Ni är för bra, Dolphins

Det känns konstigt och ovant.
Dolphins som tidigare varit lika pålitliga som en investering i Obol plöjer ned allt som kommer i deras väg i ligan.
Krönika
Jag kände mig lurad på en bra och underhållande match i Mässhallen igår.
Om det skiljer så här mycket mellan landets – i alla fall på pappret – två bästa lag kan vi lika gärna snabbspola fram till slutspelet redan nu.
Att se ett Dolphins göra vad man behöver, när de behöver för att vinna matcher börjar att tära på den spänning man bär med sig in till uppkast.
Laget har visat att det krävs mer än ett underläge för att de ska lämna planen som förlorare.
I den uppsjö av spelare som sitter på Kelly Grants bänk finns det alltid ett matchavgörande vapen att kasta in.
Uppsala fick vara med och leka med seriesuveränen i en halv period. Sen kastade Kelly in sin mest pålitlige och värdefulle spelare. Fred Drains har vänt många matcher åt Dolphins redan.
Igår såg han till att döda seriefinalen med att sno bollar, blocka skott och sätta eld i baken på sina lagkamrater.
Den glöden räckte för att enkelt och på halvfart avgöra seriefinalen. Plus 25 poäng inför de sista tio minuterna avslöjar hur pass överlägsna delfinerna var.
Jag hoppades att Uppsala skulle ta fram ett spel och börja skjuta Kenny Grant-treor i den sista perioden för att ta sig tillbaka.
Så här lätt ska inte ett toppmöte avgöras. Det ska göra ont. Vara ovisst. Vara spännande.
Nu la Dolphins, mycket tack vare matchens kung Kenny Grant, in den högre växeln alldeles för tidigt och dödade kvällen innan det blev roligt.
Jag är rädd för att det är en utveckling vi får nöja oss med. Dolphins är för bra, har för bred trupp för att det ska bli matcher av slutspelskaraktär innan just slutspelet startar. Laget har vunnit nio av tio matcher i ligan så här långt. Det är redan nu fyra poäng till just Uppsala. Det är en drömstart av ligan som kan leda laget in i ett rekordtidigt vakuum.
Segermaskinen går snart på tomgång men vinner ändå. Det kan få folk att stanna hemma.
Det kan göra väntan på slutspelet lång – om det inte vore för det mäktiga bygget som uppenbarar sig mer för varje dag framför Mässhallen.
Den nya hallen kommer att bli en injektion, en energispruta till basketfolket i Norrköping och spelarna att tända till och sluta upp ännu mer.
6 december fortsätter den förfest som Dolphins så perfekt inlett. Sportsligt håller redan laget guldklass.
Inramningen kommer snart också att hålla mästarklass. Det håller spänningen vid liv.
Gee Gervin lär inte spela mer i Dolphins den här säsongen. Jag är inte så säker på att det är ett bakslag.
Det som imponerat mest första tredjedelen av säsongen är kollektivet Dolphins.
Samma lag var så sent för ett år sedan helt och hållet beroende av att Gervin producerade för att kunna rubba landets främsta lag.
Den kollektiva tyngd Dolphins sitter på nu är värd mer. Den är betydligt mer svårstoppad och klarar att göra nästan 100 poäng i en seriefinal utan sin knäskadade poängmaskin.
Det ska inte viftas bort. Det ska berömmas och få Kelly Grant att tänka efter, verkligen tänka efter vad han ska ersätta Gee med.
En poängmaskin, eller en spelare som snabbt klarar att anpassa sig att vara en pjäs, inte en stjärna i ett LAG som rusar mot ett efterlängtat SM-guld.