Dolphins har värvat två amerikanska guards, men bara en har landat på svensk mark. Taylor Murray, som gjort ett proffsår i Ungern, beräknas dyka upp lördag kväll.
Akienreh "AK" Johnson gjorde i onsdags kväll sitt första pass med nya lagkamraterna i Stadium arena.
Hon verkar extremt förberedd för sitt livs första äventyr.
Så har också pappa Kechan berättat åtskilliga historier om tiden i Kina, Spanien, Italien och Mexico under tidigt 2000-tal – när övriga familjen stannade i Toledo, Ohio.
– Han har pratat om sina äventyr "over seas" hela mitt liv och vi hade ett långt snack innan jag åkte om vad som väntar. Det är okej att vara nervös och orolig, men han påminde mig om att omfamna kulturen här, äta den svenska maten och tänka på vilken unik möjlighet det här är att få åka iväg för att spela basket i ett annat land – och att jag faktiskt får betalt för det, säger "AK" Johnson till Sporten.
Basketen finns onekligen i blodet, tre av de fyra syskonen lirar basket, och hon har umgåtts flitigt med NBA-stjärnan Jae Sean Tate, Houston Rockets, då papporna är goda vänner och har spelat i samma lag.
Beslutet att flytta lämna USA var inte alls svårt för 23-åringen.
– Jag har varit inställd länge på att bli proffs i ett annat land. Det var också skälet till att jag tog ett femte år på college, jag behövde ett år till hemma. Sedan bidrog förstås också pandemin, medger hon.
Dolphins valde hon inte i första hand av sportsliga skäl.
– Jag vet att laget tillhör de bästa i ligan, men när jag pratade med Kevin (Taylor Lundgren, coachen) pratade han nästan inte alls om basket utan ville veta mer om mig som person och vad jag stod för. Jag tänkte att om han frågade de andra spelarna samma sak så är han både en bra coach och en bra person utanför planen. För mig är det viktigt att omge mig med människor som är vettiga även utanför basketen, säger "AK" Johnson.
Någon spikrak karriär har hon inte haft.
Två främre korsbandsskador i vänstra knät har varit hinder på vägen som hon tvingats övervinna med stor beslutsamhet.
– Det är sju år sedan jag fick min första korsbandsskada, fem år sedan den andra. Jag bröt också ena handen på träning under försäsongen för två år sedan, berättar guarden.
Akienreh Johnson kämpade sig tillbaka. Bästa vännen på University of Michigan, Kayla Robbins, drabbades av samma elaka skada – och gav upp karriären.
– Hon skulle bli först av oss att bli proffs men var borta nästa två säsonger i rad och det är mycket. Hon blev coach istället, hemma i Maryland, och är lika spänd som jag på proffslivet här. Det blir som att leva drömmen för båda. Planen är att det här ska vara mitt första steg mot WNBA, poängterar Johnson.
Dolphins-värvningen betraktades under skolåren som "mamma" i laget – och hon bär smeknamnet med stolthet.
– Jag är äldsta syskonet och äldst i kusinskaran och fick ta hand om de yngre barnen. Jag bryr mig om andra, jag är beskyddande, det är min natur. Det kan vara irriterande för vännerna att jag påminner dem om att vara försiktiga även när de vill ha roligt...
Samma på banan?
– Jo, jag gillar att ta stort ansvar där också. Men där är jag inte lika krävande som en mamma kan vara, försäkrar amerikanskan som tack vare sin mångsidighet och storlek i princip spelat på alla positioner.
Det är förresten varken föräldrarna eller de tre syskonen som Akienreh Johnson saknar mest efter flytten till Sverige och Norrköping.
– Det var jobbigt att lämna Benji, säger Dolphins nya guard.
Benji är hennes hund, en blandras av bland annat chihuahua, och han kommer att passas av föräldrarna i under tiden som 23-åringen gör sitt första proffsår som basketspelare.
– Han är inte ens ett år gammal, skaffade honom i november under karantänen. Kanske kan jag ta hand om en hund här, men jag är rädd att det skulle få mig att sakna honom ännu mer...
På fritiden gillar hon annars att gå på zoo, kolla film, köra gokart – och så lägger hon en del tid på att vlogga. På sin egen Youtube-kanal ger "AK" tips om styling och make-up.
"AK" Johnson hittade också snabbt en ny kompis utanför Dolphins-sfären – Gloria Douglas, IFK Norrköpings amerikanska anfallare.
– När jag skulle flytta in i lägenheten hörde hon att jag pratade engelska, vi började prata och jag gav henne mitt telefonnummer. Lite överraskande att träffa en annan idrottare från samma land bara sådär...