När IFK vände och vann mot Varberg och tog sig vidare från gruppspelet hade Jonathan Levi en fot med i mycket som hände. Inblandad i båda målen bland annat.
Hur känns det inför en kvartsfinal nu?
– Det ska bli jättekul. Min första kvartsfinal i svenska cupen, förra året låg jag magsjuk när vi mötte Häcken så jag missade den. Vi tog oss vidare med nöd och näppe även om vi i stora stycken gjorde en bra match mot Varberg. Nu hamnade vi inte bland de seedade men när man kollade vilka som är vidare spelar det inte så stor roll egentligen. Alla lag är tuffa och det är de åtta bästa om man kollar allsvenskan ifjol. Det enda lag jag inte ville möta var Kalmar eftersom de spelar på Gasten. Men det här blev en rolig lottning.
Efter en skada (spricka i foten) på försäsongen har Jonathan Levi fått förtroendet på slutet och spelat 90 minuter mot Sollentuna och 88 mot Varberg.
Du var involverad mycket när ni tryckte på och vände senast?
– Ja, och jag är tacksam över att jag får så pass stort förtroende samtidigt som jag också lyckas ta mig till lägen. Sedan har jag det senaste året haft jäklig dålig skärpa när det kommer till det absolut sista. Inte sista passningen utan sista avslutet. Jag är inte alls där, jag vet inte vad det är. Jag borde ha gjort mål senast, men allt det andra kände jag mig delaktig i. Även i första halvleken när vi inte skapade så mycket var mycket spel på vår kant där jag hittade samarbetet med Daniel (Eid). I första blev det mer tia-rollen centralt och i andra mycket brett. Kul att man kan få fram två olika egenskaper. Jag hoppas kunna fortsätta med det så att jag startar 2022 bättre än förra året.
Så inte formen kommer först på hösten?
– Precis.
Hur mår kroppen?
– Jag hade lite otur med en spricka i foten efter en tackling. Det börjar komma till rätta nu. Många säger att det är tur att det kom på försäsongen – ja, men samtidigt missar man mycket. De andra har kommit in i det och det var säkert därför jag fick sitta vid sidan ett par matcher också. Därför är det skönt att jag kommit in i startelvan och bra in i vår taktiska del nu. Jag hoppas kunna fortsätta så och att vi som lag fortsätter bygga på det vi gjort senaste tiden.
IFK spelar lite annorlunda taktiskt i år jämfört med förra året. En del är sig likt såklart men inte allt.
Har din roll förändrats mycket av det?
– Jag tycker ändå det. Förra året var det mer skrivet som 3–4–3 och nu är det lite annorlunda. Då blev det lite en fråga om jag skulle bli mer av anfallare nu och där är jag inte lika bekväm. Men det blir ändå att jag kan trycka ut mer åt höger och hitta mellanrummet där. Många kanske tror att jag vill vara bara en tia, men jag vill inte vara en renodlad tia och inte heller en högerytter som ska slicka kanten. Jag vill vara något mittemellan, det fick jag uppleva mot Varberg där jag kunde vara både och, säger Jonathan Levi och fortsätter:
– Jag gillar att få bollen centralt och vara med och kombinera men samtidigt kunna utmana min försvarare längs linjen. Ju äldre jag blivit har jag märkt att jag blir mer beroende av mina lagkamrater. 2021 var Wahlqvist (Linus) och "Ishi" (Abdulrazaq Ishaq) på min kant där vi var framgångsrika, både i statistiken och hur det såg ut på matcherna – tillsammans med Samuel (Adegbenro) som var den mest betydelsefulla spelaren för oss. Därför är det annorlunda nu när de inte är på min kant, det är inte lika skrivet i sten hur det ska vara.
Du börjar snart bli en av de som varit längst här utöver Norrköpingsspelarna.
– Ja, och då har jag egentligen bara varit här i två år.
Men det känns som att du har tagit till dig Norrköping?
– Ja, och jag hoppas att det inte bara är något som jag själv upplever. Det verkar som att folk börjar känna att ... kanske inte att jag är en av dem, men att jag tillhör Norrköping som stad. Jag tar till mig staden och är stolt över att jag fick bära 125-årsjubileumströjan (när den lanserades). Jag känner stödet från klubben och supportrarna. En sådan samhörighet har jag inte känt tidigare, jag är glad och tacksam för den och tar den inte för givet.
Gör det att du inte känner någon stress över att studsa vidare heller?
– Ja, speciellt när det kommer till den biten. Samtidigt är fotbollen som den är, jag kan stå och säga att jag ska spela här i tio år och plötsligt händer något. Men just nu trivs jag på många sätt, det är klart att det inte alltid är guld och gröna skogar med allt, var man än är, men överlag känner jag som jag förklarade. Den samhörigheten med supportrarna gör att jag gärna vill komma till jobbet och att jag längtar till matcherna. Jag tycker att det är roligt att spela fotboll här.
Vinner IFK mot Hammarby väntar semifinal hemma mot Elfsborg eller IFK Göteborg kommande veckoslut. Sedan spelas finalen i maj.
Vad skulle det betyda att vinna mot Hammarby?
– Det vore jäkligt kul. Vi har tagit oss vidare från gruppspelet till kvartsfinal, men det ska vi ju göra. Åker vi ut i en kvartsfinal är det att åka ut direkt efter gruppen och vi är inte med i Europa. Vi vill kunna slåss om det och vi vill få bra tävlingsmatcher inför säsongen. Att få en semifinal hemma och sedan spela en cupfinal är något vi verkligen vill, säger Levi.
– Jag har faktiskt ett cupguld, men det är i Norge. Så det räknas inte, haha? Det skulle betyda mycket att gå vidare. Cupen har blivit mycket större, i Norge är cupen nästan större än ligan. Ett jätte-event. Svenska cupen börjar stiga mer och mer i intresse.