Det var en speciell säsong – av ett speciellt lag. Dolphins andra SM-guld på damsidan var en bedrift som lever kvar i minnet och som firar tio år.
Ett lag med en unik sammanhållning som håller i sig – och ett lagbygge där coachen Lasse Johansson faktiskt hade en hel del tur.
Ett decennium efter segerfesten i Stadium Arena avslöjar guldtränaren den slumpartade hemligheten bakom en nyckeltrio.
– När vi mötte Luleå borta kände jag efter fem minuter när jag såg Lykendra Johnson: "Henne skulle vi ha". Hon passade inte lika bra in i deras lag, så jag förstår att de gick skilda vägar. Jag använder knappt Facebook, men jag skrev till henne och frågade och hon nappade. Hon var den sista pusselbiten.
Även duon Hanna Johansson och Tamar Gruwell hamnade i Dolphins som lite av en skänk från ovan.
– Hanna var en turvärvning, om man kan kalla det så. Hon hörde av sig till mig och sökte en klubb efter att hon skulle komma hem från USA och hade spelat i Alaska med Tamar (Gruwell) så hon följde med. De var bästa vänner. Jag hade knappt några pengar kvar och det var i augusti. Vi var inget superskjutande lag innan Tamar men med henne fick vi det också, en grym skytt.
Med en urstark svensk stomme bestående av i första hand Elisabeth Egnell, Malin Aasa, Tanya Massamba och Johanna Källman var det en mix som hittade en kemi och en nivå som knäckte basket-Sverige.
– Det var en grupp vinnare, det hängde ihop med att vi tränade extremt hårt. Som coach gillade jag det. Det är en del av min filosofi och spelarna köpte det. Det var ett lag som aldrig slog av på takten, oavsett vad matchen stod och hur mycket vi ledde med, minns Lasse Johansson.
Minns du mästarlaget? Det här gör de idag.
Elisabeth Egnell, forward, född 1987:
Efter att "Bettan" och Lasse Johansson fått dottern Rut var landslagsspelarens comeback på basketplanen på en imponerande nivå. Bettan ledde laget föredömligt, men året efter guldet slet Egnell av korsbandet i SM-finalen mot Luleå, och lämnade sedan som proffsspelare utomlands. Röstades in som ordförande i Basketligan Dam 2018. Anställdes av Svenska skidförbundet året efter. Styrelseuppdrag för FIBA Europa finns också på cv:t. La av som spelare 2016 och har även haft roll som tillfällig förbundsdirektör inom Svenska skidförbundet. Bor i Falun med maken Lasse Johansson och parets två barn. November 2021 hissades hennes matchlinne i Stadium Arenas tak.
Malin Aasa, född 1987:
Efter att ha fått två barn tillsammans med Dolphins före detta guldcoach Adnan Chuk gjorde Aasa ligacomeback i Östersund förra säsongen. Är ensam från guldlaget att fortfarande spela i ligan.
– Jag är 36 år. Några av tjejerna jag spelar med är närmare mina barn i ålder, haha. Jag hade ett sju år långt avbrott från basketen, men tycker det fortfarande är kul. Jag jobbar som sjuksköterska och är färdigutbildad barnsjuksköterska i januari, säger Aasa som bor i Östersund.
Johanna Källman, född 1987:
I slutet av karriären hade "Källe" redan börjat jobba som lärare. När skorna åkte på hyllan för gott blev det ett heltidsarbete att undervisa på en skola i Smedby. Tvåbarnsmamman har byggt hus och stadgat sig i Norrköping men är inte involverad i föreningslivet. Än.
– Det är något jag vill i framtiden. Det behöver inte nödvändigtvis vara basket. Barnen får bestämma idrott, vad de tycker är kul. Det känns som jag kan bidra i föreningslivet med tanke på att man själv idrottat och varit en del av det så länge.
– I september hade några av oss en reunion i Spanien och att till och med Tamar (Gruwell) kom från USA säger allt om sammanhållningen det här laget hade, säger Johanna Källman.
Hanna Johansson, född 1989:
Bröt foten inte en, inte två, utan tre gånger (!) året efter SM-guldet.
– Jag opererades och de satte in en skruv. Det brast, in med skruv igen. Sista gången det knäckte till var faktiskt uppe i Umeå. Jag var helt matt efter det och flyttade hem till Göteborg igen, berättade göteborgskan för Sporten 2019 mitt under brinnande SM-slutspel med Högsbo.
Hon jobbar på Västra Götalands Idrottsförbund/SISU Idrottsutbildarna.
– En heltidstjänst där jag ska få ungdomar i utsatta områden att röra på sig mer och hitta vägar in till idrotten.
