Från det där i Halmstad till det här på Tele2, IFK Norrköpings favoritarena.
Det är inte samma idrott om man ställer Pekings insats på Örjans Vall mot 2–0-segern i Stockholm.
Vi behöver inte söka särskilt länge efter svaret hur det kan pendla så kraftigt i kvalité.
Och nej, det stavas inte enbart Daniel Sjölund.
Förklaringen finns under Kamraternas fötter.
Det topplag som började att växa fram den där senhösten 2014 är skapat för ett snabbt, jämnt underlag.
Spelidé och värvningar anpassas därefter och det är svårt att säga att klubben valt fel väg ur ett resultatperspektiv och hur de producerat och fostrat spelare under de senaste tre-fyra åren.
Det är beslut som gjort att föreningen klarar av att utmana de största.
Första halvlek mot Hammarby hade allt det där som Jens Gustafssons lag är bra på och vill stå för.
Det var en uppvisning.
Ett 45-minuter långt powerplay av Peking som styrde och kontrollerade varenda centimeter.
Alexander Jakobsen som sulfintat med framgång tidigare, fick Mats Solheim att dratta på rumpan och smackade bestämt in 1–0 i det "långa hörnet" som mittfältaren själv kallade det.
Jakobsen hade sedan en assist till GudmundurThórarinssons 2–0.
Islänningen har två allsvenska mål på meritlistan: Båda, givetvis, på den här arenan.
Matchen död och begraven?
Inte alls.
IFK kom inte ut till andra halvlek förrän det var 20 minuter kvar. Första 25 var lika trötta som första halvlek var pigg.
Lyxen att luta sig tillbaka brukar straffa sig.
Bajens bastanta övertag översköljde Kamraterna men hemmalagets bristande spets och en trebackslinje med herrar Fjóluson, Smith och Johansson som är en skön vän att luta sig mot höll rent.
När inte Hammarby fick utdelning mattades trycket och det kunde blivit ett tredje och kanske till och med ett fjärde i slutet.
Peking lyckades med vad bara Häcken gjort tidigare i Stockholm – klå Bajen.
Tre pinnar.
Tillbaka i racet om en Europaplats.
Men här någonstans måste vi ändå peta i frågeställningen i ingressen.
Är IFK Norrköping för mycket av ett konstgräslag? Är det sunt att vara så bra när man är bra och att man faller så kapitalt när underlaget är naturgräs.
Det är så tydligt vad IFK Norrköping kan när det flyter.
Lika tydligt exponeras att det saknas en förmåga att byta skepnad när det behövs.
Det ger naturgräsmotståndarna en edge. Det gör Peking mer sårbart och lättläst.
En av många utmaningar att ta tag i inför nästa säsong. Av den här återstår det fyra matcher på favoritunderlaget.
Där kan IFK Norrköpings slå vem som helst i allsvenskan.
Även Sveriges bästa lag som vill komma till Norrköping och guldfesta efter landslagsuppehållet.