Här är frågorna:
1) IFK-fansen undrar vad klubben vill och sysslar med sin passiva silly season-inställning: Nå, vad håller Peking-ledningen på med?
2) Att staka ut en strategi, att ha en klar linje hur man ska arbeta och vilken sorts värvningar man ska göra - finns det en fara att arbetssättet blir för stelbent? En brist på flexibilitet.
3) 2015 började IFK att prata om guld först med en match kvar. Det är som om man konsekvent slår ifrån sig så fort omgivningen nämner laget som en toppklubb, guldutmanare och maktfaktor? Vad förlorar man på att inte brösta upp sig mer?
4) Jens Gustafsson har ett ett och ett halvt år kvar på kontraktet. Ska det förlängas?
Pär Andersson, sportchef Folkbladet:
1) – Om jag vore supporter skulle jag också undra. Jag stöter nästan dagligen på "vanliga" IFK-vänner som undrar varför klubben inte agerat mer under transferfönstret och i torsdags gick ju ordföranden Peter Hunt ut med ett långt inlägg på föreningens hemsida där han gav sin syn på saken. Jag tvivlar på att folk är särskilt förstående över att man drar i handbromsen när ekonomin är starkare än någonsin. Det finns en frustration bland supportrarna som inte bör underskattas eller negligeras.
2) – Flexibilitet är alltid bra och behöver inte nödvändigtvis betyda en riktningsförändring av strategin. IFK:s plan är ju betydligt mer tydlig i dag än var den var runt åren 2014-2015 och för utomstående ses den säkert mest som en sparform. Klubben led svårt under en lång rad år och med tanke på andra klubbars uppgång och fall (läs: Helsingborgs IF) måste man naturligtvis ha en viss förståelse för klubbledningens agerande. Problemet? Sponsorer, publik och potentiella nyförvärv ser en klubb som inte siktar mot pokalen.
3) – Se slutklämmen ovan. De som följer Kamraterna lever i nuet och de tunga åren i superettan och allsvenska bottenstrider har snabbt fallit i glömska, en negativ konsekvens av guldåret och fina 2016. Samtidigt ingår det säkert i strategin att den stolta traditionen till trots vill man fortsätta vara "småklubben" bland de stora elefanterna. En ingång som definitivt inte faller alla i smaken. Lite högre svansföring hade absolut varit klädsamt.
4) – Vet inte. Och jag skulle bli väldigt förvånad om det händer något på den fronten förrän tidigast om ett år. Jens får ta emot en hel del kritik just nu, men många glömmer att staben runt skåningen är densamma som när Janne Andersson styrde skutan. Kompetensen finns och han borde få mer tid att forma sitt lag.
Noa Bachner, krönikör Sport-Expressen
1) – Den som kunde svara på det. Vad man inte håller på med är att befästa sin position högt upp i den svenska fotbollshierarkin. Placera den här sommarens agerande var du vill inom ramen för olika arbetssätt och principer: Konsekvensen blir att Norrköping tappar mark mot sina konkurrenter och framstår som ett mindre attraktivt klubbval för spelare. Utifrån är intrycket att man inte är tillräckligt handlingskraftiga, eller inte förstår värdet i att återinvestera pengar i större omfattning nu för att tjäna på det på sikt. Det handlar på ett sätt om att bita sig fast i plattformen som de senaste åren har lagt.
2) – Ja det finns det, tycker jag, men då är det ju fel på själva strategin. För mig är nyckeln för all rekrytering att göra det med hänsyn till en idé om hur man vill utvecklas som klubb, tränare som spelare. Att inte ersätta spelare från premiumhyllan på den svenska marknaden med lika bra spelare fungerar väl om man är trygg i sin förmåga att utveckla spelare från hyllan under, och det ganska snabbt. Men i Norrköpings fall fanns muskler att spänna, och emellanåt verkar man nästan rädda för att gå utanför en mall för hur klubben vill arbeta. När det börjar likna en kvalitetsmässig nedmontering av ett topplag behöver man göra något för att hantera den situationen. Hittills har det inte gjorts.
3) – Ödmjukhet och fokus på det man varit bra på? Jag vet ärligt talat inte, men jag känner igen karaktärsdraget. Att inte brösta upp sig sänder signaler som i sin tur kan bli ganska kostsamma. Till exempel undrar jag hur mycket intrycket av Norrköpings ambitioner som låg till grund för Mujo Tankovics klubbval. Vad jag förstår var man villiga att betala för sig.
4) – Det känns tidigt att spekulera i nu. Jag vet inte hur avsides Norrköping egentligen är, men kunskapen, utvecklingsmiljön och träningsmetoderna som tog laget till enorma framgångar finns fortfarande kvar inom föreningen, nästan hela ledarstaben är ju kvar. Ändå tyder resultaten sedan förra hösten på en tydlig effekt av tränarbytet. Den trenden behöver Gustafsson nog vända innan det är dags för förhandlingar.
Anders Andersson, expertkommentator CMore:
1) – Det är klart att supportrarna undrar när det försvinner så mycket spelare som kanske inte ersätts i samma takt.
En logisk följd av den kraftiga och lite oväntade succén de senaste åren är ju att man blir av med spelare.
Jag har märkt att det oväntat nog aldrig är lika lätt att spendera som att ta emot pengar men det är klart att man måste ta beslut hur man vill göra för att kontinuerligt vara ett topplag.
Fortsätta släppa upp talanger med risk att de inte håller måttet eller spendera mer på säkrare kort, den balansgången är alltid svår.
Har tyvärr för dålig insyn i klubbledningens tankar för att komma med något mer givande men kan konstatera att satsningen på egna produkter de senaste åren varit en succé av sällan skådat slag.
2) – Ja det finns det om man inte har en viss flexibilitet och kan tänka utanför ramarna när det behövs.
Kan man däremot göra det är jag helt övertygad om att det är rätt väg att gå att ha en klar linje hur man ska arbeta och vilken sorts värvningar man ska göra.
3) – De tio säsonger jag gjorde i allsvenskan spelade jag i Malmö FF så för mig är det naturligt att man ska tro att man är bäst både inåt och utåt, ha ha ha.
Jag gillar dock Norrköpings ödmjuka stil utåt när man samtidigt har känslan i gruppen och klubben att guld är möjligt och det man går för.
Tycker däremot att efter de senaste säsongerna och med den organisation som finns i klubben blir det löjligt att inte säga att man vill utmana Malmö FF om guldet och man borde definitivt säga att man siktar på Europa.
4) – Ja. Jag gillar Jens och utan att hänga med i den dagliga verksamheten tycker jag att han har gjort ett riktigt bra jobb.
Inte lätt att följa upp Janne Anderssons enorma succé samtidigt som spelare försvinner till höger och vänster.