För två år sedan skadade hon foten en vecka innan seriepremiären. I fjol ådrog hon sig feber. 2022 är oturen framme igen för Selma Cajlakovic.
Diagnosen lyder rosfeber, och den är lokaliserad till knät.
– Nu tar jag antibiotika och mår mycket bättre. Men de första två dagarna mådde jag skit. Jag hade feber och frossa på flyget (på väg hem från lagets träningsläger i Spanien). Man visste inte vad jag hade drabbats av, om det var en inflammation i knät eller nån blodförgiftning, säger Selma Cajlakovic.
Vid rosfeber får man oftast en rodnad som breder ut sig i ett område inom några timmar. Den kan bli flera decimeter stor, rodnaden är kraftig, enligt 1177. Det smärtar, blir svullet och inte sällan får man feber på köpet.
– Jag ringde 1177 när jag var i Norrköping. De tog in mig direkt, tog massa tester och fick fram värden. Rodnaden var jättestor. Det var jätteskönt att få reda på vad det var, säger Selma Cajlakovic.
Antibiotikan har givit god effekt. Cajlakovic är på bättringsvägen.
– Jag är mycket piggare. Vi får se när jag kan träna för fullt. Nu kan jag cykla och typ köra spinning. Jag hade tur i oturen, säger Selma.
Vad tänkte du när det här dök upp med tanke på de två tidigare åren?
– Irma (tvillingsystern) sa till mig när det var en vecka kvar till premiären att jag inte skulle göra något onödigt. Vi käkade middag och några dagar innan hade hon frågat hur mina knän varit. De hade känts skitbra – och så boom, det svullnar upp under middagen. Då började jag typ gråta, jag fick panik. Jag visste ju inte vad det var. Det här är typiskt, jag är så jävla otursdrabbad alltså.
Fram till rosfebern hade Selma Cajlakovic haft en bra försäsong och framstår som given i backlinjen om hon är vid god vigör.
Vågar du hoppas på spel i premiären på lördag?
– Det är lite 50/50. Jag ska cykla i dag (tisdag), vila i morgon och sen eventuellt fotbollsträning på fredag. Jag tar en dag i taget och håller tummarna.
Selma Cajlakovic ser fram emot IFK:s andra säsong i elitettan. Hon vittnar om en god lagsammanhållning med nyförvärv som bidragit med stor rutin. Att höja lägstanivån är prioriterat.
Det är intakt bland dina närmaste kollegor i backlinjen, ni kan bygga vidare?
– Det är en trygghet. Vi vet hur vi ska spela och var vi har varandra. Det känns stabilt.