David Nordbeck firar med fansen.
David Nordbecks fotbollssug går inte att bli av med.
Mittfältaren som tillhörde IFK Norrköping under tre säsonger, 2006 och 2008, hittar främst förklaringen i kärleken till sporten och att det är därför han löper ut på Midgårdsvallen i Märsta för träna i kalla januari.
43 år ung.
Med Rosersbergs IK:s klubbmärke på bröstet.
– Det är ju så fantastiskt roligt och har man den fysiska hälsan – varför inte köra? Jag är långt ifrån med på alla träningar och spelade väl bara fyra matcher förra året men det här, fotboll, älskar jag. Jag vill inte hylla mig själv, men det är ganska imponerande att kunna spela.
Märks det att du är en före detta elitspelare när du spelar i fyran?
– Det beror på vilka jag spelar med, eller det gör det nog inte, men jag gör inte bort mig men det finns de som är klart bättre.
Och yngre...?
– Definitivt, säger Nordbeck med ett skratt.
För att understryka segheten i slitvargens virke ska det nämnas att korsbandet rök under en match 2018.
Där och då hade nog de flesta avslutat allt vad den egna aktiva karriären heter.
– Det är inte optimalt att åka på den smällen som 39-åring, men jag ville inte sluta på grund av en korsbandsskada. Det går att operera och efter åtta dagar satt jag på testcykeln och kände mig starkare än Zlatan. Sen gick det smärtstillande ur kroppen och då insåg jag att jag inte var lika stark...det tog några år och kilon att komma tillbaka. Ska man spela krävs det att man är i hyfsad matchvikt.
Dåvarande klubbdirektören i IFK, Michael Andersson, hämtade in en tuff lagpappa som ansågs vara precis vad som behövdes.
En karismatisk hjulbent mittfältare klev in på Idrottsparken.
Inte så mycket teknik men ett gigantiskt hjärta på och utanför planen.
– Jag är stolt över tiden i Norrköping och gjorde såklart mitt bästa, men jag tror att jag gjorde mer avtryck som person än som fotbollsspelare. Jag brukar säga att det jag måste var den IFK-spelare som fått mest media kontra speltid genom alla tider, säger Nordbeck.
Det blev 42 seriematcher och två mål i IFK-tröjan under ett par år där Peking hade ett par svajiga säsonger som klubb.
Fyra i superettan 2006, serieseger och allsvenskt avancemang 2007 och degradering så det small om det 2008.
David Nordbeck opererades för ljumskbråck 2007 och missade halva året. Samtidigt var det tuff konkurrens med Magnus Samuelsson och Mikael Blomberg i laget.
Det blev inte enklare när polacken Marcin Burkhardt plockades in.
När Sören Cratz tog över tränarrollen från Mats Jingblad var det inte direkt så att Nordbeck snuddade vid en startplats.
– Sören är fantastisk för han är så ärlig. Det finns inget filter där. Vi låg sist i allsvenskan, det fungerade inte och jag frågade Sören vad jag behöver göra för att få spela, berättar Nordbeck.
Och Sören sa?
– Så länge jag är tränare här kommer du inte få spela, haha. Där dog min IFK-karriär.
Hur reagerade du?
– Då var jag rätt knäckt, det var rätt tufft men det är bara att kämpa.
Tuffa tag. David Nordbeck och Falkenbergs Ricardo Penella visade att det inte var en lek i superettan.
En utlåning till Syrianska följde och det var underförstått att det var dags att säga hej då till klubben när kontraktet gick ut.
När David Nordbeck berättar om U21-guldet som han var med och vann 2007 får han ett annat tonläge.
– Jag brann för de grabbarna och "Tonna" (Martinsson) som tränade. Det guldet värdesätter jag högt. Vi slog Elfsborg hemma och vi som inte spelade så mycket, jag, Patrik Svensson och Anders Whass, var stommen och tog vårt ansvar. Det var ett gäng med spelare som vi hjälpte. Christopher Telo, Riki Cakic och Linus Hellman.
Som talang hade David Nordbeck IFK:s nuvarande coach Rikard Norling som tränare i den framgångsrika BP-årgång som vann det mesta de ställde upp i.
Nordbeck minns en ung tränare med ett sällsynt driv.
– Rikard var väl bara 22 år då och vi bäst i Sverige. Jag skulle säga att det var en ganska vågad anställning av BP att satsa på någon så ung, men han var bara 22 i passet. Inte i verkligheten. Han var mogen och hade kommit långt och var väldigt seriös. Han hade själv precis slutat spela och var grymt vältränad och dominerade träningarna när vi körde kvadraten.
Nordbeck minns särskilt en händelse under Gothia Cup. När det var dags att släcka och ta natt var det ett uppspelt fotbollslag som hellre snackade och busade.
– Vi bodde i en gympasal. När Norling tröttnade på att säga till att vi skulle lugna ned oss och sova så ställde han sig mitt i rummet och tände ljuset. Han var i bar överkropp och var Hulken! Det blev så tyst att man kunde höra en knappnål falla, minns Nordbeck.
– Som 15-åring när man själv börjar bygga muskler blir man lätt väldigt imponerad.