Janne Andersson valde väg någonstans på vägen. Han vann sin egen övertygelse vilket arbetssätt som är bäst och effektivast för att nå resultat. Oavsett om arbetsgivaren heter Halmstad, IFK Norrköping eller svenska landslaget ska det jobbas.
Det ska löpas och alla ska göra vad de kan för att skjuta till medel till det gemensamma lagkontot. Då får också vi betalt.
Inget hokuspokus. Inga voodoo-dockor. Inget trolleri. Någonstans när förbundet började inse att det snart kommer en tid utan Zlatan, Källström och Isaksson och att vi inte kommer att komma längre med Erik Hamrén mejslades det fram en bild av gamla Sverige.
Har vi inte Zlatan Ibrahimovic, vad har vi då? Hur ska vi kunna vara med och tävla? Jo, som vi gjort i alla tider: Med att cementera en så stark och trygg vagga att vi kan välta både bättre spelare och lag.
Janne Andersson gjorde mycket bra i IFK Norrköping.
Sättet han fick samman gruppen och hur spelare och kollegor underkastade sig hans idéer var Anderssons främsta bedrifter.
Det såg SvFF.
Förbundet hoppas även att landslaget blir en svårslagen, trygg poängmaskin som aldrig viker från konceptet. Inte ens när motståndarna heter Frankrike eller Holland.
Janne Andersson är framme vid karriärens höjdpunkt.
Han har jobbat sig till landets finaste fotbollsjobb men kommer inte att tappa fotfästet.
Han kommer inte rubba på sina principer en millimeter.
Presskonferenserna den senaste veckan har varit mer välbesökta än vad Pekings guldmanager är van vid.
Det har ställts en annan typ av frågor – men svaren med en humorristisk halländsk touch har varit desamma. Jag har hört dom så många gånger att jag vet svaret innan frågan är färdigställd.
Det verkar fungera. Det har varit en kärlek vid första mötet-känsla som byggts upp med media och relationen fick extra glöd när det var fritt fram att mer eller mindre följa träningarna inne på planen.
Men när Hollands-elvan läckte ut under gårdagen så kom de första kritiska raderna.
Varför petas Jimmy Durmaz?
Det är ett alldeles för oprövat och grönt mittfält (personligen älskar jag att det finns plats för tre trillande tigrar i Fransson, Hiljemark och Rohdén).
Det är lätt att glömma var vi stod och vad vi kommer ifrån.
Sverige gjorde ett uselt EM.
Det fanns ingen spelidé. Ingen grundtrygghet.
Vi var i Frankrike men hade inte egentligen där att göra.
Trea i gruppen bakom medelmåttor som Ryssland och Österrike men vi fick vara med och leka på grund av att UEFA ville ha ett större party med fler länder.
Vi kanske inte slog skallen i botten i somras men vi var där och snuddade med pannan. Det kan bara bli bättre och sexigare men också piska rätt hårt om Janne Anderssons öron om han inte får ordning på det här.
Uteblivna resultat och hans uppenbara IFK-spår är en av sakerna som först kommer att dissekeras.
Jag har ingen aning om Janne Andersson styr nygamla Sverige till VM men jag vet att det kommer att finnas klara direktiv hur och vad han vill med sitt nya jobb. Samma sak han alltid velat.Och att han kommer sjunga med i nationalsången.