Carl Björk ler när han tänker sin fotbollstillvaro nu. Så har det inte alltid varit i Norrköping för honom.
Tolv startade matcher i allsvenskan med fem mål och en assist på poängkontot. Det var få som trodde att Carl Björk skulle stå på de siffrorna inför säsongen. Allra minst han själv.
– Hade något sagt det till mig innan försäsongen, så hade jag tagit det direkt – alla dagar i veckan, säger han.
Västerbottningen är en kämpe som inte viker ner sig när det blåser snålt och är tuffa tider.
Även om såna tankar har funnits.
Sporten stämde träff med Carl Björk på ett fik i centrum. Han kommer dit på cykeln som är hans primära färdmedel när han tar sig runt i Norrköping. Ett par personer tittar lite extra på Björk. Han är bra mycket mer igenkänd i staden nu än för ett år sedan.
21-åringens framfart har gett eko.
– Det är ett fåtal som stannar mig och vill prata. Men man ser väl ibland att någon tittar på en lite grann. Sen är jag ju ingen stjärna än, säger Carl Björk när han slår sig ner.
Björk kom till Norrköping 2017 för att påbörja sitt andra år på fotbollsgymnasiet. Han hade avverkat det första läsåret på Umeås dito, men kände att han behövde fara söderut för att få sprutt på utvecklingen. Tony Martinsson var den som håvade in Björk.
– Jag fick kontakt med en agent som fixade provspel till mig. Det var här och med IFK Göteborg. Jag var bara 15–16 bast, en liten snorunge typ. Om jag ska vara helt ärlig, när jag åkte från Norrköping, så tänkte jag att nej, jag kommer inte flytta. Men sen blev det så, säger Carl.
Sverige är avlångt "som fan", för att citera Carl Björk. De 79 milen mellan Umeå och Norrköping var en flytt som hette duga för en som inte ens hade tagit studenten.
– Det tog ett tag innan jag började trivas. Jag kommer ihåg första året, det var inte så himla kul. Det var ofta jag saknade mina kompisar och familjen. Och när jag var skadad eller gjorde en dålig match, då var det tufft. Men det var bara att kämpa. Jag var redan från början klar på att det är fotboll jag vill satsa på. Även om det några gånger har hänt att jag frågade mig själv om det är värt det, så har det aldrig varit nära att jag ska sticka hem till Umeå igen, säger Carl.
Carl Björk ingick i IFK:s U17-lag under sitt första halvår. Därefter blev det två år i Sylvia innan han hoppade upp i IFK Norrköpings A-lagstrupp på riktigt.
Hur var det att få börja träna fullt ut med IFK?
– Första tiden var det väldigt stort. Det tog ett tag innan jag började känna mig bekväm och lite varm i kläderna. I början kunde jag inte släppa lös och spela mitt spel. Jag var mycket spänd först. Det handlade om att jag verkligen inte ville göra fel. Jag ville så gärna få vara med där, så jag kunde inte spela avslappnat.
Under fjolåret var speltiden sparsam i allsvenskan och Carl Björk drog iväg på ett lån till Trelleborg.
Det blev en prövningens tid i Sveriges sydspets – inte alls som han hade tänkt sig.
– Jag fick starta mot IFK Göteborg förra året. I halvtid blev jag utbytt och det kändes ju jävligt tufft. Sen var jag utanför truppen och då kom Jens (Gustafsson) och sa att Trelleborg var intresserade. Då kände jag att, vad tusan, jag testar där, säger Carl Björk och blickar ut mot gatan.
– Jag trivdes inte alls där nere. Varken fotbollsmässigt eller vid sidan av. Jag fick inte ut nånting på plan. Det bara låste sig. Efter kanske två månader kände jag att jag bara ville därifrån om jag ska vara helt ärlig. Det handlade därefter för mig bara om att överleva den tiden och att träna på så bra det gick för att komma förberedd inför när jag skulle tillbaka till Norrköping. Här känner jag mig trygg. Jag har två hem: i Umeå och här i Norrköping.
Hur hanterade du det där, man skulle ju lätt kunna bli väldigt nedstämd och nästan knäckt?
– Det blev jag också. Jag tyckte att fotboll var piss. Jag var orolig över hur det skulle bli i framtiden. Man börjar alltid katastroftänka när det går dåligt. Så jag är glad att IFK gav mig chansen att fortsätta efter hur det gick för mig i Trelleborg.
Carl Björk satt på ett kontrakt som löper ut efter säsongen 2022 och hade fått klartecken från "Peking" att han skulle inställa sig när laget samlades i januari. Han laddade batterierna över jul och nyår i "Björkarnas stad".
