0–1 på Lerkendal hade varit ok.
0–2 en saftig utmaning.
1–3 betyder att Champions League är över redan om en vecka för IFK Norrköping.
Raset i andra halvlek sätter fortsatt spel i Europa på en mycket skör tråd.
Det var 17 minuter som inte var speciellt vackra. När IFK bjöd på misstag och inte minimerade dom.
Det kostar i vanliga fall. I en internationell kvaldust är det självmord.
Andreas Vaiklas unga fotbollskarriär kommer länge att vara märkt av tavlan som öppnade upp matchen.
Esten blev stående på tå, velade för länge och islänningen (självklart) Eyjolfsson fick se sitt lösa avslut gå i nät.
Under tiden i West Bromwhich kolliderade Vaikla med stolpen med sådan kraft att tänderna satt kvar i stolpen.
Det såg ut som tonåringen inte alls förlåtit sina bästa vänner, som om han försökte undvika en ny krock.
Målet kom som en chock för "Peking".
Det var förlösande för Rosenborg som kändes mer och mer pressat.
Mer och mer stressat.
Det började att lysa småpanik om de norska mästarnas kroppsspråk samtidigt som IFK Norrköping på många sätt fick matchen dit de ville.
Jens Gustafssons order var glasklar: "Dra ned på tempot".
IFK tog lång tid på sig vid varje inkast och inspark och hade ingen brådska att sätta bollen i spel.
En kvart gick.
En halvtimme gick. De chanser som skapades var det IFK Norrköping som vaskade fram.
Nicklas Bärkroths låga inspel rensades undan i sista stund av en hemmaback och samme Bärkroth fick en gratischans där han valde att avsluta men ett bättre alternativ hade varit att passa in till någon av lagkompisarna inne i boxen.
IFK tog halvlek med en väl taktiskt genomförd match.
Passningsspelet var off men Rosenborg hittade inte heller rätt.
Det var mer kamp än lir. Sen kom de där nattsvarta 17 minuterna. Det kändes som om IFK skulle knockas ur det här äventyret med huvudet före.
Då tände Sebastian Andersson i alla fall ett visst hopp med sitt huvud.
1-3-reduceringen gör att det här lever men det känns som om IFK Norrköping måste göra säsongens bästa match för att vända det här på Östgötaporten.
Där är Peking starka och har byggt upp en ruggig svit de senaste säsongerna men då fanns Emir Kujovic tillgänglig. Han var saknad i går och kommer att saknas framöver. Det är tydligt efter bara två matcher (Djurgården och Rosenborg) IFK:s anfall är alldeles för korta. Svenska mästarna hade enorma problem att sätta fast bollen och det blev mycket jaga och löpa. Både Christoffer Nyman och Sebastian Andersson försökte. Vek aldrig ned sig men utan Gent-flyttande Kujovic saknas tyngden.
Och massor av spets.