Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Dolphins backade inte för smärtan – det blev avgörande

Hemma igen. Vinnare igen. Men det är inte så enkelt att tryggheten och de egna korgarna avgjorde den här gången. När slutspelspiskan ven över skallarna duckade inte Dolphins. Det fick göra ont. Det gav seger – och matchboll.

Felix Terins och Vincent Taylor.

Felix Terins och Vincent Taylor.

Foto: David Iwung

Basket2021-05-16 19:22
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som nyckelspelare och lagkapten är det viktigt att välja sina tillfällen. När man ska berömma. När man ska kritisera. Sättet man gör det på är lika avgörande som vilka medel man väljer. 

Tim Schüberg tog fram rakapparaten. 

Swosh. 

undefined
Tim Schüberg och Felix Terins.

Håret ned på en knapp centimeter och med en militärfrisyr var budskapet enkelt – dags att strida.

Fine, Nässjö borta är – med risk att tjata hål i ögonen på er – en utmaning på alla sätt. 

Men när inte hårt sätts mot hårt utan man väljer att nöja sig med att vara tvåa på bollarna och vaska bort kvällar för man får dom i retur i en lång sjumatch-serie är det inte bra nog.

Efter två förluster där inte Dolphins nått upp till en respektabel slutspelsnivå, var det hög tid att leda styrkan tillbaka. 

Jag reducerar och förminskar inte Nässjös fina säsong och lika fina lagbygge här, men de har helt enkelt velat mest och kvitterade fullt logiskt till 2–2.

Nog, tänkte kapten Tim Schüberg

Blåste i hornet och fick med sig sin trupp som mötte upp med ett betydligt elakare försvarsspel men det räckte inte för att dominera. 

Mikko Riipinen fick dels se sitt lag jaga i underläge och dels se hur foulen ökade på fel spelare.

Dolphins fick inte en enkel poäng i första halvlek. Nässjö hade något enklare att sätta bollen i korgen. Därför kändes det som 41–41 i paus var något missvisande för hur det såg ut på golvet.

Om det var intensivt, tätt och på gränsen till tjurigt hela tiden i fjärde matchen så var det inte mindre laddat på någon av de just nämnda punkterna på söndagen.

Kamau Stokes har skickat i många avgörande poäng för Dolphins den här säsongen. En guard som håller sig själv som ligans bästa bär inte på ett dåligt självförtroende.

Fram till att amerikanen klev fram och sköt vinsten till Dolphins från distans var han varken mer eller mindre. Men pang – när det var dags att skicka in avgörandet så gör han det. Galant.

Tre gånger om.

undefined
Kamau Stokes.

Där svängde det så kraftfullt att Felix Terins chansskott letade sig i via plankan och i momentum (ett ord som är väldigt populärt att använda den här tiden på året) så sprang Dolphins hem det här.

3–2.

Match sex på tisdag i Nässjö.

Inget, absolut ingenting, sett till hur den här hemmadominerande semifinalserien sett ut talar för att det avgörs där.

Om det ska bli så måste Dolphins låta det göra ont igen. Och igen. Som ikväll.