Den allsvenska sommaren är ung.
För tillfället ett av få glädjeämnen för IFK Norrköping.
Det finns fortfarande tid och utrymme att bli vinnare igen men efter två raka förluster – och två raka Malmö-vinster – kan det här mycket väl vara svackan som innebär ett jagande i mästarnas bakvatten.
Som bäst.
Vi kan prata om ett oförklarligt bortdömt kvitteringsmål av Jón Gudi Fjóluson.
Fokus kan placeras på den solklara straff som Gudmundur Thórarinsson rånades på (Mohammed A-Hakim medgav efteråt att han skulle blåst).
Analysen kan styras in på alldeles för trubbiga avslut – men sju insläppta på de två senaste matcherna är ingen tillfällighet.
Försvarsspelet klickade mot Örebro.
Det var inte direkt ramstarkt när Elfsborg joggade in två mål på två minuter och kopplade ett järngrepp om söndagen.
Det såg billigt ut. Det var alldeles för enkelt.
IFK Norrköping har så mycket spring i benen, vill så mycket framåt att spelidén kört över vad som är ännu viktigare: Uppträdandet i andra änden av planen.
Malmö FF imponerade inte mer än sporadiskt mot Häcken men stängde igen.
En väsentlig skillnad mellan lagen just nu.
IFK:s andra halvlek var tillräckligt bra för att vända det här till poäng, tre till och med.
Direkt efter paus tände Sebastian Andersson en port som misströstade och med publiken i ryggen startade forceringen.
Den var mäktig.
Vi snackar inga halvchanser.
Det var en orgie av lägen – och missar.
Kännetecknande för dagen och IFK:s status just nu kom i stället målet i eget nät.
Emir Bajramis distinkta vänster ställde Michael Langer och när vi är inne på IFK-målvakten är det ett annat ämne som Jens Gustafsson har att reda ut.
Det skulle helst vara utrett nu.
Vad händer med österrikaren vars kontrakt går ut den 15 juli?
Att han fortsätter att stå fast parterna inte är överens tolkar jag som att det finns en förhoppning och önskan från IFK:s sida att hitta en lösning.
Annars hade det väl varit hög tid att matcha in David Mitov Nilsson.
Förvånad att han inte vaktade målet i returen i Kosovo.
Det var ett öppet och skojfriskt möte mellan seriens två bästa passningslag.
Sett till offensiv lust, skickliga fötter och intelligenta fotbollhjärnor kan det mycket väl ha varit säsongens bästa match.
Det var den absolut mest underhållande sedan vilda western-urladdningen mot Djurgården som slutade 3–3.
Det här fick 4–2-explosionen mot Örebro att framstå som en vals i cement.
Kul för Elfsborg – och Malmö FF.
Inte direkt någon tröst för Kamraterna som kastar sig in i Europa League på torsdag och sedan har AIK på Friends.
Det duggar tätt och det blåser snålt över IFK Norrköping och det är ingen tillfällighet att det är Elfsborg som förvärrar läget.
Boråsarna har fem segrar på sex senaste matcherna mot IFK och 15–4 i målskillnad.
Jens Gustafsson bombades, självklart, med frågor om det bortdömda frisparksmålet och straffen som inte blev straff men var som vanligt diplomatisk.
Han tog själv på sig baklängesmålen i första och menade att det var hans ansvar att inte "laget var i balans".
Bakom den eleganta mörkblåa kostymen bubblade det nog en viss oro som tar laget in andra omgången av Europa League.
Allt var inte nattsvart.
Insatsen efter paus till och med riktigt bra – men det ger inga poäng.
Det var ett steg längre från Malmö FF.
Och innan du skriker om nyförvärv som ska lyfta det här tillbaka på rätt spår: Det tjänar inget till om du inte städar upp i eget straffområde först.