Kombinera en elitsatsning som löpare med att utbilda sig till lÀkare Àr ingen fritidssyssla och knappast en utmaning som alla pallar med.
Anton Danielson slÀppte aldrig det ena eller andra helt och hÄllet, men pausade pluggandet nÀr han inte fick tiden att rÀcka till.
Fem Ärs utbildning blev nÀstan det dubbla för 30-Äringen som just nu gör sin allmÀntjÀnstgöring pÄ Vrinnevisjukhuset.
Ljuset syns i den mödosamma tunneln, men det har varit ett test som mycket vÀl kunde fÄtt Danielson att ge upp ambitionen att bli lÀkare.
â Det har inte varit en given resa. Under utbildningen och sĂ€rskilt under uppehĂ„ll nĂ€r jag naturligt lĂ€mnade lĂ€karbubblan kunde jag tĂ€nka "borde jag verkligen hoppa pĂ„ igen, eller ska jag strunta i det?". Det var inte ett enda uppehĂ„ll som den tanken inte slog mig.
Anton Danielson Àr Äter Norrköpingsbo efter att ha varit utflyttad i bÄde Malmö och Linköping.
NÀr det var dags att pÄbörja den 21 mÄnader lÄnga AT-tjÀnsten slog coronapandemin till.
En brysk omstÀllning.
â Det blev mer jobb och under andra, tuffare förhĂ„llanden Ă€n vad jag kanske hade tĂ€nkt. Det har inte varit nĂ„gon mjukstart. Man kan förstĂ„s se det som en upplevelse att vara med om, att vara en del i vĂ„rden nĂ€r en sĂ„dan hĂ€r sak hĂ€nder. Man hoppas och tror att det inte de hĂ€nder igen, förstĂ„s, men det har varit hĂ€ftigt att se hur effektivt förĂ€ndringar kan ske i nĂ„got sĂ„ annars tungrott som vĂ„rd.
Vad lockar?
â Framför allt personmötena tror jag. Med lĂ€karyrket fĂ„r man snabbt en inblick i mĂ€nniskors liv och beroende pĂ„ hur man bemöter dem kan man fĂ„ bĂ€ttre eller sĂ€mre inblick vilket förstĂ„s kan avgöra hur vĂ€l man kan hjĂ€lpa patienten. Det Ă€r nog den biten som lockar mer Ă€n labblistan och medicinerna. Kanske kunde jag lika vĂ€l landat inom en annat typ av yrke dĂ€r man möter andra mĂ€nniskor
Vad Àr mÄlet?
â Jag blev fĂ€rdig med utbildningen för ett och ett halvt Ă„r sedan. Mitt första vikariat dĂ€refter var pĂ„ Barnkliniken. Det gillade jag verkligen, sĂ„ Ă€r jag vĂ€lkommen tillbaka dit efter AT:n sĂ„ Ă€r det en stark kandidat. Vi fĂ„r se.
Det var inte tufft?
â Jo sjĂ€lvklart. Men barn ger sĂ„ vĂ€ldigt mycket tillbaka, sĂ„ nĂ€r det gĂ„r bra sĂ„ Ă€r det bara hĂ€rligt. NĂ€r det dĂ€remot inte gör det, sĂ„ Ă€r det nog det tyngsta stĂ€llet man kan jobba pĂ„.
Om det Àr ett nytt liv som startar med lÀkaryrket sÄ har Anton Danielson mer eller mindre stÀngt ett tidigare dÀr löpningen spelade en stor roll.
En karriÀr som kulminerade 2016 i Belgien blev aldrig riktigt vad 5 000-metersexperten hoppades pÄ efter det.
I Heusden-Zolder sprang Danielson pĂ„ svenskt Ă„rsbĂ€sta (13.56,33) och kĂ€nde dessutom att det fanns mer att hĂ€mta â men det var Ă€ven i samma veva som kroppen började att stĂ€lla till problem och pĂ„fresta satsningen.
LöptrÀnaren Peter Holgersson minns en speciell hÀndelse med Anton.
â NĂ€r han var i elvaĂ„rsĂ„ldern fick han en bencysta i lĂ„ret, men Ă„kte med pĂ„ lĂ€ger Ă€ndĂ„. Ă t smĂ€rtstillande och tittade pĂ„ nĂ€r de andra trĂ€nade. Efter operationen med en ny metod kom Anton igen och vann Lilla Lidingöloppet i första Ă„terstarten. Det Ă€r ett av mina mest rörande idrottsminnen genom tiderna. I nivĂ„ med Jerker (Lysells) VM-guld, berĂ€ttar Peter Holgersson.
