Han förbannade sig själv, framför allt för en situation i matchens absoluta slutskede.
– Det känns som att vi har haft en handfull såna här matcher i år. Sen om man tänker för min del också. Att ha ett sånt läge i 92:a, 93:e där jag är fullt medveten om vad som ska hända. Jag vill ha bollen och ändå är jag inte beredd på något sätt. Nej, det kommer sitta i mitt bakhuvud ett tag, säger Jonathan Levi.
– Jag ser ju att Daniel (Eid) får bollen och jag kallar på bollen och är beredd på att landa. På nåt sätt är jag inte beredd på att nicken ska vara så hård...men den är inte hård, så det blir liksom som att...nej, jag vet inte. Det blir ju 3–2 där om jag gör som mitt huvud vill. Men benen vill inte samma.
Har ni för liten vana av att vinna i år som gör det tufft att behålla såna här ledningar?
– Jag upplever det som att även vid 2–1, innan deras utvisning, att det ändå är tryggt även om det inte är ett lås på kassaskåpet. Sen får de chansen från ett snöbollsinlägg som bara dyker upp på stolen. Jag hade varit grymt jävla besviken bara över det, men nu blev det vad som hände sist som är anledningen att vi inte får tre poäng.
Hur minns du 2–2-målet, du kom lite på efterkälken?
– Jo, men samtidigt är det jag som är uppe och pressar den långbollen som slås ut till kanten. Då är jag högst upp på planen och vi är en man mer. Vi får kolla på det igen, jag kanske ser fel. Men att jag missar den vill jag inte påstå just nu. Jag ser att folk ifrågasätter mig på planen. Klart att jag ska ner också...men jag vill inte säga nåt mer än så.
Christoffer Nyman saknas mycket när han inte spelar?
– Det är klart. Offensivt är han kvalité. Likaså defensivt. Men Andri kliver in och har bra kvaliéer han också. Men visst, "Totte" är bäste spelaren. Vad ska man säga. Som kollektiv ska vi ändå klara av det. Vi kan inte vara alltför beroende av "Totte". Missförstå mig inte, han är det bästa vi har, men vi måste klara av det.