Med pennan i handen
NORRKÖPINGF-n ska vara sportjournalist.Ibland får vi skit för att vi inte skriver vad som sagts.Och ibland får vi höra samma kritik för att vi återger exakt vad som sagts.
Under en intervju måste idrottsmän och -kvinnor vara beredda på att det som sägs kan hamna i tryck även om det handlar om tuffa citat. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
- Jag hoppade som en jävla fitta.
Majoriteten av de svenska dagstidningar som bevakade använde dagen efter inte det nakna ordvalet, kan jag lova.
Och tro det eller ej men att "snygga till" oborstat vardagsspråk och illa sammansatta meningar av mer eller mindre begåvade idrottsmän och kvinnor och göra orden till begripligt och lättläst tidningsspråk tillhör sportjournalistens vardag.
På både gott och ont.
<b>Komma för nära</b>
Det kan ofta hjälpa läsaren att förstå vad som menas, men samtidigt får dagens generation lära sig att skriva som de talar så där är journalistiken inte alltid till god hjälp.
Få, hoppas jag, har invändningar mot att vi gör så.
Det finns också en annan sida av det friserade språket.
Ibland kan vi sportjournalister komma närmare de idrottare, stjärnor och idoler vi skriver om än den traditionella yrkesrollen och kanske vad som är hälsosamt.
Det har drabbat mig.
Under ett antal körkortslösa vintrar följde jag stans hockeylag, Vita Hästen, in på bara skinnet. Jag var så priviligierad att jag fick en egen plats i spelarbussen - bara för att spelarna skulle få chansen att blåsa mig på slantar i poker under bortaresorna till Sollefteå, Boden, Kiruna och allt vad norrlandsorterna hette där i början av 90-talet.
På den tiden visste jag inte bara att "Firsov" och Svenne Ericsson var lagets pokerhajar utan också vilka sprit- och ölsorter som var mest poppis i truppen och jag kunde t o m avslöjat i Folkbladet hur ett av de heta nyförväven en natt, efter en blöt kväll någonstans i norr, knackade på mitt hotellrums fönster för att bli insläppt dagen efter en viktig match.
Det doftade inte kanel om den grabben.
<b>Tyst överenskommelse?</b>
Men det som skedde långt från ishallar och matcer, när jag ansåg rollen som reporter överspelad, knystade jag aldrig om i spalterna.
Kalla deten form av tyst överenskommelse, om ni vill.
Somliga skulle säkert kalla det dålig journalistik.
Linjen mellan reporter och privatperson är inte alltid rak och enkel.
Som den gången Hästen-tränare Bendelin "talade ut" i blaskan om hur besviken han var på sina välbetalda stjärnor som svikit och borde kunna bjuda på bättre spel i den allsvenska hockeyn.
Räven Torgny räknade med att den salvan skulle sätta fyr i baken på Rauge&C:o - men rekylen träffade istället honom själv. Spelarna tyckte tränaren borde sagt samma sak till dem istället.
Då förklarade en skakad Bendelin att han trott samtalet som utspelade sig - dagen före match per telefon - var lit mer av det inofficiella slaget och att han inte räknade med att bli citerad.
Tjena.
Eller som den gången när IFK Norrköpings Jonny Rödlund, van att prata öppet om allt mellan himmel och jord med oss "justa" Norrköpings-journalister sa samma saker till en kvällstidningskollega - och allt förstås hamnade i tryck.
<b>Rutinerad spelare lättade hjärtat</b>
Samma "missförstånd" händer fortfarande.
IFK Norrköpings mittfältare Jojje Karatanasis, en av lagets mest rutinerade spelare med förflutet som proffs i Grekland, lättade hjärtat efter förlusten mot Gefle på Strömvallen i söndags kväll.
Folkbladet återgav kommentarerna i måndagens tidning där Jojje kritiserade tränaren Stefan Hellberg för bytena under slutskedet av matchen.
Han var besviken över att ha blivit utbytt, har ett hett temperament där den impulsiva sidan i stridens hetta kan dominera över den kyliga och rationella, och kände att tränaren gjort ett misstag.
Men Jojje räknade med att vi skulle skala bort - frisera - några av kommentarerna. Som ofta skett genom årens lopp när vi talats vid i samband med matcher. Han skulle aldrig kritisera Stefan Hellberg öppet. Det vet alla som känner de båda. Den kritiken sköts internt.
<b>Inte svika sina läsare</b>
Men med blocket och pennan i handen, inne på matcharenan, kan vi inte vara någonting annat än journalister.
Då måste en aktiv vara beredd att allt han säger faktiskt kan hamna i tidningen.
Allt annat skulle vara att svika både läsare och arbetsgivare.
Vad vi säger och tycker över en öl i vinter kommer däremot aldrig att hamna i de här spalterna.
Ta det som ett löfte.
Så jobbar vi med nyheter