IFK sparkade Rikard Norling, men var det bara hans fel att IFK har hackat betänkligt i år? Vad sitter du med för tankar så här med en och en halv veckas tid att reflektera?
Iwung: Hackat betänkligt i år och förra året. Även om inte Norling själv släppt in en drös till synes räddningsbara bollar från halvdistans och även om han inte önskade att sälja av sina allra bästa spelare och fast han inte hade ett skvatt med Jean Carlos de Britos avslitna korsband att göra, så finns det en rad faktorer som han inte gjorde tillräckligt bra. Jag tänker på ett taktiskt ihåligt och bräckligt tänk som han höll fast vid för länge. Jag tänker på tveksamma laguttagningar och lika tveksamma kontraktsförlängningar. Kokar vi ned allt det här och kastar med en osund omsättning med personal så var det dömt att floppa. Den omedelbara tanken när IFK meddelade att de kickar Norling var att de hade en ersättare med ena foten på kontoret, men snart tornade sig i stället bilden upp att det handlade om att bli av med huvudtränaren. Att alternativet med två oprövade assisterande ansågs bättre. Det säger såklart en hel del om styrelsens syn på Norlings jobb. Kickas är ett underbetyg, det här är något annat. Rätt eller fel? Återkom. Men det är tydligt – baserat på Malmö FF-matchen – att det kommer bli ett fotbollsmässigt omtag och dessutom kommer fyra nya spelare in, en halv startelva, som inte Rikard Norling hade tillgång till.
CG: Spelet såg inte så bra ut på slutet, andra halvleken i Degerfors inte minst, och skilsmässan när det gnisslat en del internt var oundviklig, men samtidigt har han inte fått optimala förutsättningar som allt blev när målsättningen var toppen. Det handlar inte så mycket om ifall IFK är i paritet med sina bästa år som att de övriga klubbarna springer i rasande fart i utvecklingen, det rustas på en nivå som IFK inte kan matcha med modellen köpa färdigt. Rikard Norling har sin del av ansvaret, han och klubben blev aldrig en lyckad symbios, spelartruppen gnisslade en del över spelsättet som aldrig satt fullt ut och de sportsliga resultaten ligger såklart på huvudtränaren, men han har inte haft det material att jobba med som de andra topplagens tränare haft. Eller den organisation runt sig som behövs. Den har haltat och haltar än. Där faller ett stort ansvar även på styrelsen som missade i klubbdirektörsrekryteringen i vintras och först nyligen fått en sportchef på plats i Tony Martinsson. Tillförordnad ännu ska tilläggas. Om sparkningen var rätt eller fel? Det hade nog kommit till vägs ände för alla inblandade på något sätt, men allt faller inte på en person.
Fyra nya spelare in (snart bekräftat), alla unga, vad visar det om vägen IFK vill gå?
Iwung: Det visar att Tony Martinsson hade planen klar med en gång. Det brann till mellan honom och Norling när det inte blev ett ja att gå efter Kalle Holmberg – som var Norlings tydliga ambition att plocka in från Djurgården. "Tonna" var inte intresserad av allsvenska inventarier utan vill åter putsa fram isländska anfallssagor med gynnsam avkastning. Han vill göra Anton Eriksson till ett Lars Krogh Gerson-fynd och visst kändes det lovande med en passningssäker lufs i mittförsvaret? Fyra in, men jag är mest nyfiken på vem nummer fem blir. Det behövs en central mittfältare. Förväntningarna på Arnór Sigurdsson och Andri Lucas Gudjohnsen? Kanske orättvisa. Sigurdssons status är ett stort frågetecken efter att ha sökt men inte hittat så mycket de två senaste åren. Real Madrids juniorer vet jag inte ett skvatt vad de håller för kvalitet, men jag vet att en ny spets i en tabellelva sällan trycker på en knapp och börjar ösa in mål. Laorent Shabani har ingen press alls på sig. Han ska bara råda bot på en dömd vänsterflank.
