Två raka förluster, avståndet till topplagen ökar och nu väntar IFK Göteborg borta. Vad talar för att IFK kommer kunna hålla liv i den här säsongen?
Iwung: Topp två är bara att glömma. Malmö och Djurgården imponerar och vi har ett tvåkejsarslag om guldet. Europaplats lever för IFK, men om vi ser till topp sex-lagen känns det som alla (inklusive Häcken) är pålitligare, har förmågan att vara starkare över tid och som att de på allvar är på väg att växa in i säsongen. Jag ser saker som kittlar mer än tabellplaceringen för Rikard Norlings lag. Det har mejslats fram ett embryo som känns lovande till och med när laget förlorar. Kan det spelet och tänkandet förfinas och förbättras? Kan Christoffer Nyman komma igång? Kommer Kristoffer Khazeni-diamanten slipas fram? Är Yahev Gurfinkel mannen?
CG: Den absoluta toppkänningen levde efter två raka segrar efter EM-uppehållet. Nu känns det svårt att mäta sig om de allra översta placeringarna men med en stark utveckling framåt är det inte helt kört i kampen om den sista Europaplatsen. Flera lag känns lite mer färdiga än så länge än dagens IFK dock, men det spel som börjar sätta sig alltmer är spännande. Den bilden har bara vuxit med någon dags distans till förlusten på Tele2 Arena. Det var underhållande och på många sätt en häftig match där Hammarby var lite bättre i de avgörande lägena. Rikard Norling är i processen att bygga något, det kommer att behövas lite mer tid, lite finjustering, innan det är färdigt, men det finns definitivt mycket som känns mer spännande än på länge om man får ihop det. Flera spelare som är ganska gröna i att starta i ett allsvenskt topplag får just nu värdefull rutin, vilket kommer att gynna laget ännu mer på lång sikt. Krydda med någon mer spets och få ihop det lite till så kan det bli riktigt bra.
Yahav Gurfinkel in – vad vill du se mer innan fönstret bommar igen?
Iwung: Ari Skúlason har plockats av två matcher i rad för att inte riskera att åka ut. Det är inte direkt så att man känner att IFK blir bättre utan islänningens elaka, hårdföra driv på mitten. Det finns helt enkelt för få alternativ med klass centralt. Väl sårbart. Jag tycker behovet av en/två mittfältare känns mer akut än att fylla på med en back. Henrik Castegren kan – och vill helst – spela i backlinjen. Ìsak Bergmann Jóhannesson ses i första hand till vänster. Manasse Kusu behöver nog röra på sig för att få speltid. Med andra ord: det finns inget överflöd utöver Alexander Fransson och Skúlason. Du vill ha ett namn? Jacob Ortmark, IK Sirius, är brutalt underskattad och med oerhörd potential. En tuffing med bra passningsspel och som kan avsluta. En perfekt match.
CG: Börja sondera terrängen redan nu efter Alexander Franssons ersättare. Oavsett om han kommer utifrån, redan finnas i truppen med rätt utveckling eller rent av heter just Alexander Fransson även när det nyligen påskrivna kontraktet går ut i vinter. Det vet vi inte än. Men det är en central fråga att lösa där IFK fick mer tid med förlängningen året ut. En spelare av hans kaliber är inte lätt att ersätta. Förstår tanken på en mittback till också – för konkurrensens skull. Annars; investera i speltid på flera av de som är på väg att slå sig in i laget. Kristoffer Khazeni, Carl Björk, Dino Salihovic, Lucas Lima och flera andra har potential att bli bra med rätt matchning. Ge dem den tiden och chansen. Vem IFK skriker mest efter annars? En hel Christoffer Nyman. Kommer att bli som 2021 års bästa nyförvärv när och om han kommer tillbaka frisk och i form.
Rikard Norling tryckte ut bröstet och talade tidigt om att ambitionen är att utmana om guldet. Nu är det termer som "ombyggnadsår" och "att Norling fått ärva ett lag som han inte själv värvat" och "att det kommer bli bra på sikt". Testar IFK fansen med en luddig image?
