Mikko Riipinen.
– Jag är inget vidare på att fickparkera, men den satt rätt bra va?
Mikko Riipinen är inte personen som kommer för sent till ett möte och studsar ur den Dolphins-strajpade bilen ett par minuter före bestämd tid.
På tröskeln till en ny säsong som vi hårdbevakar, går det att skönja ett förvånat ansiktsuttryck på frågan om det finns någon mättnad efter tre raka SM-guld.
– Mätt? I så fall skulle jag ha lämnat. Det har funnits lägen för mig att gå. Många lag som jag, högst ödmjukt nu, skulle kunnat gå till om jag var intresserad men som jag sagt nej till.
Tre raka SM-guld ska bli fyra i en ambition att tangera vad Vedran Bosnic åstadkom med Södertälje.
– Det är en drivkraft. Det kan jag vara ärlig och säga. Jag vill vara med i historieböckerna på ett eller annat sätt och vara förknippad med en dynasti i Norrköping, säger 36-åringen som ofta och gärna berättar om sin stora kärlek till födelsestaden.
Det krävs inte mycket för att väcka lokalpatrioten i Mikko Riipinen.
– Jag växte upp med en ensamstående mamma och vi hade inte alls någon stor ekonomi. Här finns alla möjliga samhällsklasser och många olika möjligheter att ta sig framåt. Jag kände tidigt att det här är en stad man kan leva hela sitt liv i. Jag älskar den här staden.
Det innebär också att han lider i tider när rubrikerna handlar om eskalerande gängkrig, skjutningar och sprängningar.
– Jag tänker mycket på det. Jag har en dotter som är tre år. Jag vill att hon ska växa upp här, precis som jag gjorde. Det börjar komma till en punkt där folk lever i rädsla. Då börjar jag faktiskt må dåligt. Det är sorgligt. Jag är trött på att läsa om skjutningar i Norrköping. Det är jävligt sorgligt och det berör mig illa.
– Det gör inget om det är lite annorlunda, främmande och lite bus – men det här är något annat. När jag växte upp fanns det kriminalitet, men rädslan fanns inte där. Dit är vi på väg. Tyvärr. Ett steg till så händer det något varje dag, fortsätter Riipinen.
Spelar idrotten en extra viktig roll i dessa tider?
– Det tycker jag. Vi kan ta mer ansvar och hjälpa till ännu mer, men vi behöver också kommunens hjälp att hjälpa. Vi kan samarbeta bättre för att stärka de här områdena. Få människor att gå på idrott. Bli förälskade i idrottens värld. Oavsett om det är som spelare eller supporter. Vi måste verkligen göra ett bättre jobb att kunna använda profiler i IFK och Dolphins, till exempel.
Mikko Riipinen.
Dolphinstränaren spårar en del av gulddominansen till en utstuderad strategi att mata spelarna med historia.
Såväl klubbens som Norrköpings.
Riipinen och Robin Svensson, kommunikationsansvarig, lanserade #förnorrköping som ledmotiv och riktmärke.
– Vi finns ju för Norrköping och inte vice versa. Vill inte Norrköping ha ett bra basketlag så kommer vi inte finnas. Vi spelar för alla som bor här och gillar Norrköping. Det måste finnas något mer i idrotten. Jag försöker ge spelarna perspektiv. Jag berättar att jag själv suttit på läktaren. Att jag själv röstat nej till försäljning av hallen. Tim (Schüberg) får veta vem den och den personen är. Vad han och hon har gjort.
När valet föll på Mikko Riipinen som Årets nyårstalare sköljde en annan sorts nervositet genom honom.
– Ett av mina stoltaste tillfällen. Det kändes som jag blev tillfrågad för jag har varit duktig på att förklara vad Norrköping betyder. Inte tillfrågad som Årets coach eller SM-guldvinnare. Den dagen... Jag har nog aldrig varit så nervös. Mer nervöst än en SM-final.
Varför?
– Många som jag inte gjort något intryck alls på skulle lyssna. Det här var en once in a lifetime. Vi spelade framför 16 000 i Turkiet och det var ingen nervositet alls. Det har jag gjort hundratals gånger, coachat en match. Det här var ett främmande rum framför en främmande publik.
Vad ville du få fram i talet?
– Bland annat att det är okej att tycka om saker som inte är materiella. Inspirera unga personer att det går att känna kärlek till en stad. Bli allt ni vill bli, ta i ifrån tårna i och gör det här. I Norrköping.
Du är inte färdig här?
– Nej. Tre guld, visst, men det finns andra delar som Europaspelet och varumärket. Jag har en förhoppning att vi ska vara ett etablerat lag i Europa som fyller hallen. Av 140 000 som bor här borde vi kunna ha 3 000 per match. Shit, vilken produkt det blir då. Vilken hjälp till samhället det skulle bli.