Det blåste in ett monsunregn som piskade ner över Varberg Energi Arena och som egentligen gjorde det fullkomligt omöjligt att spela fotboll under den andra halvan av matchen.
Det forsade ner.
Det forsade in inlägg mot IFK:s straffområde från ett hemmalag som spelade precis som Varberg brukar göra, som lyfte högt och som letade efter Robin Simovics skalle. IFK stod emot, nickade bort allt och var sekunder från att packa ner säsongens viktigaste trea i bussen hem till Östergötland.
96:38 på klockan – sista luftpastejen in hittade rätt, på den där pannan hemmalaget siktat på hela tiden, och så låg kvitteringen där i nätet.
Välkommen till verkligheten.
Välkommen till höstångesten.
Välkommen till en kamp hela vägen till november om Peking ska säkra det här allsvenska kontraktet.
IFK har ett litet avstånd ner, IFK är bättre än flera av lagen i botten men det gäller att kunna hantera den här typen av smällar på rätt sätt och ju närmare avgörandet man kommer, desto tuffare blir det mentalt. Avståndet krymper, den mentala kampen växer. Jag håller med tränaren Glen Riddersholm om att laget tog kampen i den typ av match som det här blev, att man stod emot och slet i 97 minuter. Det var inte vackert men det går inte att klaga på inställningen i sig.
Ändå räckte det inte för att stå emot och när skylten med sju minuters tillägg kom upp var till och med känslan att det mycket väl kan komma ett mål till slut. Så mycket tryckte Varberg på och så många höjdbollar skickades in mot Oscar Janssons straffområde.
IFK och Varberg står på 21 poäng, det finns fortfarande tid att rädda det här, men IFK:s problem just nu och under en lång tid är så grundläggande. Oavsett insatser så vinner man inga fotbollsmatcher.
Hur det än ser ut har man oerhört svårt att packa ner tre poäng, motstånd och matchbild spelar ingen roll.
Återstår av säsongen: Hemmamatcher mot Hammarby, Kalmar, Mjällby, Helsingborg och Djurgården. Bortamöten med Malmö, Sundsvall, Sirius, Värnamo och Häcken.
Nyckelmatcher är mötena med Helsingborg och Sundsvall och även hemmamötet med Mjällby lär behöva ge tre poäng för att IFK ska vara på den säkra sidan. Den som inte är beredd på att det här kommer bli en extrem kamp hela vägen in i mål lever inte i verkligheten.
Hösten är oviss.
Klarar IFK av att hantera det?