"Vi har hittat en stabiltet på ledar- och spelarsidan. Någonstans ska det vara möjligt att ta sig vidare som ledare också. Så naiva ska vi inte vara och tro att man blir kvar här en hel karriär", säger Tony Martinsson.
Arnór Sigurdsson, Niclas Eliasson och Ìsak Bergmann Jóhannesson.
Bara tre namn på en lång lista spelare som använt IFK Norrköping som språngbräda mot större klubbar och ligor.
Raden av tränare och ledare som fått fart på karriären i klubben börjar också växa sig till ett imponerande mått.
Ett faktum som aktualiserades med Jens Gustafssons färska utnämning som huvudansvarig för U21-landslaget.
Nu morsar skåningen på förbundskaptenen och guldtränaren Janne Andersson i förbundets lokaler.
Kastar vi in Kim Hellbergs nyanställning som huvudtränare i allsvenska nykomlingen IFK Värnamo och Parmas rekrytering av Maths Elfvendal, så är det knappast en tillfällighet att IFK fungerar som en lyckad mellanlandning även på ledarsidan.
– Dels så är det etablerade namn som varit med en längre tid, men också de som är tidigt i sina karriärer. Det sticker ut att så många lyckas, säger Daniel Bäckström.
Som flyttade till Norrköping 2014 när han precis hade fyllt 26. Det var i samma veva som IFK Norrköping gick från bottenlag i allsvenskan till att vinna SM-guld på ett år.
En brytpunkt för föreningen, men arbetssättet då och nu med vilken typ av ledare föreningen vill ha med i verksamheten är oförändrat.
– Vara bra människor, dela vår syn på hur vi vill bedriva verksamheten. Att man inte ska vara nöjd med att bara gå ifrån jobbet. Man ska sträva efter att utveckla sig själv ihop med klubben och de spelare man har ansvar för. Det spelar ingen roll vilken nivå det är. Ju bättre tränarna är – ju bättre blir spelarna. Det sitter ihop, menar akademichefen Tony Martinsson.
Daniel Bäckström tilldelades ett stort ansvar från dag ett.
På visitkortet stod det akademiansvarig och P19-tränare. Senare utsågs Bäckström till tränare för Sylvia och har efter att han lämnat Norrköping huserat i assisterande roller i både Örebro SK och Malmö FF innan han erbjöds att ta över IK Sirius.
– Ser jag tillbaka idag var det en fantastisk skola i Norrköping. Dels att få göra det teoretiska jobbet och jobba med spelarutbildning men också vara involverad i det praktiska och vara ute på planen och jobba med unga och hungriga spelare, fortsätter Bäckström.
Varför tror du IFK lyckats så bra med sina tränarval?
– Det finns fotbollskompetens på många platser. Norrköping är duktiga på att satsa på tränare fast de inte har det fetaste cv:t. Jag, Anes (Mravac) och Kim (Hellberg). Ingen av oss var etablerad, men de vågade satsa på oss ändå. Det påminner mycket om spelarutvecklingen. Det finns stabila och erfarna personer runt om som stöttar.
Tony Martinsson upplever att det är ett tydligt attraktionsvärde när det ska hämtas in tränare.
– Jättestort, men man måste jobba mycket mer än vad man är anställd för. Lägga både sin tid som anställd och lite av ens fritid. Det bottnar i att man är intresserad av yrket, menar "Tonna".
Svårt att behålla kvaliteten?
– Absolut. Det är det nya utmaningar. Nu har vi Armando Ibrakovic, Henrik Sandberg och Fredrik Landén, som är yngre allihopa. Nu handlar det om att hjälpa dom att bli duktiga ledare. Ekvall (Daniel, idrottspsykologisk rådgivare) håller ledarskapsluncher ett par gånger om året. Jag och "Florre" (Mathias Florén) hjälper till tillsammans med Rikard Norling. Det är ett batteri med folk. Det känns som vi fått ett bra DNA i föreningen att man strävar efter att bli bättre, då blir vi bättre. Det är viktigt att inte bli nöjd.
Var ligger den största utmaningen?
– Det krävs mycket. Andra konkurrerande föreningar storsatsar, det gäller att hänga med. Det kanske inte bara handlar om x antal anställda människor. Det kan vara att de som kommer in måste göra det bra. Bättre till och med. Det är klart att hitta en kontinuitet, det tror jag på. Att man jobbar ett par år. Första året är förhoppningsvis planeringen gjord. År två gör man sin egen planering och år tre tar man bort det dåliga man gjorde och se efter tredje året om det är bra eller inte, säger Martinsson.
När Daniel Bäckström blickar tillbaka till tiden i Norrköping ser han en period som var gynnsam för hans tränarkarriär på olika plan.
Att matcha in unga spelare som Tesfaldet Tekie, Henrik Castegren och Erik Lindell i seniorfotbollen samtidigt som deras individuella utveckling skulle mötas ställde krav.
– Att försöka vinna matcher och vara i den övergången till seniorfotbollen var nyttiga läxor. Så skulle jag summera det.