En poäng på två matcher och vid ett visst vägskäl redan tidigt på säsongen. Det var definitivt väldigt tidigt för att kalla det måstematch, men det var ändå en laddning in i mötet med nykomlingen från Halland.
Var stod IFK?
Vad visste vi och vad visste de själva efter snökaoset mot Sirius och den bitvis riktigt svaga insatsen mot Djurgården?
Det mot ett Halmstad, lett av en evigt ung Andreas Johansson (satte knappt en fot fel i defensiven den här gången heller), som inlett säsongen med att vara framför allt ramstarkt bakåt. Det var ganska uppenbart redan innan att IFK skulle möta ett lag som vi skulle prioritera den defensiva organisationen i första hand. Det sämsta man kan göra då?
Släppa in mål efter tre minuter.
Halmstad fick matchen precis dit de ville, IFK försökte hitta vägar igenom HBK-muren före pausen men hade väldigt svårt att komma till. Massor med bollinnehav, men det blev långsamt och för omständligt alldeles för många gånger. Som det ofta sett ut mot på papperet sämre lag tidigare också. I pausen antecknade jag en sak:
"Att så många skickliga offensiva spelare ändå kan få ut så lite framåt."
Det efter IFK:s femte halvlek med bara ett enda mål, en kanon från 30 meter av Ari Skúlason i premiären.
Men IFK tog utmaningen, lyfte efter pausen och det vill jag påstå är 2021 års mest positiva 45 minuter med IFK-ögon sett. Lite rakare, lite snabbare och lite tydligare än tidigare, med bättre fart på bollen, hittade man ändå in bakom Halmstads backlinje vid ett antal tillfällen.
Man skapade lägen och man utnyttjade dem också.
Även om det dröjde så kom målen till slut, ett nytt distansskott av Samuel Adegbenro och ett slumpmål av Ísak Bergmann Jóhannesson som betydde en vändning som jag tror att hela IFK drog en suck av lättnad över. Framför allt hur man jobbade sig till segern, hade lite flyt med domsluten någon gång, men mest minns jag ändå Marco Lunds knutna näve efter den matchavgörande brytningen på slutet.
Det är mycket nytt den här vintern och våren, ny tränare i Rikard Norling, delvis nytt sätt att spela och delvis också ett nytt lag som ska hitta rätt tillsammans. För att skapa en fortsatt tro kan det här vara inte bara de bästa 45 minuterna hittills utan också de viktigaste.
Det finns att jobba på även fortsättningsvis, men segern ger i alla fall nödvändig arbetsro för ett Peking som verkligen behövde det här.