Guldstaden laddade som bäst för hemmapremiär mot Kalmar FF.
Då briserade det från Fotbollskanalen: Erik Hamréns ersättare heter inte Jörgen Lennartsson. Han heter inte Håkan Ericson utan – Janne Andersson.
IFK Norrköping kallar till presskonferens på torsdag för att meddela att de skickar iväg sin manager på Sveriges finaste tränarjobb.
Grattis.
Igår stod jag med en småkrasslig Janne Andersson i en tv-studio och pratade om en premiär där IFK Norrköping blev rånade av domaren.
Vi snackade om hur IFK bäst ska ta sig an Kalmar FF och om det är en tidig ödesvecka eller inte.
Då visste självklart Janne Andersson att hans dagar i IFK snart är över.
Han mörkade bra, men nu när nyheten är ute möter mästarna och föreningen en omtumlande tid.
Det är en kittel av känslor som tränger sig på. Förvåning. Chock.
2010 bevakade jag Örgryte–IFK Norrköping i Göteborg.
ShepetimHasani avgjorde med matchens enda mål mot en klubb på dekis.
Pekings säsong slutade så småningom med att laget tog sig tillbaka till Allsvenskan.
Janne Anderssons år i Örgryte var jobbigt på alla sätt.
– Bortkastat, summerade han det senare.
Ett par månader senare presenterades Andersson på Nya Parken, som ny tränare för IFK då inte Göran Bergort ansågs hålla måttet.
En nystart för hallänningen som vid tillfället inte direkt var glödhet och högst otroligt– oavsett vad klubben hävdar – IFK:s förstaval.
Det var en trygg och meriterad värvning av IFK som ville ha erfarenhet på ledarsidan för att inte ta hissen tillbaka till Superettan.
Det är svårt att ifrågasätta valet. Ett klokt beslut. IFK Norrköping då och IFK Norrköping nu är inte samma klubb. Inte på något plan.
Men där och då hade knappast Andersson några konkreta planer på att bli svensk mästare.
Där och då drömde han inte ens om bli svensk förbundskapten. Det var för avlägset.
Men med Anderssons handfasta ledarskap har det skapats en miljö i IFK som utvecklat verksamheten till Sveriges främsta talangfabrik och ett lag som spelade landets bästa fotboll förra året.
Nu väntar ett på alla sätt mer krävande arbete. Om Janne Andersson har vad som krävs på absolut högsta nivå återstår att se, men han är tveklöst en bättre representant utåt än Erik Hamrén som snarare skaffat sig mindre bra polare i media i ett förhållande som blivit mer och mer ansträngt.
Janne Andersson älskar uppmärksamheten och intervjuerna mer än vad Hamrén någonsin kommer att göra.
Svaret om det blir en kontraktsförlängning eller inte har dragit ut på tiden. En situation som känts lurigt. IFK var inte intresserade av att peta sin guldmanager för ett annat namn men när landslagsdörren öppnade sig förstår jag att inte Janne Andersson slog igen den.
Det är ingen chans som dyker upp varje dag.
IFK Norrköping ska givetvis sträcka på sig men klubben hamnar i en osäker sits.
Andreas Johansson, Daniel Sjölund och Emir Kujovic skulle alla offra en kroppsdel för sin manager.
De sitter alla på utgående avtal och kan bli svårare att behålla med Andersson i landslagskostymen.
Alla svar och funderingar som råder runt övergången från IFK till Blågult kommer att klarna under kvällen och morgondagen – men det är knappast den optimala uppladdningen inför Kalmar-matchen.
Hur går IFK vidare? Jag har redan flaggat för Tor-Arne Fredheim som nygammal tränare för Kamraterna. "Darre" är numer färsk coach i Assyriska, har lyckats med allt han företagit sig efter han lämnade Norrköping men är inte tillgänglig.
Men betydligt mer anmärkningsvärda övergångar än så har skett på tränarposten...