Caroline Sigefelt, född 1982:
Umeåtjejen blev kvar i Norrköping efter karriären. Har ett barn och jobbar som narkosläkare på Vrinnevisjukhuset.
– Jag trodde att jag skulle stanna i ett par år, men jag trivdes så bra med både jobbet och basketen. Med en bra coach och bra spelare kan man komma långt, men ska man gå hela vägen behöver man ha ett team där alla har den känslan för laget. Då gör folk det lilla extra och det gjorde vi. Jag hade ingen stor roll i laget, jag var bänkspelare för det mesta och spelade inte alls ibland. Trots det, att jag inte hade en så stor roll på planen, så kände jag mig viktig och delaktig i laget.
– Jag hjälper till att coacha ett killag, pojkar 07, ett par gånger i veckan. Innan jag fick barn hjälpte jag till som läkare i landslaget.
Maria Nilsson, född 1984:
– Jag la skorna på hyllan efter guldet. 2014 var jag utbildad fysioterapeut och började jobba på ortopedkliniken på Vrinnevi. Jag ville inte slitas mellan två världar som elitidrottare och jobba heltid. 2017 började jag jobba inom primärvården och har fortsatt utbilda mig inom kvinnohälsa. Jag hjälper damerna i Dolphins som fysioresurs sedan fyra år. Det känns väldigt fint att få vara en del av det medicinska teamet. Jag är även en resurs för Haga Basket och RIG (Riksidrottsgymnasiet).
Georgia de Leeuw, född: 1990:
Österrikiskan är numer bosatt i Lund och har satsat på en akademikerbana. Jobbar som doktorand på Lunds Universitet. Parallellt med studierna spelade de Leeuw vidare på hög nivå i Eos och stod som motståndare till Dolphins. Är tillsammans med före detta Dolphinsspelaren Gustav Sundström.
Frida Jern, född 1989:
Hette Jern Bruhn fram till att hon gifte sig. Fick basketfostran i Brahe Basket. Efter tre år på Sanda Riksbasketgymnasium blev det sammanlagt tre säsonger i Dolphinslinnet innan hon skrev på för Wetterbygden Sparks och slöt cirkeln i Brahe inför den här säsongen.
– Efter 4,5 års uppehåll började jag spela igen. Ida Gustafsson, min kompis, hade tjatat länge. Till slut gick jag med på att gå med en träning och sen var jag med igen, skrattar distriktssköterskan som jobbar inom region Jönköping.
Mi Enlund, född 1994:
Norrköpingstjejen gick i skolan under guldsäsongen. Det blev hennes sista säsong som spelare på elitnivå.
– Jag kände väl att jag var lite trött på det. Kanske att jag skulle hållit och fortsatt spela, jag var bara 18 år men kände mig klar. Sen blev det ingen basket alls ett par år innan jag började spela med division 2-laget, säger Mi som blev mamma i början av december för första gången och jobbar som digital marknadsförare.
Tanya Massamba, född 1991:
Linköpingsbördiga Tanya Massamba växte ut till en riktig tuffing som gav och tog. En kraft under korgarna som Lasse Johansson utnyttjade smart. Två år efter SM-guldet flyttade Tanya långt norrut. Till Umeå och för att spela för hårdsatsande Udominate. Var med i landslagsdiskussionen under en period. Har en son tillsammans med litauisiske basketspelaren Paulius Dambrauskas.
Tamar Gruwell, född 1987:
Amerikanskan är numer bosatt i Kalifornien och jobbar som personlig tränare och är utbildad lärare. Dök upp som tränare på ett av de läger assisterande coachen Damir Sepulveda anordnade i Chile, dit Sepulveda nu flyttat.
Lykendra Johnson, född 1989:
Hade ett par framgångsrika år som proffs efter att hon lämnade Sverige och spelade bland annat i Grekland. Håller kontakten med några i laget via sociala medier.
Tränare: Lars Johansson:
Efter guldsuccén med damerna gjorde smålänningen en säsong som herrcoach i Dolphins. Han och frun Elisabeth Egnell har lämnat Norrköping för Falun men Lasse har inte lämnat basketen. Tvärtom. Han har ett toppjobb på förbundet som sportchef för landslagsverksamheten. 2009-2015 var han damlandslagstränare och hade även en sejour som klubbdirektör i Dolphins.
Assisterande tränare: Damir Sepulveda:
I augusti 2021 gick flyttlasset tillbaka till Chile. Då hade Damir jobbat med basket i Norrköping under 35 år. Ett farväl som kändes. På egen hand drog Damir Sepulveda 2013 igång "Basket där du bor", Dolphins satsning för att etablera sig i Norrköpings olika stadsdelar, han drev under många år Norrköping Basketboll Cup och han grundade "Jeffery Taylor Academy".