IFK Norrköping hade en besvÀrlig öppning, men tog sig in i matchen pÄ ett bra sÀtt.
Det oavgjorda resultatet mot DjurgÄrden var rÀttvist.
Det ger ocksÄ rÄg i ryggen inför resten av försÀsongen som Àr ack sÄ viktig för att komma vÀl förberedd inför allsvenskan som komma skall.
Ăn mer imponerande var "poĂ€ngen" mot DjurgĂ„rden dĂ„ man betĂ€nker vilka spelare som saknades. Jag tittade upp pĂ„ lĂ€ktaren och dĂ€r satt Lovisa Gustafsson, Nicole Robertson, Lisa Johansson och Sabina Ravnell. Elsa Burvall var sĂ€kert ocksĂ„ i krokarna Ă€ven om jag inte sĂ„g just den ettrige mittfĂ€ltaren som var en nyckelfigur i fjol.
Det dÀr Àr inte vilken kvintett som helst.
Idel tongivande aktörer i elitettan förra Äret.
LÀgg dÀrtill att managern Tor-Arne Fredheim saknades i försÀsongspremiÀren. Vad Fredheim betyder för detta IFK har vi hört mÄnga gÄnger och hans frÄnvaro Àr nÄgot som skulle kunna göra att laget tappar nÄgra procent i prestation, presspelet var inte flÀckfritt och nÄgot han sÀkert höjt rösten Ät.
ĂndĂ„ gör laget en sĂ„ pass bra insats att de var lika nĂ€ra segern som ett DjurgĂ„rden som redan hade betat av sin första match för Ă„ret (seger mot cypriotiska Apollon med 2â0).
Jag sÀger inte att IFK bjöd pÄ nÄgot skönspel (vad Àr att förvÀnta tidigt i februari mot ett motstÄnd som Àr bra mycket vassare Àn nÀstan alla lag man tampades med 2022?). Men det lyckades inte bortalaget fÄ till heller.
Jag fastnade för nÄgra saker under den kyliga eftermiddagen pÄ "Parken".
Fysiska spelet
Han har upprepat det nÄgra gÄnger pÄ slutet, Fredheim. Att det fysiska spelet mÄste steppas upp. IFK mÄste tuffa till sig. Och anvÀnda sina kroppar pÄ ett rejÀlt och oömt sÀtt.
Mötet med DjurgÄrden gav positiva svar pÄ den punkten.
IFK stod upp bra i nÀrkamperna. Cajlakovic-systrarna tvekade inte, Jennie Egeriis dundrade pÄ och Wilma Leidhammar Àr Wilma Leidhammar.
Ebba Handfast kan vara hÄrd nÀr nöden krÀver, men löser de flesta trÀngda situationer med ett lugn som inte har lÀmnat henne under vintern.
Alla hade det inte lÀtt. Molly Wiklander fick slita och nya Kristen Sakaki hann inte göra nÄgot större vÀsen av sig under sina 45 minuter.
Men totalt sett var det hÀr en bra start pÄ resan mot att bli Ànnu bÀttre nÀr det fordras fysisk nÀrvaro för att fÄ med sig nÄgot. IFK kommer inte att kunna förlita sig pÄ att vara spelmÀssigt bÀttre Àn motstÄndaren vilket ofta var fallet i elitettan. HÀr mÄste man ocksÄ kunna hitta andra vÀgar till poÀngen.
Catos inhopp
Hon var sjuk i förrgÄr. Av det syntes ingenting nÀr My Cato hoppade in i andra halvlek.
En frisk flÀkt.
I en fri roll rörde hon sig över stora ytor, hade bra samspel med Wilma Leidhammar och kom in med energi, lena fötter och en offensiv finess som lÀr bÀra frukt Àven pÄ den högsta nivÄn.
Vem ska spela bredvid Cato pÄ det centrala mittfÀltet nÀr det ska spelas om poÀng?
Just nu framstÄr Vilma Koivisto som det bÀsta alternativet. Rovaniemi-dottern Koivisto har imponerat inledningsvis och gav ett gott intryck mot DjurgÄrden. Hon blev heller inte uttagen till det finska landslaget efter att förbundskaptenen snurrat en tombola.
Azumah Bugre mÄste visa mer för att öka sin speltid.
Elsa Burvall dÄ?
Ja, bollvinnaren frÄn VÀsternorrland var mycket betydelsefull 2022. Det blir spÀnnande att se hur hon hanterar de allsvenska salongerna. Burvall har haft en strulig start pÄ försÀsongen med en sjukdom, nu Àr hon dock pÄ gÄng och Tor-Arne Fredheim vet vad han fÄr av henne.
Eller kan det bli vissa elvor med Burvall, Cato och Koivisto tillsammans...
Spelsystemet
...ja, för att mot DjurgĂ„rden stĂ€llde IFK upp med ett 3â4â3-system frĂ„n start. 4â4â2 Ă€r bevisligen inte heligt och det kommer att testas en del under försĂ€songen som jag förstĂ„r det.
3â5â2? 4â3â3? Annan valfri sifferkombination?
Det finns de som tycker att det dÀr mest Àr en lek med siffror.
Hur som helst sÄ kommer det att stötas och blötas i trÀnarteamet kring hur man fÄr ut max av en trupp med mÄnga nya ansikten och fötter.
Att Fredheim Àr taktiskt slipad nog att fatta rÀtt beslut i de olika matcherna betvivlar jag inte ett dugg. Jag tror heller inte att han Àr rÀdd för att variera. SjÀlvförtroendet Àr högt och gruppen lyssnar pÄ varenda ord han sÀger.
Beroende pÄ spelsÀtt ökar eller minskar vissa spelares chanser till bra med speltid. De som Àr givna, i min bok, oavsett hur man stÀller upp Àr Ebba Handfast, Shannon Woeller, My Cato och Sabina Ravnell.
Snudd pÄ Wilma Leidhammar ocksÄ, vÀl? DÀr kan det ligga ett nationellt genombrott och puttra.
Och inte Ă€r vĂ€l Nicole Robertson i Ăstergötland för att nöta bĂ€nk mer Ă€n att vara startkvinna?
MĂ„lvaktsvalet
Sofia Hjern stĂ€mplade in mellan stolparna den hĂ€r gĂ„ngen. Mot Kif Ărebro i nĂ€sta trĂ€ningsmatch förvĂ€ntar jag mig att Erin Nayler fĂ„r chansen.
Det Àr öppet race om den dÀr platsen.
Hjern hade inte jÀttemycket att göra mot DjurgÄrden. Men det hon gjorde, det gjorde hon bra. Hon var stÀndigt vaken och hade bra snack med försvararna framför sig.
FrÄn att ha varit supergiven i flera Är har nu Sofia Hjern tydlig konkurrens. Den mentala aspekten i det ska inte underskattas.
Blir hon bÀttre av det? Eller skapas inre tveksamheter?
För stunden finns ingen anledning att tro pÄ det sistnÀmnda.
Erin Nayler kom till Norrköping och har sommarens VM i sikte med sitt Nya Zeeland. Hon kommer med stor rutin och tro pÄ sin egen förmÄga.
Det hÀr blir synnerligen intressant att följa.