19 januari: Efter fyra raka segrar i världscupen gör Stina Nilsson en fällning vid målgången efter en spurtuppgörelse med Maiken Caspersen Falla i semifinalen i Otepää. Efteråt har hon så ont att hon stryker sig från finalen. De första rapporterna säger att det rör sig om en "liten sträckning i låret".

20 januari: Stina Nilsson får tät medicinsk uppföljning av det medicinska teamet i Otepää, men det är fortfarande oklart hur allvarlig skadan är. "Nu är det ett steg i taget som gäller", skriver hon själv på Instagram.

23 januari: Bristningen i låret är värre än befarat och landslagsledningen meddelar att risken är stor att det svenska guldhoppet missar VM. "Sannolikheten att hon ska komma till start är väldigt, väldigt liten", säger landslagschefen Rikard Grip.

3 februari: Stina Nilsson tas ut i VM-truppen, dock fortfarande som ett stort frågetecken.

8 februari: Det kommer positiva signaler om att Stina Nilsson trots allt ska kunna åka på VM. "Hon har haft en positiv rehab. Det går framåt och det har inte varit några direkta bakslag", säger Grip.

13 februari: Hoppet om att Nilsson kör VM ökar med beskedet att hon kommer att åka till VM-orten Seefeld där hon fortsätter sin rehabträning. "Vår ambition är att Stina åker sprinten på VM", säger landslagsläkaren Magnus Oscarsson.

21 februari: Nilsson ser inte ut att störas alls av skadan och tar sig utan problem till finalen i den inledande VM-sprinten. Väl där hade hon ingen chans mot Falla utan fick nöja sig med silvret. "Med lite distans kommer det nog att kännas jättekul", säger hon till SVT.