Belgien. Enkelt? Bra väg mot en semifinal?
Pyttsan.
Sverige fick slita hårt, slita ont och plocka fram allt man hade – inte minst med covidsmittan som stört uppladdningen och som gav en Jonna Andersson, en av Sveriges bästa så långt, som tvingades avstå spel och därmed sälla sig till redan frånvarande Hanna Glas och Emma Kullberg. Det gick, men det krävdes ett slit hela vägen när det verkade som förgjort att få hål på Belgien trots monumentalt spelövertag. Och just sådana segrar brukar definiera ett lag, när man löser det trots ryggen mot väggen och ett otäckt läge med allt att förlora.
Belgien försvarade, gjorde det svårt för Sverige som inte fick till det sista offensivt. Många avslut men inte tillräcklig spets på dem. Stina Blackstenius 1–0 dömdes bort av VAR-granskningen för någon millimeters fel vinkel på axeln (?), och jag skulle kunna skriva mycket om vad jag tycker om det här sättet att bedöma på.
Visst, det ska vara rätt.
Men VAR, när det funkar så, känns mer som en fars emellanåt. Går det ens att bedöma så här och vem vill se en fotboll handla om att varje mål ska nagelfaras in i minsta detalj för att hitta en millimeterrättvisa som ändå inte finns?
Känslorna på läktarna kommer inte när målet görs utan när någon tittat på tv och dragit raka streck. Är det dit vi vill?
Ett svenskt mål där hade kunnat ge en helt annan matchbild, men när Belgien kände att de kunde täppa igen och stå emot växte de mer och mer.
Och så blev det istället en tuff väg mot avancemanget och fortsatt chans för det svenska laget, som så gärna vill ha det där mästerskapsguldet efter den grymma OS-finalförlusten förra sommaren, att nå hela vägen.
Kosovare Asllani, som gör ett riktigt bra EM, inledde bra men försvann mer efter pausen. Sverige skapade hörnor och skott men det såg ut som att inget skulle hjälpa eller räcka.
Då krävs det kanske en back som inte brukar vara den vanaste målskytten för att lösa upp den där knuten i elfte timmen?
Linda Sembrandt frälste till slut Sverige och chansen att det kan bli en lång EM-sommar trots allt lever därmed. På tisdag väntar England, den obesegrade hemmanationen, på Bramall Lane i Sheffield.
Det kommer bli mycket publik.
Det kommer att bli en annan typ av utmaning.
Den tuffaste det här svenska laget har stått för hittills under det här mästerskapet. Då behöver laget plocka fram något man inte gjort hittills. Löser Sverige det? Det blir i alla fall ett mer tacksamt läge med tanke på att laget där, kanske för första gången i hela den här turneringen, inte går in i en match som tydliga favoriter och med pressen på sig.
Jag tror att det kan passa bättre. Och det finns mycket sparkapital kvar. Fridolina Rolfö har mer i sig än hon fått ut hittills i EM. Stina Blackstenius har jobbat ihop till lite tur med just VAR.
Och Caroline Seger har inte ens spelat på två matcher nu.
Det här laget har fortfarande mycket som kan förbättras, men det är nog också en skön känsla att veta det när man ändå är i semifinal i ett EM. Att nå dit är bra i alla mästerskap och det här kan mycket väl sluta ännu längre fram.
Ni är väl redo på tisdag? Det blir den häftigaste matchen hittills i det här mästerskapet.