Ett Östersund i fritt fall var precis vad IFK behövde för att bli vinnare – men vilka växlar är värda att dra från 3–0-segern?
Iwung: Att Christoffer Nyman fortfarande är en spelare, person och kraft som IFK Norrköping är starkt beroende av. Två starter tre mål är självklart ingen tillfällighet, oavsett skicket på Östersunds FK 2021. Vänd på det – utan "Totte" i de här två matcherna mot jumbon hade det blivit två IFK-pinnar. Jonathan Levis kramp och kamp fram till den spräckta målnollan (han kunde gott ha satt två till) ska också ringas in, men annars var det en seger som kan placeras i kategorin "planenlig". Det som fastnade på näthinnan, förutom målen, är att Oscar Jansson och Linus Wahlqvist bröstade upp sig mot varandra efter ett missförstånd som kunde kostat ett baklängesmål. Jag lägger känsloutspelet till den redan förstärkta bilden att Wahlqvist har klivit in på en annan, mer pålitlig och vuxen mark den här säsongen. När Samuel Adegbenro gjordes ned för 23:e gången slutade jag räkna hur många frisparkar skyttekungen fixade till Kamraterna. Jag skulle vilja se statistik på hur många frisparkar det rör sig om totalt den här säsongen som bara blir bättre och bättre för "Sam".
CG: Att IFK har en stor potential offensivt nu när alla är skadefria och börjar närma sig formen också. Det är uppenbart hur mycket en spelare som Christoffer Nyman har saknats tidigare, det är ändå fjolårets skyttekung som IFK tvingats klara sig utan i stort sett en halv säsong. Hans löpvilja behövs. Men också att IFK ofta blir sårbart när man inte får till sin höga förstapress. Det var några omställningar som hade kunnat bli ännu farligare mot ett bättre lag. Nu var det en match IFK skulle vinna, ibland kan beställningsjobb vara det svåraste att hantera och utifrån det får man ändå säga att man löste det bra. Oavsett om insatsen kunde varit ännu bättre eller om motståndet var svagt – IFK gjorde det som krävdes och vann utan att vara direkt bli pressat. Det övriga jag tar med mig från söndagen är återigen hur mycket det betyder med lite publik på plats. Även om det inte är på nivåer som man var van vid före pandemin ännu är det äntligen fotboll "på riktigt" när det inte spelas inför dödstysta tomma läktare.
En bit in i den andra halvleken av allsvenskan och IFK är en bit ifrån topplagen. Baserat på årets säsong: vad saknas för att vara med i ett guldrace?
Iwung: Rikard Norlings besked i förra veckan var att den här säsongen, var den nu än är på väg, inte får honom att tänka om. Det är SM-guld som gäller. Inte den här säsongen – men innan han lämnar ska han bli mästartränare även här. IFK är inget guldlag 2021. Det kan alla se, det finns inte tillräckligt med bra fotbollsspelare. Så enkel är analysen och det förklarar de hissåkande prestationerna. Att Rasmus Nicolaisen slank ur näven var ett bakslag, det medger alla i och runt laget och placerar IFK i en sits där de måste ha in en mittback. Jag såg Hammarbys imponerande seger mot Malmö efter slutsignalen på Platinumcars Arena i söndags. När man ser Fjóluson, Paulsen och Fenger brytpassa och sätta 25-metersbollar på djupet känner man inte direkt: "Det där ser man i IFK". Marco Lund har inte varit tillräckligt bra. Henrik Castegren kanske kan nå en nivå till, han gör en bra säsong till hans egna förutsättningar, men IFK skulle inte ta skada av en härförare med stort "H" i backlinjen. Sedan tidigare har jag stångat pannan blodig efter ytterligare alternativt centralt där det inte finns något annat i Rikard Norlings värld än att spela Alexander Fransson och Ìsak Bergmann Jóhannesson – oavsett form och resultat.
CG: En större stabilitet i spelet. Och ett par spetsvärvningar till. Enkelt va? Det har tagit tid för Rikard Norling och staben att bygga det här till ett lag för den yttersta allsvenska toppen, och att det inte blir något SM-guld känns tydligt. Det har hackat lite för mycket för det. Även om det är ett slitet uttryck så får det ses som lite av ett ombyggnadsår, där kraven kommer att stegras nästa år. Inte minst med tanke på att Norling själv inte släpper tanken på att han vill ha ett guld i Norrköping. IFK behöver en mittback till, jag tror att missen av Rasmus Nicolaisen svider mer än man vill erkänna. Minst ett namn till på innermittfältet saknas också, lite beroende på vad som händer med Alexander Fransson i höst efter att det nya kontraktet går ut. Då får Norling också chansen att sätta ytterligare prägel på sin trupp med en säsong bakom sig, då är det läge att skapa det där laget som kan utmana ytterligare en nivå upp nästa år.
