Han presenterades mitt i julstöket, stekandes köttbullar i köket hemma i Strängnäs. Han kickades efter en sommarträning ett och ett halvt år senare. Rikard Norling trodde han skulle träffa den sportsliga ledningen för ett möte om truppen.
I stället fick han gå.
Och ingen sitter här med rynkade veck i pannan av förvåning.
Inte Norling.
Inte du.
Inte jag.
I ett och ett halvt år har 51-åringen och IFK Norrköping försökt hitta varandra men lyckades aldrig fotbollsmässigt. Viktor Agardius höger kunde förlängt det här ansträngda förhållandet men IFK Norrköping är ingen vinnare just nu och har inte varit på ett bra tag.
Andra halvlek mot Degerfors, det livrädda och ihåliga uppträdandet samt det plågsamma slutet på stopptid, var av sådan allvarlig karaktär att det inte fanns en väg tillbaka, ansåg styrelsen.
Den här gången var det så mycket som inte var tillräckligt bra och framför allt: som inte blivit bättre.
Den grumliga spelidén har kostat Rikard Norling två allsvenska jobb på kort tid och i IFK har det varit en ogynnsam ruljans på spelar- som ledarsidan som inte bara beror på olyckliga omständligheter.
Från köttbullestekandet fram till att Rikard Norling tömmer kontoret har det varit ett lappande som inte gett arbetsro eller kontinuitet. Utåt mot media och fans har IFK-tränaren alltid haft leendet, den lätta framtoningen och varit tillgänglig för intervjuer hur djupt nere i hålet laget än har befunnit sig. Den sista bara dryga timmen innan han fick det besked han just då var ovetande om.
Känslan i bröstet och tron på laget har garanterat varit en annan. Det mesta blev fel och Rikard Norling går självklart inte utan ansvar som ytterst ansvarig, men jag har samtidigt inte blivit kvitt funderingen om han känt sig lurad på jobbet.
Peter Hunt skulle ha det där SM-guldet innan han lämnade som bas och såg att Norling skulle ha samma lycka som i Malmö och AIK, men Hunt försvann inte bara själv från IFK.
Klubben sprang vilse i sig själv på vägen med alla storförsäljningar, glömde bort sin status i näringskedjan och pratade om att dominera Norden när tabellen visade en sjundeplats och truppen mer och mer tog form av ett panikragg.
Rikard Norling fick aldrig den ärliga chans han behövde för att göra sig själv rättvisa, men det har varit ett luddigt taktiskt spel, svårbegripliga laguttagningar och lika konstiga kontraktsförlängningar. Personen Rikard Norling satte avtryck. Tränaren körde fast. Fullständigt.
Att trycka in en handfull spelare och punga ut 20 miljoner kronor var mascara som snabbt rann av när inte materialet matchade spelidén.
Rikard Norling gjorde det inte lätt för sig. Han höll fast vid något som inte fungerade och hade en stämpel att misslyckas. Alla såg det, men inte IFK-tränaren som ändå svalde en del av prestigen, tummade på sin taktiska man-man-tro och fick ett lyckat utfall, temporärt.
Men det här laget som tappat nästan all sin stjärnglans är inte tillräckligt bra för att besegra hälften av lagen i allsvenskan. Mata på i ett tomrum som just nu hotar den allsvenska existensen eller agera? Klubben valde det senare.
Sommaren har skvallrat om att IFK och Rikard Norling är på väg att göra slut. Träningsmatchen mot Utsikten var svag. Rikard Norlings kritik stark.
Han blev gruvligt förbannad när styrelsen sa bestämt nej till Kalle Holmberg. Tony Martinssons omstart innehåller en annan sorts spelare. En tydlig profilering. Framtid strax över 20 bast som ska ta fart för att komma ut.
Jag tror inte Martinsson såg Norlings synsätt på verksamheten som det bästa för Kamraterna och med lite perspektiv på vad Sakarias Mårdh och Norling svingade i varandras riktning i Sportens spalter nyligen, så är ingen förvånad att vi står här med ett beslut som gör att IFK Norrköping inte har någon huvudtränare. I Jonathan Levis besvikelse efter Degerfors gick också att spåra en bitterhet mot ledarbänken.
Är Poya Asbaghi den som tar över? Jag ser varför namnet kopplas samman med klubben som behöver hitta rätt väg, stå för den och leva efter den.
Precis som IFK Norrköping har det varit ett par smällar på vägen för Asbaghi och tillsammans utan några akuta krav att utmana om guld finns det utrymme att bygga något tryggt.
Det finns emellertid ett namn som kittlar ännu mer, fyller i ännu fler framtidsboxar och som är redo att kasta sig ut i ett större IFK-uppdrag än de han haft som akademichef och Sylviatränare.
Daniel Bäckström.
Siriustränaren är under kontrakt med Uppsalaklubben vilket gör att han inte bara kan plockas in utan vidare - men det är också det enda negativa jag kan komma på gällande 34-åringen som är både en skarp tränare och verbal person med sunda värderingar. Dessutom känner han redan två startspelare utan och innan: Jacob Ortmark och för dagen kontrakterade Laorent Shabani.