En halvtimme efter slutsignalen i premiären mot Sirius. 1–1 på tavlan och ett snöoväder som inte direkt skapat de bästa möjligheterna till en bra fotbollsmatch.
På väg ut stannar Henrik Castegren och är rejält besviken.
– Det är desto finare plan nu, säger han med ett leende ett par dagar senare. Det är ju lite bittert det också. Det var en sur känsla efter matchen, mest för att vi fick det så, men alla andra fick det inte, så man tyckte att man inte fick förutsättningarna för att spela fotboll. Men ska man vara kritisk kunde vi gjort det bättre under de förutsättningarna också.
IFK:s innermittfältare tycker ändå att laget lärde sig något, även om det inte blev som han hade tänkt.
– Vi hade ledningen, snön blev ännu tätare och då blir det att; hur mycket risker ska vi ta för att spela som vi vill, kanske tappa två bollar och ge dem en farlig chans? De hade inget att förlora och behövde gå för det, matchbilden och vädret passade dem bättre i andra vilket de tog vara på. Nu känner jag att vi lärt oss mycket av matchen. Innan har vi ibland fått en läxa och förlorat samtidigt, nu fick vi ändå en pinne.
Blev det extra tufft med skaderisken?
– Ja, grejen är att ljumskarna var skapligt trötta dagen efter. Man fick trippa när man skulle stanna i presspelet. Det var lite obehagligt.
Borde matchen ha spelats ens?
– Svårt. I 30 minuter tyckte jag att det var helt okej. De sista 20 kändes det bedrövligt, men ska man bryta för 20 minuter? Jag kan inte klaga på någon för det beslutet.
I inledningen på säsongen har Henrik Castegren fått byta position. Utöver att han gjorde en match som höger wingback mot Häcken i svenska cupen har den vanligtvis mittbacks-konkurrerande Castegren numera gått in som innermittfältare.
Är det mittfältare du är mest nu?
– Jag vet faktiskt inte, just nu är det där jag konkurrerar. Jag känner att jag hittar mer och mer rätt. Jag har bara tränat där en och en halv vecka innan allsvenska premiären och jag skulle säga att det fortfarande är en inkörningsperiod där det handlar om att sätta mig i situationer som jag är bekväm i och upplever dem gång på gång.
Är det tufft att byta position hela tiden?
– Jättesvårt. Men jag ser det som att jag blir en mycket bättre fotbollsspelare på att kunna hantera många olika positioner. Jag klagar absolut inte.
Vad är den stora utmaningen utifrån ditt sätt att spela?
– I mitt sätt att spela så är det att vara en defensiv trygghet, att spela som "sexa" framför backlinjen och att ha spelet framför mig. Jag överlåter finliret till de som är bra på det. Det är inte min styrka, jag ska täcka ytor, hjälpa laget att ligga rätt och vinna mycket boll.