Absolut, det defensiva slitet kunde ha gett en seger, det var en onödig frispark och en bra Degerfors-nick ifrån tre otroligt nödvändiga poäng på övertid.
Men ändå bara en poäng till slut och ett läge som blir alltmer skakigt. Det var ju dessutom faktiskt fullt logiskt, hur nära det än var att räcka hela vägen.
Det var inte svårt att förstå vad en del supportrar valde att framföra för typ av känslor när tränaren Rikard Norling gick ut till klacken efter matchen.
Jag vet inte vad som sades exakt men förstår andemeningen ändå. Det här var verkligen inte bra, nu heller. Och spelet i andra halvleken mot Degerfors (som också saknade en del spelare) är så långt från det som tidigare gjorde IFK framgångsrikt.
Det fanns offensivt ... nästan ingenting.
Det är dags att ställa ett antal frågor i och runt det Peking som alltmer ser ut att behöva ha fokuset på att säkerställa den allsvenska statusen den här säsongen mer än något annat. Där har det här alltså hamnat – även om marginalen ner just nu är hyggligt betryggande. Och med nyförvärv in ska det inte behöva gå så långt men säkra det först, som jag skrev redan i veckan. Det måste vara IFK:s fokus från och med nu och tills man plockat de poäng som gör att man inte dras in där på allvar.
Allt annat vore självbedrägeri nu.
Jag skrev också i veckan att truppen inte från början var tillräckligt bra för att med säkerhet (den kunde men ingen garanti) kunna utmana mot den allsvenska toppen som klubbens ambitioner var. Framför allt var det tunt med alternativ framåt.
Det märks än mer nu när Christoffer Nyman är borta.
Den har tappat mer sedan dess och det har egentligen handlat om att överleva fram till transferfönstret öppnar och det finns en chans att fylla på med mer kvalité.
Men den är samtidigt åtminstone på papperet sett över hela säsongen bättre än så här, bättre än elva i allsvenskan och bättre än att det ska behöva se ut som i den andra halvleken på Stora Valla, och då kommer den tydliga frågan ändå, som måste ställas, när spelidén inte gör någon spelare bättre. Får den sportsliga ledningen, med Rikard Norling som ansvarig, verkligen ut det bästa ur det här?
Det blev ganska tydligt i veckans intervjuer i våra spalter att just Norling och ordföranden Sakarias Mårdh ser ganska olika på varför säsongen har landat här för dagens IFK. Klubben är i osynk med en tränare som vill en sak och en klubb som i grunden verkar se något annat.
Jonathan Levi var väldigt ärlig intervjuerna efter matchen, med vad det verkade tydlig riktning mot sättet att ta sig an den andra halvleken. Jag förstår hans frustration. Det sättet att spela, taktiskt planerat eller för att Degerfors fick IFK dit, är knappast ett sätt att optimera hans kvaliteter.
Det kommer att hända mycket runt IFK i veckan. Nya spelare är på väg in och kommer presenteras, det kan vi vara säkra på. Laorent Shabani, Anton Eriksson, Arnor Sigurdsson och Lucas Andri Gudjohnsen är antingen klara eller nära.
Det behövs för att ge ny energi i den här IFK-upplagan. Inte minst med tanke på kommande utmaningar; Malmö följt av dubbelmöte med IFK Göteborg.
Klubben siktade mot topp-tre, eller åtminstone topp-fem, men inget är egentligen på den nivån just nu.
Varken på eller utanför planen kan man mäta sig med de bästa, så utvecklingen är inte helt ologisk.
Oavsett vilken väg den här säsongen tar från nu kommer det att krävas en rejäl utvärdering av den när den väl är över. Ett omtag. Pilarna pekar inte direkt åt rätt håll just nu för en klubb som har gått vilse i sig själv och tappat det som tog klubben till toppen.