James Murray-Boyles är den ende kvar av importerna som värvades före den här säsongen.
Krossen i Stadium arena, 97–70, gör att mästarna har 2–1 i matcher i finalserien där det gäller att bli först till fyra segrar.
I de två segermatcherna mot Borås har amerikanen med lägst stjärnstatus av importerna gjort totalt 46 poäng, tagit 16 returer och med honom på planen har Dolphins gått plus 60 pinnar.
12 av 15 trepoängsförsök har träffat under finalserien så här långt.
Att kalla 26-åringen från South Carolina för en X-faktor känns inte fel.
Eller ett guldvapen heller, för den delen.
Själv är James Murray-Boyles inte en man av stora ord.
– Det skulle jag inte våga påstå, försöker bara hjälpa mitt lag att vinna. Men om jag skulle fortsätta skjuta så bra vore det "crazy". Coacherna ska ha berömmet, de vill att vi ska ta alla öppna skott, och ingen har någonsin fått skäll för att våga ta skott. Det är skönt, säger han till Sporten efter 27-poängssegern.
Segerreceptet var tydligt. För både spelare och de som tittade.
– Vi ville komma ut aggressiva inför hemmapubliken och visa dem vår uppskattning. I båda ändar av planen, säger James Murray-Boyles.
Det gjorde ni verkligen.
– Vi tycker att vi har ligans bästa publik och vi vill visa hur mycket vi uppskattar dem. Vi har så många bra spelare, så många vapen som kan avgöra en match.
Nervöst med publiken och en världsstjärna på läktarna?
– Nej, inte för min del. Jag var bara glad för hans (Devonté Green) skull. Jag har själv varit från familjen ganska länge. Sedan har jag inte upplevt den här atmosfären tidigare så jag blir inte nervös utan försöker bara omfamna den.
Att den hårdjobbande forwarden, som använder alla sina 201 centimeter och en bit över 100 pannor i varenda duell, skulle få gläsna under arbetarnas dag, Första maj, kändes högst lämpligt.
Han verkar till och med njuta av det fysiska spelet och det täta matchandet.
Så är det.
– Det här är ju första gången i mitt proffsliv som jag fått uppleva miljön med ett slutspel i ett lag av Dolphins kaliber och jag är bara tacksam för möjligheten, säger Murray-Boyles som under sina tre första säsonger i Europa höll till på bakgårdarna i Slovakien och Österrike.
Lite tillspetsat var det i alla fall så.
Nu staplar han de imponerande insatserna på rad.
Förklaringen till ditt storspel nu?
– Insatserna nu är högre än i grundserien och jag vet att den här klubben har en fin historia med två raka titlar. Jag uppskattar möjligheten att få vara med om det här och vill visa att jag är värd chansen.
Känner du att du får lite mer tid att skjuta för att Borås gör mer för att stoppa spelare som Devonté Green, Marcus Tyus och Nathan Dawit?
– Vi skjuter många treor hela laget. Jag får ofta en större spelare som försvara mig och de gillar inte att jaga mig runt hela tiden. De får gärna låta mig fortsätta skjuta...
Säger spelaren som alltså är den ende av Dolphins importer som Mikko Riipinen inte skickat hem under en säsong där det tagit tid att hittat rätt balans i truppen för den dubble guldcoachen.
– Vi har varit med om mycket den här säsongen, byte av spelare, nya roller som gjort att laget förändrats på flera sätt. Men det har blivit bra, säger James Murray-Boyles.
Var du orolig att drabbas av samma öde själv någon gång?
– Nej, jag låter bara saker hända. Vill inte ställa orimliga krav på mig själv. Saker sker av en anledning i så fall.
Räkna med att många fans vill att du stannar.
– Jag ska prata med coacherna så fort säsongen är över och se i vilken riktning de vill gå, men först vill jag att vi ska avsluta den här på bästa sätt. Men jag älskar att vara här i Norrköping och det har varit en "amazing season" för mig.
Han försäkrar att respekten för finalmotståndaren finns kvar – trots siffrorna på måndagskvällen.
– Definitivt. Borås var grundseriens bästa lag, och det av en god anledning. Vi vann inget av våra tre möten där och Borås hade inte förlorat en enda match hemma fram tills i torsdags. Vi kommer fortsätta vara fokuserade. Vi ska njuta av segern i kväll och sedan ska vi ladda för matchen på onsdag.