Iwung: Kan stackarna bli mer prövade än under det svajiga fjolåret? Jag tror de flesta är ganska luttrade så här långt. Det är inkört att man aldrig riktigt vet vad man får av IFK Norrköping, men visst öppnade klubben upp för en annan kravställning med rekryteringen av Rikard Norling som också bidrog till att spä på förväntningarna med ett par uttalanden som kändes efterlängtade. 50-åringen jagade ett tredje SM-guld. Det var drivet och meningen med att ta jobbet men det kommer inte ske i år. Det har varit ansträngande att se IFK i de två senaste matcherna. Så mycket jobb de lagt ned, så mycket de löpt och så mycket vilja. Det är inte i intensiteten eller hjärtat att sätta in den påfrestande pressen som det brister, det är i förmågan att skicka in bollen i nät.
CG: Jag tror nog att epitet som "ombyggnadsår" och liknande mest kommer från oss utifrån ärligt talat. Men Rikard Norling kom in med en skön känsla av att IFK skulle gå för det, jag gillade det då och jag gillar det nu, men det får nog ta den tid det tar att bygga det här. IFK:s fans kan nog ha tålamod med det så länge känslan är att det är på väg någonstans. Och det känns det som att det är.
Magnus "Munken" Karlsson är tillbaka som klubbdirektör. Hur reagerade du på beskedet?
Iwung: Bra! Det känns som "Munken" är tillbaka för att slutföra något han knappt han påbörja. Det var den gamla IFK-försvararen som myntade "Pokalen till Peking" och var rätt ute i sin vågade utsvävning. Då, när han sa det, var laget halvdant. Även om Munken inte var kvar när guldet säkrades 2015 så känns han som en vinnare. En sansad, klok och balanserad person. Det finns ett bett men också en värme. Det är känslan. Det är absolut inget krav att han sitter på några djupare fotbollsmässiga kunskaper, men inte heller någon nackdel. Den här rekryteringen har pågått under ett par månader. Med tanke på stormen som var, vad IFK gått igenom och den affärsrörelse som drivs idag, så är det tufft för en person att kasta sig ut men det känns som ett bra val. Som rätt person.
CG: En person som har erfarenhet och som kan IFK. Med tanke på ambitionerna att på sikt bli allsvenskt även på damsidan så finns det en bra koppling och viktiga kontakter även där – även om det inte primärt är det sportsliga som blir "Munkens" huvuduppdrag som klubbdirektör. IFK har vuxit rejält sedan Magnus "Munken" Karlsson var här senast, det är på många sätt ett mycket större uppdrag idag, men det känns som att han kan komma in i den här rollen och göra den bra. En person som jag tror att många utifrån gillar dessutom. Satsningen på Curva Nordahl, som han var en stor del av senast, är svår att klaga på med facit i handen exempelvis.
Snart halva allsvenskan spelad – vilka tre IFK-spelare har gjort starkast intryck på dig?
Iwung: Abdulrazak Ishaq är efter ett par års medveten inskolning en fullfjädrad allsvensk spelare med en överlägsen fysik. Nu ska han bli en bättre passningsspelare och en effektivare beslutsfattare i och runt boxen så är det fina pengar till IFK när han säljs till Nederländerna. Så bra som Samuel Adegbenro var igår och med sina sju mål är det såklart enkelt att nämna anfallaren, men viktigaste har värvningen av Ari Skúlason varit. På och utanför planen.
CG: Det är svårt att gå förbi Samuel Adegbenro här. Skyttekung och i sina bästa stunder riktigt bra i IFK-anfallet. Jag tycker även att Linus Wahlqvist har varit stabil i försvaret, en av de enskilt viktigaste spelarna för tillfället med sin tuffhet och sitt pådrivande. Ari Skúlason har, inte minst sedan han flyttade in centralt, visat vad rutin, pondus och erfarenhet betyder.