IFK och Brommapojkarna hann knappt av planen, Rikard Norling kastade i sig en låda sallad och summerade matchen lite snabbt innan han sprang ut på planen igen för att vara domare (!).
IFK:s U19, inklusive de som inte spelat för mycket mot BP, skulle spela internmatch mot Sylvia.
Med sig ut hade IFK-tränaren ändå en del positiva besked från den första träningsmatchen för året. Om vi bortser första 15–20 minuterna av den andra halvleken där också BP gjorde sitt mål och IFK var ganska svagt, så var det ett helt okej första intryck. Så mycket man nu kan och ska analysera en tidig träningsmatch som den här. Inte minst med tanke på att frånvarolistan var uppe och nosade på tvåsiffrigt.
Det tydligaste taktiska man kunde se var i alla fall att Maic Sema låg lite bakom de övriga två anfallarna, i ett lite mer 3–4–1–2-upplägg, och, framför allt i den första halvleken, vann både han och Abdulrazaq Ishaq mycket boll som IFK kunde ställa om på. Den höga pressen gav Brommapojkarna ideliga problem i sina uppspel. Med mer skärpa i avsluten hade IFK haft ledningen i halvtid.
Jag tyckte även att Ari Skúlason såg mer bekväm ut i sin centrala mittfältsroll. Det är ingen hemlighet att det är där han trivs bäst, precis som Abdulrazaq Ishaq. Med tanke på Alexander Franssons vara eller inte vara är det ändå centralt på mitten som de största frågetecknen finns.
Det var även intressant att se Yahav Gurfinkels inhopp, israelens inläggsfot låg bland annat bakom det första målet. IFK har stärkt upp på kanterna där Daniel Eids egenskaper såg spännande ut. Kan man få igång Gurfinkel också blir han som det nyförvärv han aldrig blev i somras.
Däremot lär vi knappast få se Egzon Binaku på ett tag igen. En knapp halvlek höll kroppen den här gången innan han åkte på en vadskada. Det har inte blivit mycket spel under åren i IFK och nu lär han behöva gå in i en ny rehabperiod. Det går inte att undgå att undra om vi kommer att se honom så mycket mer i IFK-tröjan? De första signalerna var i alla fall inte särskilt positiva, att döma av Rikard Norlings känsla och besked om den nya skadan.
Ösregn, nio man borta, Carl Björk på väg till Bröndby (klart nu) och ett Brommapojkarna som bytte hela laget i halvtid. Såklart nästan omöjligt att analysera det mer än så, men om förra säsongen slutade i en besviken sjundeplats och att det var svårt att veta var IFK står inför 2022 så ska man nog inte underskatta värdet av att man fick vinna direkt.
Via tre snygga mål (hygglig debut för Leo Jonsson som chippade in 3–1) och en vändning på slutet. Det ger en del arbetsro ändå.
Det är väl det IFK allra främst ska ta med sig. Det kommer både tuffare och viktigare test framöver.