Det gick inte som på räls för IFK under fjolåret. När Anna Eriksson lämnade och Tor-Arne Fredheim tog över 25 augusti låg man på tolfte plats, precis över nedflyttningsstrecket.
Samtidigt var det där och då nio poäng ner till degradering och det var aldrig riktigt nära att IFK Norrköping inte skulle hänga kvar, vilket var det stora (naturliga) målet.
Efter en stark avslutning – tre vinster och två kryss på de fem sista omgångarna – kunde IFK klättra till en tiondeplats.
Men hördes det någon stor kritikstorm när spelet hackade som mest i somras och poängtappen staplades på varandra?
Nej.
Vilket, och jag betonar det, inte var så konstigt med tanke på att man var nykomling. Det rådde en någorlunda harmoni och avståndet bakåt var aldrig prekärt.
Ponera att IFK Norrköping ligger nia i tabellen, tio omgångar in på årets seriespel. Då kommer det att vara annat ljud i skällan, definitivt ingen harmoni.
Så pass mycket har förväntningarna höjs på laget redan till år två – och det är fullt logiskt.
Tor-Arne Fredheim verkar ha landat helt rätt när han för första gången basar över ett damlag. Jag har sällan hört så många lovord från olika spelare om tränaren. Smeknamnet "Darre" verkar dessutom ha bytts ut till "T-A".
Man har värvat klokt och lagom mycket. I Ebba Handfast, Elsa Burvall, Taylor Townsend och Mimmi Asperot finns stor och välbehövlig rutin från elitettan. I My Cato får man en hemvändare med allsvensk potential och en förmåga i dag att spela en huvudroll på ett innermittfält i landets näst högsta serie.
Lägg därtill att man förlängde kontrakten med viktiga pjäser som Sofia Hjern, Lovisa Gustafsson och tvillingsystrarna Irma och Selma Cajlakovic, så går det inte att klaga alls på hur manager Fredheim har skött sitt ämbete under silly season.
Och då har vi inte ens sett vem "Miss x" är. U20-landslagsspelaren, icke-svensk, som fick sitt visum och blev klar under deadline day. Jag inbillar mig att hon presenteras någon gång under nästa vecka.
Premiären blir intressant och spelas hemma mot ett Lidköping med Norrköpingstjejen Ella Degerstedt i laget. Lidköping har etablerat sig i elitettan, kom femma i fjol och tippas vara med i den häraden även i år.
En perfekt värdemätare för IFK mot ett lag som man gärna går om i tabellen som en milstolpe i den fortsätta utvecklingen.
Jag kan nästan garantera att IFK Norrköping spelar i damallsvenskan (derbyn mot Linköping vore något extra) senast 2025. Att tro på avancemang redan i år är att begära för mycket, en fjärdeplats eller någonstans i de krokarna känns rimligt. Men när nu moderföreningen har börjat satsa ordentligt på damlaget, så finns förutsättningarna i och med IFK:s ekonomiska muskler i sammanhanget.
Man kan tycka vad man vill om att klubbar som Bergdalen, Bromölla och Alingsås i framtiden kommer att få det tufft att mäta sig med jättar som IFK Norrköping.
Men det är så verkligheten ser ut – och den talar för "Peking".