Missförstå mig rätt. Tvillingarna Elin och Frida Eldebrink och Louice Halvarsson är förstås hjärtligt välkomna tillbaka till svensk basket och jag håller tummarna för att Södertäljes stjärnor hyllas på det sätt de förtjänar i varenda arena runt om damligan den här hösten, vintern och våren.
Eldebrinkarna har burit det svenska landslaget genom bland annat fyra EM-slutspel, det senaste för ett år sedan, och har varit proffs i åtta olika länder sedan de lämnade Sverige – var för sig och vid olika tidpunkter.
Senast de (och Halvarsson) spelade i ett svenskt klubblag tillsammans var i finalserien 2008, när Telge förlorade mot en 20-årig Elisabeth Egnells Solna i en femte och avgörande final 2008.
Nu är de fast beslutna att vinna guldet som bara Elin har undangömd i nån byrålåda.
Det unnar jag dem.
Men när det blev klart att Norrköpingskillen Jesper Sundberg får den trion till sitt förfogande, i en trupp som redan förra säsongen lyckades signa svensk baskets framtid nummer ett, Klara Lundquist, betydde det också en annan sak.
Konkurrenterna gav upp. Kastade in handduken. Kapitulerade. Stängde butiken. Kalla vad det ni vill, men frustrationen övriga toppklubbar kände när de visste att ingen värvning skulle räcka till för att utmana, var ren och skär handlingsförlamning.
Inte en enda av de kandidaterna som kanske skulle ha en lite chans har ens bemödat sig med att hämta in de maximala fyra importer som är tillåtet och det säger egentligen det mesta.
Den regerande mästaren Dolphins nämns knappt som en realistisk utmanare – trots titelskrällen i våras.
Men de fyra tyngsta guldpjäserna är borta och hemvändande kaptenen Lovisa Hjern kommer att bli oumbärlig för Kevin Taylor Lundgrens nybygge. Amerikanskorna Lexi Held och Brandi Harvey-Carr har enligt rapporter (Dolphins har inte matchat sedan förlusten mot Alvik 17:e september!) i alla fall sett oförskämt vassa ut.
Finalisten och det senaste decenniets stora dominant, Luleå, havererade totalt redan i premiären mot Mark Basket.
Trots ett i teorin starkt lag, där amerikanskorna stjärnorna Brooke McCarty-Williams och Bria Goss, finns kvar – liksom en svensk stomme bestående av svenska landslagsspelare. Men de peakade väl för ett och ett halvt år sedan...?
Bakom? Alva Stark fortsätter bygga Östersund med varsam hand och har hämtat in rutin med Dolphins-historia i både Anna Lundquist och comebackande Malin Aasa. Tvingade Dolphins till fem semifinaler i våras och kanske är redo för nästa steg.
Och: det kommer snackas dambasket den här säsongen som aldrig förr.
Vem vet, kanske till och med att Täljehallen fylls vid något tillfälle.
Det vore i alla fall en oväntad överraskning.
Men kampen om guldet blir odramatisk.
Och en Norrköpingstjej får lyfta pokalen – Anna Stern. Den förra Dolphins-guarden lämnade Alvik, precis som alla (!) andra, och tar ett karriärskutt som heter duga.