Nej, Per(nilla) - det här duger inte
NORRKÖPINGI lördags Johann Mühlegg, Spanien.I går Andrus Veerpalu, Estland.Ursäkta, men vad är det som pågår inom längskidsporten. Här dyker de bara upp som gubben i lådan och sopar banan med oss nordbor.Och inte fick vi upp Pernilla Wiberg på prispallen en fjärde gång. 14:e bland blott 26 starande i störtloppet var inget annat än en besvikelse. Både för oss som tittade på och säkert även för Pernilla.
Foto:
Per var med i loppet i går, men ändå inte riktigt nära. Hade dock chansen på bronset när knappt fyra kilometer återstod, men blev slagen av både Jack May, en annan estländsk sensation, och Anders Aukland.
Men Per slutade ändå femma och förhoppningsvis är han på väg att acklimatisera sig inför jaktstarten på torsdag. För det är ändå Pers största medaljchans, både klassiskt och fristil på samma dag.
Frågan är dock vad Mühlegg och Veerpalu planerar då? Eller dyker det upp någon annan åkare från de höga höjderna?
I övrigt från skidloppet, Magnus Ingesson som överraskade alla med en åttondeplats. Och Urban Lindgren var 17:e och Morgan Göransson 27:e. Nog bör det gå att få ihop ett stafettlag för Magnar Dalen till nästa vecka. För även Mattias Fredriksson lär vara på gång efter sin sjukdom.
Damernas störtlopp blev ingen riktig höjdare. Varken för favoriterna eller Pernilla Wiberg. Uppskjutet tre-fyra gånger i måndags och så uppskjutet ett par gånger även i går. Men 20.10 gav sig första åkare iväg, då hade blåsten mojnat.
Fransyskan Carole Montillet kan det inte vara många som prickade in som vinnare. Men frågan är vad som hände med Pernilla. Inte i närheten av den medalj som det snackats så mycket om, hon hade ingen fart och fläkt.
<b>Har hon chansen?</b>
Frågan är om hon verkligen har någon chans i super-G eller kombintationen? I går kändes det inte så, tiden verkar vara på väg att glida ifrån henne.
Damernas 10 km blev norsk uppvisning. Bente Skari var storfavorit innan loppet eftersom det handlade om klassisk stil. Därmed tog Norge sitt första OS-guld någonsin i längdskidor. Fast här var Sverige först, redan 1968 klev Toini Gustafsson-Rönnlund upp överst på prispallen.
Lina Andersson? Nej, är man över 30 sekunder över de bästa redan efter 2 kilometer har man inte så mycket med täten att göra. Lina landade nu på en 18:e plats, godkänt men inte mer. Minus 1,54 på 10 km kan bara hänföras till den höga höjden. Lina har tyvärr haft dåliga förbedelser, var sjuk två och en halv vecka kring jul och kunde börja hårdträningen först 2 januari. Hon hade inte hunnit återhämta sig till i går, men kanske det här loppet kan få fart på kroppen. Snabbheten fanns inte där.
Fast å andra sidan ska Lina vara som bäst om fyra år. Vid OS i Turin alltså.
OS största domarskandal fick vi uppleva i paråkningen. Jag är ingen expert på konståkning men i det här fallet såg t o m jag, och säkert hela världen, vilket par som var bäst. Och det var kanadensarna Jamie Sale/David Pelletier som svarade för en helt suverän åkning. Nu fick ryssarna Elena Berezhnaya/Anton Sikhhaulidze guldet till skänks. Det borde de lämna över omedelbart.
Annars såg jag en period på Sverige-Ryssland i damishockey i går. Det såg riktigt kul ut och Sverige ledde med 2-0. Vilket senare blev 3-0 men två ryska mål ändrade segern till 3-2. Nu räcker det att Sverige vinner mot Kazakstan så är vi i semifinal. Hur kan damhockey få vara med i OS när det inte är fler nationer på plats?
Så jobbar vi med nyheter