Efter två raka SM-guld har vägen inte varit lika spikrak den här säsongen för mästarna i Stadium Arena. Spelet har hackat en del under i alla fall starten på säsongen, importer har kommit och gått och det har sett ut att vara en bit kvar till en ny titel.
Dolphins har kommit upp sakta men säkert.
Det har inte varit mästerligt hela året men det är mästerligt långa stunder nu. Och nu står man där, trots allt, med en seger från en ny final. Och Mikko Riipinen är nära att vinna coachkampen mot Adnan Chuk igen.
Det är något med det här laget när det drar ihop sig och gäller. Det kan svaja en del på vägen men på något sätt står man där som vinnare till slut. Så har det varit i två raka semifinaler nu, där sju svåra minuter såg ut att sänka laget helt den här lördagskvällen.
Jämtland nollade Dolphins och fick stopp helt på hemmalagets offensiv. Där och då förvandlades en till synes lugn kväll till vad som såg ut som kvittering i matchserien. Men Dolphins hade ett sista svar.
9–0 och en sista vändning för en ny triumf.
Hur ska Jämtland svara på det här?
Mentalt måste det vara enormt tufft att ha varit nära två gånger om i Norrköping utan att få med sig något.
Dolphins har tre matcher på sig att plocka hem det här – och jag har svårt att se laget tappa det järngreppet.
Det är läge att hylla lagkaptenen Tim Schüberg också. Han har varit med och spelat hem två raka guld, varit en ledare både på och utanför planen och den här gången var han lysande igen när det som mest behövdes. Det – och Nick Spires starka försvarsspel i sista sekunderna – gav viktiga 3–1 i matcher.