"Det här är sämsta halvleken Uppsala gjort i år", sa någon på läktaren i halvtid. Det är inte omöjligt att det var lagets sämsta match på Studenternas i år totalt sett också.
Men det handlade nog inte så mycket om dem själva.
IFK gjorde Uppsala såg dåligt ut.
IFK gjorde sin bästa match den här säsongen och jag undrar ärligt talat om det här inte var en av de största, om inte den starkaste och viktigaste segern laget tagit. Någonsin. Det finns säkert några till som konkurrerar men den är med där uppe i alla fall.
Det var klass i det mesta IFK gjorde mot ett lag som kom in till mötet med åtta raka och 33–2 på hemmaplan. Med en serieledning och ett självförtroende stort nog för en hel studentstad. Men det var IFK som gjorde matchen till sin från början, kändes lite vassare rakt igenom och vann faktiskt, fullt logiskt och välförtjänt till slut.
Det var ganska enkelt att hylla defensiven och backlinjens stenhårda jobb, inte minst hur man höll målsprutan Nicole Robertson borta från farligheter. Det var lika enkelt att hylla Sofia Hjerns målvaktsspel. Men faktum är att IFK styrde det här och var bättre även i andra delen av planen. Det var det som var det allra starkaste, att man faktiskt kom till Uppsala och spelade sig till segern.
Inte försvarade sig till den.
Uppsala är klass, det syntes även den här matchen och laget kommer vara ett av två som går upp i allsvenskan i höst – det är jag övertygad om. Men IFK:s resa är värd att lyfta. Det man gjort, från de två tidiga 0–1-förlusterna hemma till där man står idag är imponerande.
Det kan mycket väl sluta i damallsvenskan för Peking också om ett par månader vilket skulle skapa angenäma problem för klubben som satt det här projektet på tre år. Men laget är på väg att spräcka den planen tämligen omgående. Nu ska man såklart inte ta ut något i förskott, men jag skulle bli förvånad om IFK inte, åtminstone, är ett av de tre topplagen, om inte på de två direktplatserna, så i alla fall i ett kval uppåt.
Bara det starkt, i så fall, redan andra året i elitettan, och lagets stora fördel i slutspurten är just att man kan spela utan press. Laget har dessutom klarat av möten med alla andra topplagen utom hemmamötet med Växjö medan flera av de övriga ska möta varandra.
Är det rätt läge att gå upp?
Är klubben redo?
Det går såklart alltid att diskutera om det vore bättre att skynda långsamt för att få organisationen att gå i takt och vara ännu bättre uppbyggd när steget väl tas, men det går å andra sidan aldrig att säga när det här läget eller chansen kommer igen. Spelare kan försvinna i vinter om man inte går upp, därför är det lika bra att gå för det fullt ut nu när man är där och har chansen.