– Det blir mycket fys och löpband. Men ibland får jag köra träning utomhus. Det är inte alltid skitenkelt ute, i minus tio grader. Jag hade fått ett program på intervaller av "Falken" (Marcus Falk-Olander). Då fick jag först skotta upp en länga på fotbollsplanen i Umeå och sen springa, det var hemskt. Jag hade ju skitit i att göra det två gånger, men kände sedan att jag måste göra det. Mamma fick hjälpa till och skotta lite, säger Carl och skrattar.
Carl Björk var nyligen uttagen i U20-landslaget, men fick kasta in handduken på grund av sjukdom.
Det sken inte om Carl Björk när han kom till Rikard Norlings första träning som IFK-tränare 13 januari.
– Mitt självförtroende var dåligt. Jag vet inte om det någonsin har varit så dåligt som det var under Trelleborg och efter det. Men det är liksom...självförtroende kommer och går så fort. Hamnar man i ett flow, så byggs det upp ganska snabbt. Men i januari där, då tyckte jag att jag hade vissa träningar där jag var ganska så risig. Men sen började det komma lite grann och jag har fått mina chanser. Det är mycket snack om det mentala, har man spelat fotboll själv på hög nivå så vet man hur mycket ett bra självförtroende betyder. Det är sjukt intressant hur mycket det påverkar, det som händer uppe i skallen.
Minns du något ögonblick när det började vända för dig?
– Matchen hemma mot J-Södra (IFK:s näst sista träningsmatch innan allsvenskan) var viktig. Jag gjorde mål då. Sen gjorde jag mål även mot AFC i matchen efter. Då kände jag att det var något på gång kanske. Samtidigt var det bara försäsong och det är allsvenskan som räknas. Det är där man vill spela. Det som sker innan skiter man ju lite i – i alla fall jag.
Den stora vändpunkten var Örebro borta 2 maj. IFK vann med 3–0. Carl Björk mer eller mindre avgjorde matchen med sitt 2–0-mål i 63:e minuten.
Hans första allsvenska mål i livet.
– Jag kommer ihåg när jag flyttade hit och såg min första allsvenska match. Det var häftigt och jag kände att det skulle vara jäkligt mäktigt att få spela där själv nån dag, säger Umeåsonen.
Nu både spelar han och gör skillnad i ett topplag i landets högsta serie.
Är det enbart harmoni i din fotbollssjäl sedan dess?
– Nja, det skulle jag väl inte säga. Jag har fått jobba en del med min nervositet. Men efter Sirius-matchen har jag verkligen hittat rätt. Det var som att...en helt annan känsla uppstod. Tidigare kunde det vara jobbigt att kliva ut på matcherna eftersom jag var så nervös och ville så gärna att det skulle gå så bra. Jag är självklart spänd och taggad nu – men jag njuter av det på ett annat sätt än i början av året. Jag har insett att jag pallar med den här nivån.
Carl Björk använder cykeln flitigt. Inte minst mellan hemmet i Sandtorp och Platinumcars Arena.
Carl Björk är full av beundran för Samuel Adegbenro och Jonathan Levi som han har kamperat en hel del ihop med i IFK:s offensiv.
– Samuel är ju...hur stark han är med bollen och vänder och flyttar på den. Och hans målskytte – det känns som att han gör mål på allt. Han skulle kunna blunda och skjuta in bollen i nät. Och Levis vänsterfot, den kan vara bäst i ligan. Det är grymt att spela med dem.
Vad får du för direktiv av Rikard Norling inför matcherna?
– Framför allt som forward har jag varit en djupledsgående spelare. Vi har ju liksom tre "tior" bakom mig som det har varit, med Samuel, Levi och Khazeni. De har mycket boll och trixar och vänder upp. Jag har varit mycket "nia". In i boxen, gör mål, spring i djupled, hjälp de andra. Det är väl typ mina direktiv, jag ska springa som fan. När jag spelar till vänster, så är det också att gå i djupled, söka upp en mot en-lägen och kör.
Inte nog med att Carl Björk är högst delaktig på planen när IFK Norrköping spelar matcher.
Laget har dessutom ett tabelläge som kittlar och borgar för en spännande höst de sista åtta omgångarna.
– Det känns lite som att man är i ett drömläge. Visst, klart man helst är etta och riktigt nära guldet. Men vad fan, vi slår underifrån, folk hade räknat ut oss och nu är vi helt plötsligt med. Vi har bra självförtroende och utvecklas varje helg. Alltså, det känns jättebra. Vi har tuffa matcher kvar. Men fan, vi är bra. Vi måste våga tro på det, säger Carl Björk.