Från förlängning i Täljehallen till en match som kom att präglas av två defensiva cementblock och slutade som det brukar när Dolphins spelar hemma.
De vinner. De hittar en väg ut.
72–66. 2–1.
Det var inga öppna gator, fräna dunkar och show i den bemärkelsen.
Det var bättre än så.
Landets två starkaste försvar nötte, pressade och tog fram sina mest aggressiva sidor.
Tråkigt och tillknäppt?
Snarare en slugger-fest i 100 kilometer i timmen som aldrig, inte för en sekund, blev tråkig eller avslagen.
Det finns så mycket historia, rivalitet och vilja mellan de här lagen.
I ett slutspel är det faktorer som gör varenda minut och spel så speciellt.
Så laddat.
Klyschigt eller inte men det är så pass jämnt att varenda spel och anfall kan bli avgörande.
För ett år sedan slutade det 4–0 i finalen till Kings.
Det var då. Nu är nu (tack för den Janne Andersson).
Skillnaden är att bollen ligger i Dolphins hörna.
Det är Adnan Chuk som har övertaget på VedranBosnic.
Kings har två vinster på sju försök mot Dolphins den här säsongen och bara förluster i Stadium Arena.
Det är inget vi ska vifta bort.
Lika tryggt som det är för Joakim Kjellbom, Mikael Lindquist och kompani att veta att de har hemmaplansfördelen intakt är det en mental uppförsbacke för de regerande mästarna att inte räcka till i Norrköping.
Efter halva matchen hade Södertälje gjort 22 (!) poäng.
Först i matchens sista skott spräckte VIP-kungen Toni Bizaca poängnollan.
En ny, främmande sits.
VedranBosnic har inte lyckats att hitta ett sätt att överlista den orangea försvarsmakten.
Den karismatiske landslagscoachen som gjort Kings till landets mest fruktade maktfaktor är illa ute och det syns att Bosnic inte är bekväm.
Passion är en sak.
Kings-coachen far som en skållad råtta upp och ned och vill helst vara med inne på planen men nu handlar det om något annat.
När han inte längre är i kontroll vevas det åt domarna i varenda anfall.
Gnälls. Gestikuleras.
Till och med när blåsningarna går med.
Det är inget kroppsspråk som skickar en lugnande signal till de egna.
På presskonferensen muttrade Bosnic om hur hans lag blivit förfördelade två matcher i rad i Norrköping.
Om en snedbelastad foul- och straffkast-bedömning som fällt hans lag.
Det är inte domarna som avgjort det till Dolphins fördel.
Det är inte de tre i mitten som sett till att det är 2–1 i semifinalserien och 5–2 sammanlagt under säsongen.
VedranBosnic vet det innerst inne.
Han har en av rikets smartaste baskethjärnor.
I den vet han också att det kommer att krävas en, kanske två, dimensioner till av hans mannar för att fixa en ny SM-final.