Efter fem träningsmatcher och fyra i svenska cupen är det en vecka bort till den premiären. En vecka kvar innan det gäller allsvenska poäng och en rivstart på serien med näst intill tuffast tänkbara upplägg efter Varberg hemma i första matchen.
Därefter: AIK och Djurgården borta.
Det blir ingen mjukstart direkt och det gäller att Peking står redo direkt om inte säsongen ska springa iväg innan den ens börjar.
Vad kan vi dra för slutsatser av den här försäsongen? Först och främst tycker jag att truppbygget som Rikard Norling förfogar över i år är ett par snäpp starkare än förra året. Det finns en annan bredd och tyngd på många positioner – förutom i anfallet där Christoffer Nyman är för ensam i sin roll.
Det har byggts och förberetts för att ta steg uppåt i tabellen och det har kommit in flera starka nyförvärv. Å andra sidan ser flera av konkurrenterna i allsvenskan också starkare ut.
Är topp tre möjligt? Definitivt.
Är topp tre något som går att räkna med? Inte lika övertygad.
I min bok är just nu Malmö FF, AIK, Djurgården och Hammarby snäppet före på papperet. Elfsborg, Häcken och Kalmar svårbedömda.
IFK har, förutom i cupen, mött nästan enbart lag från superettan. AIK senast, absolut, men då spelade Peking inte med sitt bästa lag. Om vi pratar tänkbara toppmotståndare i allsvenskan så är det Hammarby man ställts mot i skarpt läge 2022. Det gör det inte helt lätt att bedöma var laget befinner sig mot den typen av toppkandidater.
Men om vi ska ta det lagdel för lagdel i IFK inför den säsong som väntar:
Målvakter: Oscar Jansson är given etta. Det ska han vara också med de meriterna, första säsongen i IFK var blandad men okej totalt sett. Nu får han ett starkare försvar och ett mer "färdigt" lagbygge med en modifierad taktik framför sig. Bakom finns Otto Lindell, Julius Lindgren och Wille Jakobsson i Sylvia. Det går inte att klaga på bredden i alla fall.
Backar: Med Filip Dagerstål på plats har IFK, i första hand fram till sommaren, en stark försvarslinje som grund. Godswill Ekpolo har varit IFK:s bästa spelare på försäsongen och beslutet att kasta in Linus Wahlqvist Egnell i mitten ser ut att vara ett bra drag. Dock lite frågetecken för hur man ska klara sig i luftrummet. Det är inte direkt allsvenskans längsta backlinje. Numerärt finns det spelare bakom också i Viktor Agardius, Marco Lund och Theo Rask främst, även om de förstnämnda tre känns som den givna trebackslinjen just nu.
Wingbackar: Daniel Eid har fått stort förtroende till höger på försäsongen och gjort det bra. Rejäl med bra inlägg. Klarar han omställningen i tempot när norska andraligan blir allsvenskt toppmotstånd? Jean Carlos de Brito på andra kanten är värvad för att vara där. De båda utmanas främst av Christopher Telo och Yahav Gurfinkel.
Mittfält: Abdulrazaq Ishaq var bäst i genrepet och har oerhört hög potential. Ari Skulason och Jacob Ortmark är habila och bra allsvenska spelare. Det finns många alternativ som kan slåss om att spela här, där även Rikard Norling på försäsongen har använt sig av Maic Sema i en roll mer mellan mittfält och anfall. Det är egentligen när IFK ställt upp exakt så som jag tycker att det har sett allra, allra bäst ut på försäsongen.
Anfall: Christoffer Nyman är given centralt. Lucas Lima färsk framtidsman. Sedan finns det flera spelare som har andra egenskaper och kan ta andra anfallsroller i Jonathan Levi och Eman Markovic. Men här borde det största magontet ligga hos Rikard Norling.
Christoffer Nyman får inte gå sönder.