"Peking måste koppla på om det ska bli en trea här. Simple as that".
Jag skickade ut tweeten precis innan andra halvlek skulle kickas igång.
Kamraterna lydde och exploderade med Nicklas Bärkroths nick och Kalle Holmbergs utsökta bredsida.
1–1 blev 3–1 under ett par minuter som var IFK:s bästa i matchen.
Saken klar.
Halmstad ur matchen, tänd grillen, marinera köttet.
Resten skulle bli en skön resa mot slutsignal.
Icke då.
Tillsällningen gick ned sig.
Värmen tog ut sin rätt och av två lag som slutade spela var IFK det som la av först och mest.
Jón Gudi Fjóluson gled in 2–3 i eget mål och småpanik i slutminuterna.
Andreas Johansson undrade varför inte pensionerande Markus Strömbergsson blåste av.
När han satte pipan i munnen sjönk Nicklas Bärkroth till marken.
Talande.
Slutkörd och lättad på samma gång.
Tre poäng men som bossen sa bredvid mig på pressläktaren: "Topplag men inget guldspel".
Vi har sett det tidigare, hur IFK har svårt att upprätthålla en stabil nivå över 90 minuter plus tillägg.
Briljant i perioder följs av tillsynes enkla misstag i massor.
Det gör att det blir svårt, nästan omöjligt, att stänga matcher.
Jag frågade Jens Gustafsson om det svajiga spelet oroar och IFK-managern kommer analysera saken.
Är svaret mot Halmstad så enkelt att Daniel Sjölund inledde på bänken?
Kanske.
Är det en styrka att rada upp trepoängare utan att glänsa? I allra högsta grad.
Om det är en konst att vinna matcher utan att spela bra är IFK allsvenskans Picasso.
Kalle Holmberg och Niclas Eliasson plockades in för ett år sedan – snacka om drömvärvningar.
Den ena är i delad skytteligatopp. Den andra kan inte lämna en plan utan att lägga fram poänggivande mackor. Håkan Ericson har inte missat många matcher på Östgötaporten i vår. U21-coachen var där mot Halmstad med och måste vara lika imponerad som alla andra.
Tre hemmamatcher på nio dagar innan semestern. AIK och IFK Göteborg väntar.
Om det var halvskön atmosfär i kväll kommer det koka innan semestern.
"Vi skiter vem ni är för vi är serieledare" rullade ned från Curva Nordahl.
Åtta raka utan förlust. Fyra raka segrar.
Kamraterna toppar allsvenskan och har samma poängsnitt som guldsäsongen 2015.
Även om tabellen är intressant för Jens Gustafsson först efter 30 omgångar är det svårt att inte tankemässigt dra iväg var IFK Norrköping är på väg.
Att vinna utan att spela bra är ganska okej ändå.