Det verkar verkligen inte vara IFK:s grej med svenska cupen. Förra året tog man sig vidare från gruppspelet men sedan åkte man efter en målrik historia ut i kvarten mot ett Häcken som utnyttjade de frikostiga försvarsluckorna då.
I år var det samma visa.
Men kanske inte riktigt på samma sätt.
IFK fick tidigt försvara mot ett Hammarby som hade mycket boll från start. Man gjorde det ändå bra och släppte inte till något jättefarligt framför Oscar Jansson och när lägena väl kom framåt var det, som tidigare den här våren, en kliniskt vass anfallare som satte IFK i förarsätet.
Christoffer Nymans betydelse offensivt för den här Peking-upplagan ska och kan inte underskattas. Jag har varit inne på det förut men när Samuel Adegbenro försvunnit är det oerhört viktigt för IFK att Nyman hålller sig frisk.
Det visade han nu igen.
Vaken volley på Jonathan Levis inspel för 0–1 och en strumprullare via en back för 0–2. Så långt hade IFK ett järngrepp om semifinalplatsen efter att ha fått matchen helt dit man ville. Ett läge som man borde ha kunnat förvalta bättre mot ett Hammarby som fortfarande inte heller är på långa vägar färdigt under nye Marti Cifuentes. Istället ett par försvarsmissar och så var Hammarby tillbaka igen.
Abdulrazaq Ishaqs starka sidor offensivt är uppenbara, men han har fortsatt en del att lära defensivt. Det var han som tappade bollen som ledde fram till omställningen som, så småningom, också gav 1–2 och Hammarby luft under vingarna in i halvtidsvilan.
En energi som man också tog med sig ut i andra.
2–2 kom snabbt efter svagt försvarsspel där Hammarby fick spela sig rakt igenom, IFK:s försvar föll och föll, och gav Darijan Bojanic en yta som han utnyttjade med viss tur.
Och 3–2 var ännu tuffare.
Bolltapp och slarv av Theo Rask (han är inte färdig för den här nivån än), omställning och så fick Darijan Bojanic och Astrit Selmani två chanser att få straff mot Jean Carlos de Brito som inte var kylig nog i straffområdet och så kunde inte domare Kristoffer Karlsson undvika att blåsa. Sedan var ledningen försvunnen, uppförsbacken för tuff mot ett Hammarby som hade publiken med sig.
Tränaren Rikard Norling var diplomatisk på presskonferensen när det gällde försvarsspelet, speciellt på det sista målet.
"Det måste vi titta på", sa han.
Jag tror han kände desto mer för hur laget tappade det här och han har en del att rannsaka sig själv för också – IFK hade den här semifinalplatsen i sin hand men kastade bort den.
Det var ett uppvaknande för ett Peking efter en hyfsat lovande start på året. Mot ett förväntat allsvenskt topplag blev det tydligt att laget fortfarande har en del kvar att lära, även om absolut en hel del var positivt också – det ska man inte glömma trots ett uttåg som garanterat sved.