Fyra omgångar in och tio av tolv möjliga poäng var en start som nog ingen hade vågat hoppas på i Peking när man klev in som nykomling i allsvenskan. Det gav arbetsro men också delvis ökade förväntningar.
Därefter:
Fem raka förluster.
Mot svårt motstånd i form av fyra allsvenska topplag och ett rutinerat Vittsjö som alltid varit svårspelat med sin fysik. Men ändå förluster som kan sätta sig för ett lag som är orutinerat på den här nivån.
IFK har stått upp mot samtliga, varit där och hotat men ändå inte räckt till. Det här är skillnaden i nivån mot elitettan. Det räcker inte att vara nästan där när det handlar om allsvenskt motstånd. Nära räcker inte när högsta serien blir vardag.
Därför står IFK fortfarande på de tio poängen som man gjorde också för en månad sedan.
Läge för oro?
Det känns ändå som att IFK är för stabilt för att dras in i någon klar bottenstrid, det finns trots allt för många svagare lag i serien för det men det blir viktigt att vända på det här nästa helg när BP kommer till Platinumcars Arena för att det inte ska bli en mental grej av det till slut.
Mot Vittsjö slarvade IFK mer än jag sett laget göra hittills i år i den första halvleken. Det var många felpass och problem att komma fram till lägen offensivt. Dilja Zomers hade en styrning strax utanför men i övrigt var det tunt med lägen framåt. Stabilt bakåt förvisso fram till sista minuten av halvleken där baklängesmålet kom.
Katrina Gorry visade den effektivitet som IFK saknade.
Elsa Burvall tappade bollen, gästerna ställde om, Gorry fick bollen. Skott, styrning och 0–1.
IFK:s kvittering kunde ha blivit viktig och gett poäng, men nytt slarv bakåt strax därpå avgjorde matchen. Då spelade det ingen roll att forceringen var helt okej på slutet.
Ny förlust.
Ny nolla i poängkolumnen.
Och lite mer att fundera på för managern Tor-Arne Fredheim. Framför allt har IFK svårt att skapa tillräckligt framåt. Det händer för lite, passningarna kommer i lite fel lägen och chanserna är lätträknade. Så har det varit i alla förluster.
Där syns det att det är en bit kvar upp till de bästa. Det är defensiven som hittills har vuxit in bäst i den allsvenska kostymen.