Den möjligheten, chansen att få spela internationellt 2018, kändes inte direkt nära eller aktuell för ett par veckor sedan.
Nästan som en utopi.
När Kaiserslautern shoppade Sebastian Andersson var känslan att IFK Norrköping skulle spela av säsongen efter bästa förmåga. Knipa några poäng här och var och landa på en ingenmanslands-placering efter 30 omgångar.
En ny formation och tre matcher senare står vi för en slutspurt som är betydligt roligare än så.
Ett lag har fått tillbaka sin identitet och supportrarna går med bröstet utåt igen.
Så fort det kan gå.
Mellan odugligförklarandet av Jens Gustafsson, bespottandet av klubbledningen och den allmänna misstron är alla skyldiga Kamraterna upprättelse.
Man kör inte över Häcken om man har en bra dag.
Det räcker inte.
IFK Norrköping hade en bra dag, inget snack men det fanns så mycket mer än så bakom 4–1-partyt.
Vassa individuella prestationer, ja – men även ett system som började att finna sig själv mot Jönköpings Södra, som lyfte på allvar mot Kalmar och nu exploderade.
Tveksamt om Jens Gustafsson, Mathias Florén och Stefan Hellberg själva trodde att det skulle gå så snabbt.
Att sju av nio poäng skulle vara facit mot två av allsvenskans formstarkaste lag och ett som slåss för nytt konrakt.
Två av matcherna på bortagräs, ska inte glömmas.
Daniel Sjölund in var ett milt uttryckt lyckat drag.
"Daja" började lysa i första bolltouchen, fortsatte med att vinna boll och slutade aldrig skina.
Andreas Johansson hittade inget passningsalternativ, tog själv med bollen och hotade Häcken med en löpning där han såg lika smidig och snabb ut som en 800-meterssprinter på OS.
Kanske tände guldfarbröderna till extra med guldmaestro Janne Andersson på läktaren men sanningen ligger närmare till hands att efter ett par veckors nötande med den nya formationen så föll det på plats med en Sjölund som söker passningsvägar framåt.
Tidigare har Peking hamnat i ett lättfångat sidledsduttande.
Med en mer attackerande riktning kom även lägena i större utsträckning.
Och Sjölunds fina vänster passar perfekt med Gudmundur Thórarinssons ännu känsligare.
Det var ett helvete för Häcken att försöka skära av, komma in i press och störa Pekings motorer.
Första 20-25 minuterna var IFK:s bästa på länge, kanske i år rent av.
Det var så tryggt, så bekvämt och roligt där nere på konstgräset att jag skrev ned "smooth" med stelfrusna fingrar.
Häcken är Häcken och ett av seriens absolut bästa lag med en drös offensiva hot.
Det går inte att spela som Kamraterna gjorde första tio mot Mikael Stahres mannar en hel match.
Det gick ned sig men det var ett par skillnader, matchavgörande skillnader, mellan lagen hela vägen över 90 plus tillägg.
Om effektiviteten gäckat IFK under hösten lossnade det nu medan Häcken brände eller överbemästrades av en strålande David Mitov Nilsson.
Han fick inte hålla nollan den här gången heller men det var den enda plumpen.
Strålande insats.
Liksom av hela IFK Norrköping som i allra högsta grad är med i racet om en Europaplats.