Jonathan har redan hittat OS-formen

Den 12 februari drar OS-hockeyn igång borta i Ryssland och folkkära Tre Kronor kommer med stor sannolikhet vara de mest påpassade atleterna i den blågula olympiska truppen.

Norrköpingskillen Jonathan Ericsson tog som väntat plats i den 35-mannatrupp som Pär Mårts formulerade i somras. Det var knappast någon skräll, snarare hade det varit en rejäl knall om "Jonte" inte funnits med.

Till den slutgiltiga truppen som ska presenteras i slutet av januari (Mårts har visserligen antytt att han kan lämna över listan tidigare än så) återstår 22 utespelare samt tre målvakter.

29-åringen (han fyller 30 i mars nästa år) är numera väletablerad i Detroit och NHL.

I Red Wings senaste match (mot Buffalo) bildade han som vanligt första backpar med Niklas Kronwall och den svenska duon fick mest speltid av alla i laget.

Jontes defensiva kvalitéer har hyllats förr och stora, välväxta försvarare (Ericsson är 195 centimeter och väger tresiffrigt) är lika mycket värda som mindre, kvickare och mer poänggörande backar i en trupp som ju måste balanseras noga. Misstänker att östgöten värderas högre hos Mårts än bland den bland den genomsnittlige hockeysupportern som räknar framgång i mål och målgivande passningar.

Det vore förstås extra häftigt om Ericsson och Kronwall skulle få kampera tillsammans i samma formation även i den gula eller blå landslagströjan.

Konkurrensen? Stenhård. Förstås.

Det kryllar av duktiga svenska försvarsspelare borta i NHL. Här är några; Alexander Edler (Vancouver), Johnny Oduya (Chicago), Erik Karlsson (Ottawa), Niklas Hjalmarsson (Chicago), Oliver Ekman-Larsson (Phoenix), Victor Hedman (Tampa) och Tobias Enström (Winnipeg).

Vi snackar angenäma problem för Pär Mårts.

Jimmie Ericsson då?

Skellefteå-anfallaren vann SM-guld, VM-guld och Guldpucken förra säsongen men "Jontes" storebrorsa är dessvärre chanslös i jämförelse med det svenska stjärngalleriet i USA och Kanada.

Svensk Elitfotboll (SEF) tänker göra "en grundlig utredning" för att undersöka möjligheterna att spela höst-vår.

Trodde ärligt talat det gjorts många gånger tidigare, men okej då.

Utred (igen!) och arkivera frågan för gott.

Klimatet borde vara ett tillräckligt starkt argument för att papperet ska förpassas till dokumentförstöraren. Kom ihåg att man ju inte bara kan låta de allsvenska serierna (dam och herr) och superettan ändra turordning.

Om höst-vår ska genomföras måste det gälla hela seriepyramiden. Förespråkarna för höst-vår anser att en anpassning till övriga Europa inte bara är möjligt utan till och med avgörande för att svensk fotboll ska kunna fortsätta utvecklas.

Tillåt mig tvivla.