Miya Crump hade en prövande uppväxt hemma i Houston, USA, där hennes mamma var sjuk och fick åka in och ut till sjukhus.
Hon är ett av nyförvärven som anslutit till Norrköping Dolphins under sommaren och en av tre nya amerikanskor i laget. När NT möter Miya Crump i sitt nya hem i centrala Norrköping är det bara ett par dagar kvar till säsongspremiären borta mot Eos. Det är första gången någonsin som hon är utanför USA.
Det som slagit henne mest efter drygt tre veckor i Sverige?
Lugnet.
– Jag är från Houston, Texas. Det är en väldigt bullrig stad där det hela tiden händer saker. Det är mycket turister, byggnadsarbeten, bussar och trafik. Här verkar allt så lugnt och stilla. Folk ser så snälla ut och det är många som går och cyklar i stället för att åka bil. Jag är inte riktigt van vid det, säger 24-åringen.
Det här är hennes första år som proffs efter college. Förra säsongen var hon en bärande spelare för Jackson State University och snittade 11,5 poäng, 6,3 returer och 1,4 assister per match. Men efter att hon tagit sin examen i våras gick det trögt i sökandet efter en klubb att spela i.
Det gick så långt att var hon inställd att sätta basketkarriären på paus och ta uppehåll ett år. Då hörde en klubb från andra sidan Atlanten helt plötsligt av sig.
– Jag var inställd på att ta en paus och bara träna och jobba ett år och försöka igen nästa år, men så hörde en agent jag haft lite kontakt med av sig och sa att den här klubben från Sverige var intresserad. Jag hade några samtal med Dolphins och vi kom överens ganska snabbt, säger Miya Crump.
Hon lärde sig tidigt att inte ta något för givet. Hennes föräldrar separerade när hon var liten och hon växte upp i ett hem där hennes mamma fick dra ett väldigt stort lass.
– Det var mamma som tog hand om oss, mig och min bror. Hon jobbade väldigt hårt och hade tre olika jobb. Hon körde buss, jobbade med skadedjursbekämpning och sålde skönhetsprodukter. Hon är en superhjälte för mig. Hon gjorde allt för att ta hand om sina barn.
Men tillvaron förändrades tvärt när mamma Tanya plötsligt blev sjuk och fick läggas in på sjukhus.
– Hon jobbade för hårt och stressade för mycket. Hon drabbades av en sjukdom som satte sig i hjärnan (Sarkoidos) och låg i koma ett tag. Hon var nära att dö när jag var nio år gammal. Hon åkte in och ut från sjukhus under stora delar av min skoltid.
Vad gjorde det med dig som människa?
– Det var tufft. Jag tog en smäll och reste mig. Motgång tar fram antingen det bästa eller det sämsta hos dig. Det gjorde mig till den jag är i dag. När man tar sig igenom prövningar och svårare perioder så blir man starkare.
Hade du några stunder då det kunde gått snett för dig?
– Ja, det var fler gånger då jag kunde gett upp och slutat spela basket. Men min mamma var alltid väldigt mån om att jag skulle fortsätta. Det är jag tacksam för. Hade jag slutat spela så kunde det ha fått stora konsekvenser för mitt liv. Då hade vi inte suttit här nu. Därför är jag tacksam för den här chansen. Det är verkligen en välsignelse att vara här och få fortsätta göra det jag älskar.
Miya Crump tillsammans med lagkamraten Asianae Johnson, som också delar bostad. "Det är ungefär som på college", säger Miya.
Miya Crump har en hel del tatueringar på kroppen. På ena armen står det "Världen är din", hämtat från en av hennes absoluta favoritfilmer: Scarface.
Miya Crump och Norrköping Dolphins inleder ligaspelet på lördag och möter Eos borta i första omgången. "Vi kan åstadkomma mycket i år. Vi vill gå hela vägen", säger forwarden.
Ett sätt att hantera situationen för Miya Crump blev att fokusera alltmer på basketsporten. Det var så hon tog sig igenom åren på high school, berättar hon, och som också bäddade för en collegekarriär inom sporten. Under de svåra åren fick hennes mormor, Cloterine Rodgers, och morfar, Victor Rodgers, hjälpa till och ta hand om henne. Det skapade ett nära band som finns kvar där än.
– Morfar brukar ringa ganska ofta. Nu kan han ringa mitt i natten. Jag har poängterat att vi ligger många timmar före här i Sverige, men det verkar inte spela någon roll. Jag brukar alltid svara och så pratar vi, även om klockan är tre-fyra på morgonen.
Hennes mamma har blivit bättre med åren, även om det varit en del bakslag, berättar Miya Crump.
– Hon fick lära sig att gå igen, lära sig att läsa igen. Det har varit tufft. Det är så lätt att ta folk för givet, tills något inträffar. Jag är väldigt tacksam för att gud inte tog min mamma ifrån mig.
I takt med att Miya Crump blivit äldre har hon insett värdet i att ha någon att se upp till. Därför har hon under somrarna jobbat med barn och unga och lärt dem spela basket.
– Jag har sett vilken inverkan man kan ha på barn och unga och känner att jag vill ge tillbaka. Lära dem vad som krävs för att bli proffs, hur man tar sig till college och hanterar det. Små saker som det betyder mycket och som inte jag hade när jag växte upp, säger Miya Crump.