ut igen. Jag sa att jag hellre väntar på min chans i kedjan. Sen fick jag vara med i kedjan.

Du vann den alltså?

– Jag vet inte om jag vann. Kent är också en snäll person. Jag spelade lite på vänstern sen men jag har aldrig tyckt att det är min position. Det var bättre för mig att hålla mig där framme.

Har den här bilden av dig gjort din karriär till det bättre?

– Jag tror klubbar har backat men jag ville aldrig gå ifrån IFK. Så länge det gick bra hade jag inte en tanke på att göra det. Anbudet från Hammarby fanns två-tre gånger. Sedan blev det ett par skador. Då ringde Hammarby igen och Tommy Wisell frågade vad jag ville göra. Jag fick vara kvar och börja om men ville jag göra något annat så var det okej. Då ringde Cratz. Han var i Degerfors. Då var jag där en träning.

En träning?

– Ja, jag kände när jag satt på tåget att det inte var rätt. När jag kom dit på kvällen och skulle träna på grusplanen så kändes det inte bra, men jag hade redan skrivit på. Det var tur att Sören var där. Jag var ärlig med att jag inte ville vara där. Jag var ärlig med att jag hellre ville till Hammarby. Är det något lag jag skulle vilja spela i, förutom IFK, så är det Hammarby.

Hur reagerade Degerfors?

– Jag hade bara kontakt med Sören. Sedan åkte jag.

LÄS OCKSÅ: Göran Holter stortrivs där guldet säkrades

Tror du att det hade kunnat fungera fotbollsmässigt om du inte vill vara på en plats?

– Jag tror inte det. Jag kände att "vad fan skrev jag på för". Men Degerfors var i allsvenskan och de hade ett bra lag. Många gånger kanske det har varit fel – det jag tyckt varit rätt men inte som tränarna tyckt varit rätt. Det kan jag ta på mig. Men det har inte varit dispyter.

Patrik Andersson tar en paus. Lyfter blicken ut genom fönstret och får ett leende över läpparna.

– Eller, jo. Det var det här med Fursth...

Christer Fursth?

– Ja. Vi fungerade inte. Han var lite som han spelade på planen. Rak och så. På en träning så kapade han Kennedy (Bakircioglu). Då sa Kennedy till mig: "Såg du vad han gjorde Patte? Han är ju inte klok". Då sa jag du kan inte göra så mot en ung kille. Sen kom bollen till Christer Fursth. Då råkade jag hamna lite fel där.

Du råkade?

– Ja, jag råkade. Då fick jag stå över en vecka. Roffe (Zetterlund) stängde av mig en vecka. Men jag blev bjuden en vecka av grabbarna. De bjöd på kebaben och så där.

De var på din sida?

– Ja, Christer var lite speciell så där. Du vet när han spelade i Örebro och jag var i IFK så jagade vi varandra. Sedan kom han till Hammarby men under match och så hjälpte vi varandra.

LÄS OCKSÅ: Klebér Saarenpää: "Sevilla var intresserat"

Bilden av dig är densamma i IFK och Hammarby?

– Man får en stämpel som spelare. "Han är seriös". "Han är mindre seriös". Jag har alltid älskat att spela fotboll. Jag har alltid tagit det seriöst och aldrig tagit det med en klackspark. Det har varit så mycket sjuka saker så jag vet inte vad. Så var det i Hammarby och så var det i IFK. Jag har lärt mig att det aldrig går att vinna mot ett rykte.

Är det en strid som är värd att ta?

– Jag har nog varit bra på att slå bort olika dåliga saker. Jag går vidare. Vissa saker kan man inte vinna. I Hammarby sa de att jag var alkoholist men jag kan ju inte vara alkoholist och spela i allsvenskan. Det är omöjligt. Patte var där dagen innan match. Eller han var där. Ni kan fråga grannen, Pétur (Marteinsson), sa jag om var jag befann mig. Jag kommer så väl i håg det.

Ångrar du något?

– Klas Ingesson ringde till mig när han var i Mechelen. "Klabbe" sa att Mechelen sökte en spelare som kunde spela mellan anfall och mittfält. En roll jag gillade. På den tiden var det annorlunda, svårare att komma ut. De var på väg att titta på mig men jag hade en bristning i vaden och kunde inte springa. Det gick inte. Jag minns att jag joggade runt Ektorp och försökte men insåg att det var kört. Jag tvingades ringa Klabbe och säga som det var. Det kan jag ångra, eller tänka på ibland hur det hade gått om jag spelat och kört men jag vet inte om jag ångrar så mycket. Det skulle vara att vi inte vann mer. Det grämer mig att det inte blev några titlar till.

Var du nära Klas Ingesson?

– Vi var kompisar från U21-landslaget. Då delade vi rum. Personligen var det en fruktansvärd smäll när han gick bort. Jag tänkte mycket på honom. "Varför just han?" säger Patrik Andersson.