Nu glöder det om IFK
Det glöder om IFK Norrköping i superettan.Vem hade anat det för en dryg månad sedan, efter 0-1 mot Öster 23 juli?Definitivt inte jag.
Foto:
Det finns gott om orsaker till att vändningen kommit.
En är förstås Tony-och-Sulo-effekten.
Stefan Hellbergs ersättare har i de senaste matcherna hittat en trygghet i försvarsspelet, i första hand en backlinje som uppträder med stor pondus och bestämdhet. Där imponerar fortfarande Richard Spong mest på mig. Djurgårds-köpet har efter en tung och skadefylld vår där han också användes på fel position i laget blivit en klippa bredvid Mikael Roth.
Med risk för att låta snapsstöddig skulle jag vilja påstå att måndagens backlinje höll allsvensk klass.
Förändringen innebar också i förlängningen flera lyckodrag där rejäle och alltid pålitlige Anders Whass tog hand om högerbacksplatsen och att backvärvningen Patrik Svensson från Trelleborg helt plötsligt fick chansen på högermittfältet.
Där gör han stor succé.
Hans insats i går var förstklassig, hela redaktionen var överens om att Svensson gjorde sin bästa insats i IFK-dressen. Hans löpvillighet var i stil med Patrik Jönssons och det säger det mesta hur mycket han sprang mot Väsby.
Den enda som fattades Svensson var en fullträff. Han hade åtminstone fyra-fem lägen att näta i går utan att hitta rätt. Men viktigast av allt är att Svensson, precis som Stefan Thordarson, försöker utnyttja kanterna på det sätt som tidigare kännetecknade IFK Norrköping genom många år. En initiativrik ytter skapar alltid oreda för motståndarna och öppningar för det egna laget.
Exemplen på det är otaliga och jag tror inte Sir Alex Ferguson i Manchester United eller José Mourinho i Chelsea skulle vilja byta bort Cristiano Ronaldo/Ryan Giggs eller Arjen Robben för några euro.
Är rätt övertygad om att Tony Martinsson och Sulo Vaattovaara är beredda att skrota styrelens manual, med diamanten på mittfältet och utan riktigt kantspel, vilken tid på dygnet som helst. En gammal ytter som Janne Svensson kunde själv inte annat än njuta av uppvisningen.
Glädjande är förstås också att IFK Norrköping för andra matchen i rad, inom loppet av fem dagar, vände ett underläge.
God moral kan aldrig underskattas.
Den egenskapen hos ett lag kan också vara ovärderlig, särskilt under de cupomständigheter som råder i slutskedet av säsongen när varje match kan vara vinna eller försvinna.
Sedan gäller det förstås också att ha både tur och skicklighet.
Om det handlar om det först- eller sistnämnda vad beträffar de båda sydafrikanska testspelarna Siyabonga Siphika och Grant Igesund, spelar mindre roll.
Ett lyft verkar de båda bli, just i grevens tid. Siphika ser så här långt ut att vara just den smarta spelmotor - med säkerhetsmarginaler! - som fransmannen Abder Kabous inte visat sig vara. Åtminstone inte ännu. Att Kabous förmodligen är den individuellt sett mest skicklige i IFK-truppen betyder nödvändigtvis inte att han gör mest nytta på planen. Tvärtom. Han behöver mogna och det är ett tufft beslut av tränarna att lyfta ut teknikern ur laget.
Mitt tips är att Kabous inte får särskilt många fler chanser i startelvan under superettan 2005.
Frågan är också om inte Grant Igesunds mörsare från 25 meter eliminerade Kabous frisparksdelikatess i mötet med AIK i våras från titeln årets mål på Idrottsparken.
Igesund såg också ut att vara en spelare med förmågan att vara på rätt plats i rätt ögonblick.
Han får gärna vara ett tomtebloss, likt Nick Bosevski (ni vet australiern som inledde med ett hat trick) bara han brinner en månad till.
Det kan räcka långt.
Så jobbar vi med nyheter