En redan fullständigt galen hockeysäsong skruvade till några extra varv i lördags. Det är förstås löjligt enkelt att tappa både sans och perspektiv efter Vita Hästens uppvisning i Himmelstalundshallen, men rent spontant vill jag ändå bestämt hävda att insatsen mot de hårdsatsande skåningarna kan ha varit det största som hänt norrköpingshockeyn på två decennium.
Jag har sett rätt många av Vita Hästens 54 tävlingsmatcher den här säsongen och hittar inte någon som var lika gedigen som den mot Malmö.
Efter svackan runt jul och nyår kändes det som bensinen var på väg att ta slut för den fräcka nykomlingen, men nånstans hittade laget ny energi och nu känns det som om säsongen kan sluta precis hur som helst.
Malmö Redhawks tog som väntat tag i taktpinnen i den första perioden men gästerna hade stora problem med att hitta vägar fram till Axel Brage i hemmakassen.
Försvarsmässigt var det en perfekt genomförd match men i takt med att osäkerheten spred sig i Malmölägret växte Vita Hästens offensiv. Niklas Czarneckis charmiga gäng har utvecklat en fantastisk förmåga i att spela på ledning och 3–1 är ju till och med smickrande siffror för Malmö – även om jag misstänker att den nu allt mer ifrågasatte coachen Mats Lusth knappast finner någon tröst i de orden.
"Rödhökarna" hade inte på långa vägar den inre styrka, mod och självuppoffrande attityd som hästarna visade upp inför sin extatiska publik.
Det är kris i Malmö, som inte längre har några marginaler kvar att spela på. Trepoängsförsprånget som laget tog med sig från allsvenskan är redan uppätet och fiaskot väntar runt hörnet. Vi ska nog inte bli förvånande om haveriet fortsätter i de närmaste matcherna.
Vad gäller Vita Hästen kan man förstås inte blunda för att nyförvärven lyft laget till nya nivåer. Det är ett mysterium att västgöten Alexander Larsson inte fick plats i Södertälje. Den skicklige centern var lysande mot Malmö, en av isens allra största stjärnor.
Backbjässen Marcus Pettersson är ett annat namn att placera i mappen "lyckade värvningar". Lagets yngste spelare (18 år) spelar med en mognad och pondus som inte på långa vägar står i paritet med norrlänningens ålder.
Linköpingskillen Albin Lorentzon var rostig när han kom till Norrköping, men backen är en pålitlig pjäs och jobbar stenhårt. Det ser ruggigt kämpigt ut att stångas med Vita Hästens nummer 27.
Rögle borta ikväll, och Björklöven i Umeå på onsdag innan slutspelsserien rundas av med hemmamatchen mot Karlskoga nästa fredag.
Om den östgötska succén fortsätter så har vi en kull som kommer bli minst lika legendarisk som den från slutet av 1980-talet då Rauge, Gyllander och "Firsov" för alltid skrev in sig i Hästensupportrarnas hjärtan.