Dan före dan presenterades Rikard Norling som IFK Norrköpings nye tränare. God Jul, alla IFK-vänner.
Här kommer mannen som inte låter något komma i vägen för drivet och viljan att vinna.
Gott Nytt år, IFK Norrköping.
Dags att skruva upp, tuffa till och rusta för ett guldrace med en dubbel svensk mästartränare som uppenbarligen vet hur man bygger vinnare.
Det gick inte att blunda för nystarten.
Energin, glöden och arbetslusten som Rikard Norling samlat på sig under halvåret efter AIK-kicken var allt som en tröttkörd och utarbetad Jens Gustafsson inte hade på slutet i en alldeles för stor managerroll.
Hemmaförlusten mot seriens näst sämsta lag i sista omgången blev inte bara utmärkande för att Jens Gustafsson var färdig.
Det var även IFK Norrköping som stuvade om verksamheten utan en halv startelva.
Isak Pettersson, Filip Dagerstål, Simon Thern, Eric Smith och Lars Krogh Gerson lämnade.
Sead Haksabanovic följde efter ut genom dörrarna ett par månader senare.
Samtidigt som Norling satte igång sitt projekt brann det i IFK Norrköpings egna korridorer och även om det sitter nya personer på beslutsfattande stolar idag så är det en inpyrd rök som är svår att vädra ut.
Starka och delade supporterkänslor vad som är rätt, vem som har fel, vad som måste till och vilka som måste bort göder på nytt en splittring som låg vilande ett tag.
Total harmoni är ingen förutsättning för en välmående förening.
Det kan vara nyttigt att stångas och sparra olika åsikter mot varandra, men vad som landade som en ingivelse när sjunde mailet om det nyväckta käbblet plingade till var att IFK Norrköping inte har tagit sig många centimeter framåt det senaste halvåret.
Samma tjafs rörande klubbledningens hanterande och agerande.
Identisk kritik gällande det fotbollsmässiga. Varför svajar det så väldigt i prestation och vad är målsättningen och ambitionen, egentligen?
Nyförvärv, hallå!
Rikard Norling har och fortsätter möta utmaningar han inte hade räknat med som ansvarig för IFK Norrköping. Det har bromsat möjligheterna att åstadkomma mer.
Även om inte Norling hade ett skvatt att göra med stormen som ven när han kom in på IFK-kontoret, så var det oklart i vilket skick föreningen skulle komma ut ur sörjan.
Maths Elfvendal fick chansen att arbeta med en av de största som vaktat ett fotbollsmål i en vykortsvacker stad.
Tack och hej till en trygg ledarpunkt som haft en stor och viktig roll i förvandlingen från ett halvdant bottenskrap till en attraktiv utmanare.
Bindeln av Alexander Franssons arm. Han kanske inte blir kvar – eller? Jaså, ett halvår.
IFK-tränarens bästa anfallare har knappt kunnat spela och är först nu redo att kliva in i säsongen efter ett skadehelvete.
Hej då, Linus Hallenius. Hej då, Sead Haksabanovic.
Vem ska vi ha på vänsterkanten? Vi testar. Och testar igen. Någon gång måste det bli rätt. Det har det inte blivit, än.
Boka av läkarundersökningen och fotograferingen: Rasmus Nicolaisen fick ett fetare anbud i sista sekund. Det blir det backutbud vi har, och som vi uttryckt känns i tunnaste laget.
Det finns saker här som absolut kan ifrågasättas hur de hanterats.
Är det sunt med en sportgrupp som får längre till avslut med så många inblandade personer runt bordet? Är det rätt personer i den?
Alla de här omständigheterna behöver nämnas när allsvenskan tar halvtid efter söndagens bortamatch mot Östersund – men vi får vara snälla i betygssättningen för att ge 50-årige Rikard Norling något högre resultatmässigt omdöme.
Så här långt.
Inget mer är bättre talande för IFK:s säsong 2021 än tabellraden: 6-2-6.
Det finns, precis som tidigare år, något där som är tillräckligt bra för att välta Malmö FF, AIK och IFK Göteborg (borta) men inte ett tillräckligt habilt bygge för att klara av att hålla i det spelet, den nivån mot Varberg och Kalmar FF.
Marken där IFK Norrköping stått och stampat ett tag nu börjar bli väl bekant. Väl djup.
En hyperaggressiv man-man-press och tydligare taktiska drag – det manglas verkligen in på daglig basis i IFK-spelarnas skallar vad Norling vill få ut – ska få loss Peking och helst uppåt. Framåt.
Det kändes som det var ett annat, mer sammanhållet lag där ute efter EM-uppehållet med vinster mot Malmö FF och med en nolla och 1–0-seger på svårspelade Strandvallen.
Resultaten efter det visar något annat: Tre förluster på de fyra senaste och en sjätteplats.
Om det är en riktningsändring på gång låter den vänta på sig.
Just nu är känslan att vi sett det som pågår lite för länge redan.