CG: Att det är back to basics. Tillbaka till den väg IFK vandrade på innan man gick vilse. Det är i IFK:s DNA och allt vad modeorden heter nu. Sedan får det inte bli blint, det kommer såklart behövas rutin in också emellanåt. Laorent Shabani och Anton Eriksson är inga spelare som just nu gör IFK till ett topplag igen, men de kan utvecklas dit på sikt och såg absolut intressanta ut i sin första match för klubben. Speciellt Erikssons passningsfot. Arnór Sigurdsson och Andri Lucas Gudjohnsen känns mer som potentiella allsvenska toppnamn, inte minst Sigurdsson. För mycket press kan dock inte läggas på dem, Sigurdssons karriär har hackat ett tag nu och Gudjohnsen är fortfarande ung, men med rätt förutsättningar finns möjligheten att de ska kunna hjälpa till att lyfta det här laget på planen. Den petige påpekar att det behövs en central mittfältare också. När kommer Alexander Fransson hem från Grekland? Och skriver Filip Dagerstål på till slut, åtminstone för en kortare tid? Backen som den här veckan varit tillbaka i träning med laget igen och faktiskt var bra som defensiv mittfältare under sin tid i ryska Khimki.
Vad såg ni för positiva och negativa delar i första matchen utan Rikard Norling – den mot Malmö?
Iwung: Curva Nordahl, innan det börjades bråkas. Att Dino Salihovic skiter i vilka han möter. Att Anton Eriksson kan skära uppspel på 20 meter mellan lagdelar. Det negativa: det var sådan oerhörd klasskillnad på lagen.
CG: Det positiva var väl att det fanns goda intentioner i det nya spelsätt man jobbar in, trots en korta tid till förberedelser som man haft. Det negativa att det är en bit kvar än innan man är framme med det, Malmö var alldeles för bra helt enkelt. Jag tyckte väl framför allt att Christoffer Nyman blev väl ensam framåt stundtals och inte tillräckligt involverad i spelet och att man åkte på för många omställningar på grund av för många felpass. Däremot plus för nye mittbacken Anton Eriksson. Malmö var bra också, det ska man ge dem. Och IFK lär behöva tid att sätta det här – en tid som man förvisso inte har i någon större utsträckning.
Jakten på en ny tränare pågår, vem vill du se in – om inte ett namn så i alla fall en profil på tränare som skulle passa IFK?
Iwung: Känns inte Olof Mellberg som ett bortglömt namn i sammanhanget? Vad vill Fredrik Ljungberg? Fastnat i tidigare storspelare-spår här, kanske – men det känns som IFK Norrköping efter ett par års oklarheter vad man vill stå för och få ut skulle må gott av en modern, medveten och inte sönderanalyserad tränare. Daniel Bäckströms profil är klippt och skuren i den här omstarten men kommer inte bli av på grund av anledningar vi kan ta en annan gång och det har inte med att han är bunden vid ett Sirius-kontrakt.
CG: Favoriten vore såklart Henrik Rydström, men han lär inte lämna Kalmar så det kan nog IFK lägga ner, om man ens tänkt tanken. Daniel Bäckström eller Andreas Brännström är de skarpaste av de som nämnts i övrigt i min bok, men åtminstone Bäckström har kraftigt förnekat att det skulle vara aktuellt. Återstår Poya Asbaghi, isländske Oskar Hrafn Thorvaldsson och Olof Mellberg av de som nämnts flitigast. Mellberg kan mycket väl vara IFK:s huvudspår. Om det ens finns något. Jag blir samtidigt inte förvånad om IFK:s tränare säsongen ut heter – Anes Mravac och Vedran Vucicevic, med bistånd av en Uefa Pro-utbildad Tony Martinsson framåt sensommaren och därefter.
Bottenlagen nafsar i hälarna om inte IFK vänder skutan snart, vart kommer den här säsongen sluta egentligen?
Iwung: Jag hade IFK som åtta inför säsongen. Ett tips som lever. Jag ser inte, i nuvarande skick, vilket lag IFK ska hämta säkra poäng mot. Hemmaplan som tidigare varit svårintaget och besvärligt att komma till är numer en skön utflyktsplats för motståndarna. Det är bara två lag som har ett sämre hemmafacit (Degerfors och Helsingborg) och ett lag utan tränare har bara besegrat ett lag ovanför sig i tabellen, Kalmar FF. Det är svårt att plocka fram ljuspunkter här men att på allvar bli indraget i den värsta skiten ska väl inte kunna ske? Väl.
CG: Börja vinn säger jag. Se till att inte bli inblandat i den värsta sörjan i botten för då är det helt andra spelregler som gäller om det blir höstnerver. Sett till några av de övriga lagen är IFK för bra för att åka ur, men det gäller att ta de där poängen också för att säkra marken under fötterna. Hjärnan säger ändå en tråkig men habil placering en bit under mitten. Åtta-nia kanske?