Det var inte den där smärtan eller besvikelsen som normalt ramar in en sprucken guldchans.
IFK Norrköping fick en extra livlina men den kändes inte särskilt realistisk.
Mer som en konstgjord bräcklig förhoppning som fick sig en rejäl törn redan efter en minut.
Malmös tidiga ledning i Falkenberg var en fingervisning.
Skåningarna var inte intresserade av att hålla Peking kvar i snacket.
Östersund-smällen var en tankeställare. Inte början på en guldkollaps.
Allsvenskans toppstrid dog igår men guldstriden avgjordes på Östgötaporten med Malmös 2–1-seger.
Och när vi ändå är inne på den matchen: I många avseenden var IFK Norrköpings insats då en karbonkopia jämfört med lagets uppträdande på Borås Arena.
Bra utan att vara tillräckligt bra.
Förlustsiffrorna.
Och att Nicklas Bärkroth målade och var Kamraternas bästa spelare.
– Vi fick matchen exakt dit vi ville, konstaterade Jens Gustafsson som hade 0–0 i paus.
IFK-managern insåg även att hans lag saknade samma avgörande ingredienser mot Elfsborg som mot Malmö.
Den där finessen, den offensiva spetsen och flärden i och runt straffområdet.
Det går inte att besegra ett blivande mästarlag eller en mardrömsmotståndare då.
Malmö var effektivare och dödligare.
Elfsborg var effektivare och dödligare.
IFK Norrköpings bästa period kom efter att Jesper Manns via en täckande Jón Gudni Fjóluson (stark comeback i övrigt!) satte 2–0.
Med Eric Smith (vilket läge att kvittera) och Kalle Holmberg inne på konstgräset plockade gästerna fram en forcering som kunde räckt till poäng.
Det hade inte varit rättvist.
Det hade varit snudd på ett rån men visar att IFK Norrköping inte saknar moral eller hjärta.
Malmö FF har allsvenskans bästa trupp och lag.
Guldet går inte att snacka bort för en sekund.
De sålde, precis som IFK, en tung offensiv pjäs i Vidar Örn Kjartanson men stod pall och bemästrade ett tungt favoritskap.
IFK Norrköping gav dom länge en frän och värdig match men kunde inte stå upp hela vägen av olika anledningar.
Vi drar det inte igen.
Två matcher återstår, Hammarby och IFK Götborg, för att säkra Stora silvret.
En stor prestation om så skulle bli fallet.
Tesfaldet Tekie och Daniel Sjölund krigade på efter bästa förmåga mot seriens kanske bollskickligaste mittfält där Issam Jebali var charmant och bäst på plan.
Andra delen av säsongen har IFK:s centrala del saknat något.
En kreativ passningsfot och en profil som kan bryta ett invant mönster.
Lösningen: Kristoffer Olsson.