Ăven om det blivit bĂ„de fina tider och resultat har karriĂ€ren kantats av motgĂ„ngar i form av skador.
â Kroppen Ă€r jĂ€vligt sargad. Det var inget Ă„r under karriĂ€ren nĂ€r jag fick vara helt hel, men just mellan 2015 och 2016 fick jag ett bra trĂ€ningsĂ„r. Gjorde ett personbĂ€sta och kĂ€nde att jag hade mer att ta av den sĂ€songen, berĂ€ttar Anton Danielson som tĂ€vlade i Belgien tvĂ„ helger i rad.
Med en vÀnstervad som spökade fanns det en tvekan att stÀlla sig pÄ startlinjen. SÄ blev det. Och vÀrre blev skadan.
â Sen var jag trots allt med pĂ„ SM nĂ„gra veckor senare, men sprang förstĂ„s vĂ€rdelöst. Jag fick en plats i Finnkampen eftersom jag hade gjort bra tider. Sprang det loppet 10 000 meter, skadad. Jag haltade runt. Sen sket sig hela den hösten och Ă„ret efter.
Röntgenundersökningar visade pÄ en pÄbyggnad pÄ skelettet i muskelfÀstet upp mot knÀvecket pÄ vaden. Det hade Àven bildats en inflammation i en slemsÀck nere vid hÀlsenan.
â Jag opererade vaden vĂ„ren 2018, men efter operationen har jag aldrig kommit tillbaka. Vaden har hela tiden varit ur balans och brister hela tiden nĂ€r jag försöker trappa upp löpningen.
â Jag tror att det Ă€r ett resultat av operationen snarare Ă€n min grundskada. Vid operationen grĂ€vde man i bĂ„da Ă€nderna av muskeln. Sedan dess kĂ€nns det som att vaden hela tiden drar ihop sig och brister.
Du kan inte springa?
â Jag kan fĂ„ ljusglimtar att jag kan jogga ett par dagar i rad. Samtidigt sĂ„ följer jag gamla kompisar pĂ„ Instagram som tĂ€vlar och kĂ€nner dĂ„ att det skulle vara kul att tĂ€vla igen, men sĂ„ brister vaden. DĂ„ gĂ„r jag till jobbet i stĂ€llet, ha ha ha.
Du har gett upp tanken pÄ att ta upp karriÀren igen?
â Just nu kĂ€nns det avlĂ€gset. Jag gjorde duktig rehab fram till hösten -18, men det Ă€r tvĂ„ Ă„r sedan. Efter det har jag bara försökt hitta en balans. Det var ungefĂ€r dĂ„ jag blev fĂ€rdig med utbildningen och började jobba. FrĂ„gar du mig idag sĂ„ har jag gett upp, men för ett par veckor sedan fick jag ett ryck och tĂ€nkte att det finns en chans att ta upp det i nĂ„gon form, men sĂ„ gick vaden sönder igen. Det Ă€r samma vad hela tiden, den opererade. Jag vet inte...jag ser inte ljust pĂ„ att det skulle bli nĂ„got högpresterande, men det skulle vara kul att komma tillbaka och tĂ€vla pĂ„ lokala stadslopp.
NĂ„gon bitterhet?
â Redan vid operationen 2018 var det ett och ett halvt Ă„r sedan jag tĂ€vlade pĂ„ riktigt. Det blev som en lĂ„ngsam âfade outâ som redan dĂ„ hade pĂ„börjats i mitt huvud. Och jag kom ju aldrig tillbaka. Jag kanske borde varit mer bitter eller mer ledsen nĂ€r det tog slut. Rent krasst tog det slut nĂ€r jag var som bĂ€st. Det var dĂ„ det sket sig.
â Med tanke pĂ„ att jag aldrig fĂ„r veta hur bra jag kunde blivit, tĂ€nker jag pĂ„ det blir jag bitter. Men under resans gĂ„ng var det aldrig ett sĂ„ hĂ„rt slag, innerst inne trodde jag nog att jag skulle komma tillbaka. Det Ă€r blandade kĂ€nslor. Jag hade gĂ€rna sett att det hade tagit slut pĂ„ mina villkor, men det Ă€r sĂ€llan det blir sĂ„ i löpningen, tyvĂ€rr. Det Ă€r fĂ„ som slutar valfritt.