Örjan Hansson, tillförordnad klubbdirektör, välkomnar den nye marknads- och säljchefen med en önskan att se en dubblering av marknadsintäkterna. Är det ens möjligt att gå från 17-20 miljoner till 35 miljoner på ett par år?
Iwung: "Spontant: Nej. Då hade inte den här frågan levt så länge. Vi har hört kraven/önskemålen på marknad och sälj att steppa upp tidigare. Rättvisan i det kan diskuteras. Det är ett tufft utspel av Hansson, det är ännu tuffare förutsättningar med en pandemi som vi fortfarande har över oss och ett lag som inte direkt övertygar sportsligt. I veckan (?) vet vi vem personen är som kommer att ha kraven på sig. Klubbens planer på att sälja marken på Södra, satsningen på bostäder och Västra Staden-projektet är en jätteaffär som kommer trygga IFK-framtiden, men för att svara på ursprungsfrågan. Om det är möjligt att dubbla marknadsintäkterna utan skjutsen från fastighetsaffärer? Väldigt tveksamt".
CG: Det här är något som inte känns nytt, jag har hört de här önskemålen så länge jag kan minnas. Att IFK vill öka marknadsintäkterna har det pratats om i nästan alla tider men av någon anledning verkar det vara tufft att hitta de pengarna här i stan. Det är fler än IFK som sliter för att få in ännu mer pengar där. Örjan Hanssons uttalade IFK-krav är och kommer bli tufft för den nye marknadschefen att bära, men lyckas hen är det onekligen imponerande. På förhand känns det dock svårt.
Tor-Arne Fredheim blir IFK-damernas tränarlösning när Anna Eriksson tvingas till en time out. Tankar?
Iwung: "Who you gonna call? "Tor-Arne!" "Who you gonna call? "Tor-Arne!" Jag fick Ghostbusters-slingan i skallen när nyheten om tränarrockaden kom. Hur många tränarliv har 58-åringen? Det bästa med "Darre" är att man vet exakt vad man får. Det daltas inte, det hymlas inte. Kravbild kallas det va? Starten med 1–1 mot Älvsjö var med mersmak. Det jag läste och såg var det en omedelbar nytändning. IFK kommer ju inte åka ur. Bollstanäs och Borgeby är räddningsplankorna. Det får helt enkelt bli en höst i en ganska behaglig miljö där Fredheim och laget får känna om det kan finnas något mer här att bygga på på sikt.
CG: Om det är någon långsiktig lösning återstår väl att se, det får hösten utvisa. Tor-Arne Fredheim har ryckt in förr när lag behövt det och det är åtminstone klart vad man får med Fredheim i tränarbåset. Första matchen, mot Älvsjö i lördags, visade i alla fall att det gett en del ny energi. Poängen (1–1) bar stämpeln av mersmak och med tanke på hur tabellen ser ut lär det inte finnas någon större risk att IFK åker ur elitettan. Det finns tid att känna på det här och se vilken lösning som är rätt på längre sikt.
Det kommer snart beslut om IFK ska förlänga eller säga tack och hej till ett par spelare. Henrik Castegren, Christopher Telo och Maic Sema har till exempel utgående kontrakt. Vilka lämnar?
Iwung: "Ser man till hur Norling valt att använda laget under säsongen är det väl ingen som förvånas om Telo efter lång och trogen tjänst tackas av och att Sema följer med honom ut genom dörren. Kristoffer Khazeni fick speltid och det förlängda kontraktet. Carl Björk anses vara framtiden, inte Sema. Björk har fått spela. Sema mest varit avbytare. Telo har fyra allsvenska starter vilket är mer än vad han gjort någon annan säsong sedan återkomsten sommaren 2019, men 31-åringen ingår inte i IFK:s framtidsplaner. Castegren hade en Austria Wien-flirt men det rann ut i sanden. Han kommer förlänga. Allt annat skulle förvåna mig. Maic Sema? Nej, han kommer lämna.
CG: Henrik Castegren kommer att bli kvar om parterna kommer överens. IFK lär vilja behålla honom och det är naturligtvis helt rätt. Castegren kan hantera många olika positioner även om han trivs i det centrala försvaret. En spelare från stan som utvecklas fortfarande. Christopher Telo och Maic Sema har varit med länge, där tror jag IFK ser på andra alternativ i första hand. Ingen av dem har ännu fått det jättestora förtroendet den här säsongen.